Vad krävs av Toronto för att vända serien?

Inför match 4 förutspådde vi här på NHL.com/sv att det i serien mellan Boston Bruins och Toronto Maple Leafs var dags för en målvaktskamp. Nattens 3-1-seger för Bruins levde upp till förutsägelsen, dock med en oväntat tydlig vinnare. Bruins-veteranen Tuukka Rask, 31, visade att han hittat slutspelsformen med totalt 31 räddningar på 32 skott medan 28-årige Frederik Andersen i Maple Leafs kasse hade det betydligt tyngre med tre mål insläppta på 21 skott, varav ett redan 40 sekunder in i period ett då Torey Krug skickade in ett mjukt höstlöv i nät.

• Tuukka var vår frälsare ikväll, sade en lyrisk Jake Debrusk efter matchen.
  Få de senaste nyheterna från Stanley Cup-slutspelet på Twitter från [@NHLsv]
  - Ibland behöver du reda ut stormen när ett lag attackerar i desperation, tillade Tuukka Rask. Ikväll var det precis vad vi lyckades med och vi fick med oss en vinst för besväret.
  En modfälld Andersen erkände visserligen sitt misstag vid Bostons första mål, men hyste efter matchen fortfarande hopp om en vändning i serien:
  - Jag såg skottet från början men tappade bort det lite sedan. I ett sådant läge måste jag kämpa till mig bättre sikt och stoppa pucken. Jag tror ändå fortfarande vi har det här i egna händer. Spelar vi som vi gjorde idag och är lite skarpare i avsluten så tar vi nästa match.
  En beundransvärd och till stor del nödvändig optimism från Maple Leafs sista utpost, men frågan är hur sannolik en vändning är när serien nu vänder tillbaka till Boston för match 5. Har Toronto tre raka slutspelssegrar i sig?
  Låt oss gräva lite.

Mycket av strålkastarljuset kring matchserien har riktats mot Bostons målfarliga förstakedja, men när Bruins nu tvingat fram matchboll kan det vara värt att ta ett bredare perspektiv kring skillnaderna lagen emellan. Tar vi ett kliv tillbaka och ser objektivt på de båda lagen framträder ett tydligt tema: erfarenhet.
"Men Bostons bästa spelare i serien har ju varit David Pastrnak och han är inte 22 år fyllda?", kanske någon invänder.
Det stämmer.
Pastrnaks elva poäng på fyra matcher är något alldeles utöver det vanliga, men han har inte dragit lasset ensam. Tillsammans med Pastrnak i förstakedjan finner vi veteranerna Patrice Bergeron och Brad Marchand - båda erkända profiler i slutspelssammanhang. Efter match 2 satte den unge tjecken ord på vad det inneburit att bilda kedja med två så erfarna spelare:
- Varje ung spelare borde få möjligheten att spela med just de två spelarna, att lyssna till deras råd. Skillnaden i mitt spel kommer från att jag lyssnat och lärt en hel säsong.
Relaterat material: [Bruins nära avancemang efter seger i match 4]
Vi tar ett annat exempel. Bostons kanske största backtalang, Charlie McAvoy, spelar större delen av sina minuter 5-mot-5 tillsammans med lagets absoluta ålderman - Zdeno Chara. Bruins tycks således arbeta utifrån en tydlig strategi där talanger omgärdas av erfarna vinnare.
Toronto å sin sida fick värdefull slutspelserfarenhet förra säsongen när man pressade Washington Capitals till sex matcher innan man blev eliminerade. Tanken var att man i år skulle ta nästa steg i utvecklingen mot att bli ett slutspelslag varpå man, i likhet med Bruins strategi, plockade in veteraner (Ron Hainsey, Patrick Marleau) som parades ihop med några av klubbens unga stjärnor (Morgan Rielly, Mitch Marner).
- Det är absolut mer press på oss i år, sade Mike Babcock under fredagen. Men ju bättre du blir som lag desto större press förväntas du bära vid den här tiden på året. Ju mer press - desto större chans beräknas du ha att vinna. Spelar du utan press innebär det ofta att dina chanser att vinna är små. Jag vill ha den pressen. Fansen förväntar sig att vi ska vinna. Vi vill vinna.
Skillnaden mellan Maple Leafs och Bruins veteraner är den mängd ansvar dessa väntas bära. Chara (157 slutspelsmatcher inför serien) loggar mest istid bland Bruins backar medan Hainsey (25 slutspelsmatcher) och Roman Polak (51 slutspelsmatcher) är fjärde och femte backar hos Leafs. Mest istid bland Leafs backar hittar vi hos Jake Gardiner, Morgan Rielly och Nikita Zaitsev som tillsammans (!) klev in på 22 slutspelsmatcher vid seriens början.

Erfarenhet är inte allt i dagens fartfyllda NHL, men för att uppnå framgång och skapa vinnarmentalitet hos sina unga stjärnor kan det vara gynnsamt att tillföra en hälsosam dos vinnarkultur till deras omedelbara närhet. Skillnaden mellan Bruins och Maple Leafs är att Bruins är ett lag byggt kring veteraner som parats ihop med unga spelare, medan Maple Leafs är ett lag byggt kring dess unga stjärnor - vid det här laget har vi inte ens nämnt Auston Matthews eller William Nylander - där veteranerna istället plockats in i efterhand.
Inför match 5 ligger nu pressen på framförallt Matthews och Nylander - Marner och Rielly är poängbäst för Leafs med sina fem respektive fyra poäng - att visa vad de lärt sig från förra årets serie.
Att ett lag byggt kring unga spelare på allvar kan utmana ett lag byggt kring veteraner.
Att faktorn "erfarenhet" inte väger så tungt som det gjort hittills.
När pucken släpps 02.00 natten mot söndag kommer sannolikt Maple Leafs veteraner mana till lugn och stabilt spel. Det är upp till Matthews, Nylander och kompani att ta till sig av dessa visdomsord och visa att Torontos kärna av unga spelare nu är redo för att ta hem en slutspelsserie.