PRESS OCH KÄNSLOR
Man kan säga mycket om hockey. Man kan säga att det är en tuff, hård, sport. Man kan också säga att det handlar om känslor - om att balansera känsla och spel. Där någonstans hamnar vi inför den sjätte matchen i den här serien:
- De sitter nog borta hos sig och säger 'Vi vann just på övertid, vi har fått dem att börja tänka'. Vi sitter och säger 'Hallå, vi leder fortfarande med 3-2 och de var en turlig studs ifrån att vi hade gjort mål'. Man kan spela en mental tennismatch här och skicka saker hit och dit, men det är därför vi spelar. Och imorgon kommer det att bestämmas på ett eller annat sätt. Press är vad man gör det till. Vill man duka under för det så gör man det, vill man få energi av det så gör man det, sa Jon Cooper.
Hans antagonist, Islanders tränare Barry Trotz, var inne på något liknande:
- Inget går upp emot att se känslorna hos spelarna när man vinner. Det är det som gör den här sporten speciell. Man kan inte få de känslorna om man inte spelar. Fansen upplever fantastiska känsloströmningar men inget går upp emot att vara involverad och uppleva det. Jag älskar den mänskliga biten i det.
Avslutningen var dock lite mindre skönmålande:
- Vi har ett "liv" kvar. De har två. Säg mig, vem spelar med mest press?