Farmen allt viktigare för framgång

Om det är stor skillnad på dagens NHL och hur ligan såg ut för 25 år sedan, så gäller det i ännu större utsträckning för farmarligan AHL.

Åtminstone från ett europeiskt perspektiv sågs AHL-hockey med väldigt kritiska ögon förr i tiden. Spelare som hamnade i AHL gjorde det mestadels för att de helt enkelt inte höll för NHL-hockey, och den hockey som spelades var inte sällan ganska ovårdad och av mycket varierande kvalitet. Det var också tämligen ovanligt att europeiska spelare stannade kvar särskilt länge i en NHL-organisation om de inte tog plats i den stora ligan. Dessutom var det inte heller en särskilt vanlig inkörsport för de unga spelare som flyttade över till Nordamerika.
Idag är situationen en helt annan, och inte minst beror det på att lönetakets införande ställer betydligt större krav på klubbarnas talangutveckling. Och de flesta NHL-klubbar arbetar idag med sina AHL-lag som en viktig och fullt naturlig del av den verksamheten. Inte bara har NHL-klubbarna ständigt fokus på vad som händer i AHL, de implementerar vanligtvis också exakt samma spelsystem och hockeyfilosofi.
Inställningen till att spela i AHL bland spelarna har också förändrats. De allra största talangerna går naturligtvis oftast direkt in i NHL, men för både nordamerikaner och européer är en säsong eller två i AHL numera en naturlig del av inskolningen om man vill bli en fullfjädrad NHL-spelare.
Relaterat material: [Övertid med bra betalt]
Vid premiären av NHL-säsongen 2016-17 hade hela 627 av spelarna som fanns med i en av de 30 NHL-trupperna spelat åtminstone en match i AHL under karriären. Det innebär att över 80% av dagens NHL-spelarna antingen har tagit vägen till NHL via AHL, eller åtminstone matchats i AHL i syfte att utvecklas som hockeyspelare.
Att ha en bra verksamhet på "farmen" är i lönetakets era dessutom ett avgörande recept för framgång. De lag som är bäst på att fostra sina spelare en nivå ner har kunnat dra stora fördelar av detta.
En klubb som varit framgångsrik med det konceptet är fjolårsfinalisterna och topplaget Nashville Predators.
Lagkaptenen Roman Josi gjorde en hel säsong i AHL innan han fick chansen i Predators. I Milwaukee Admirals har även ledande spelare som Filip Forsberg, Kevin Fiala, Pekka Rinne, Juuse Saros, Mattias Ekholm och Ryan Ellis fått värdefull matchning.
Likaså gäller för Viktor Arvidsson, som var poängbäst i Admirals under 2014-15, hans första säsong i Nordamerika.
- Jag lärde mig mycket, bland annat vad som krävs för att spela i NHL. Det är annorlunda än att spela i AHL. Jag kände att jag blev mer mogen i mitt spel och blev redo att ta nästa steg, säger Arvidsson till The Tennesseean om tiden i AHL.

Nashville är ett exempel på klubbar som fostrat sin toppkärna i AHL och nu står redo att skörda frukterna. Ett annat exempel är Pittsburgh Penguins, som redan lyckats vinna två Stanley Cup med viktiga bidrag från en vass AHL-verksamhet.
När laget vann 2016 var det spelare som Matt Murray, Bryan Rust och Conor Sheary som klev upp från Wilkes-Barre/Scranton och stod för avgörande insatser. Ifjol var det Jake Guentzel, som slog till med 13 mål i slutspelet.
- Vi vill inte ha våra unga spelare på bänken. Det är viktigt för de här spelarna att spela för att fortsätta utvecklas, säger lagets hyllade tränare Mike Sullivan till TribLive. Sullivan, som själv tog klivet från Pittsburghs AHL-verksamhet under säsongen 2015-16 och blev mästare direkt.

Pittsburgh har dessutom fått sina unga spelare att svara väldigt väl på att skickas ner i AHL för mer matchning. I Jake Guentzels fall kom han tillbaka permanent till Pittsburgh vid jul förra säsongen och öste sedan in poäng under vintern och våren.
- Det är väldigt svårt att simulera matchsituationer på träningar eller morgonvärmningar. Det är en av anledningarna till att vi har ett farmarlagssystem. Wilkes-Barre ger oss en utmärkt möjlighet för att låta de här killarna spela matcher och fortsätta växa, sa Sullivan om Jake Guentzel när han valde att skicka ner forwarden till AHL förra vintern.
En klubb som inte skördat några framgångar i NHL på länge är Toronto Maple Leafs. Men efter att under många år ha gjort misslyckade försök att värva sig mot toppen råder det ingen tvekan om att en vass AHL-verksamhet är mycket centralt i "The Shanaplan", klubbens långsiktiga och tålmodiga strategi för framgång.
Relaterat material: [Stor succé för Hörnqvist, Hagelin och Malkin]
Spelare som Auston Matthews och Mitch Marner har gått rakt in i NHL, men man vinner inte Stanley Cup utan en stark omgivning. Spelare som Nazem Kadri, Zach Hyman, Connor Brown och Jake Gardiner har alla gått den hårda vägen och drillats stenhårt i Toronto Marlies.
AHL har också varit en utmärkt skola för många spelare som helt klart haft talangen och skickligheten för NHL, men som behövt lära sig andra saker.
Marlies blev vägen till NHL för supertalangen och draftåttan William Nylander. Han saknade knappast skills och spelsinnet för att går direkt in i Leafs, men för att bli en komplett NHL-spelare behövde han inte minst bli bättre i spelet utan puck och i närkamperna längs med sargerna. Han var tidigt en dominant spelare i AHL och producerade poäng, men på två halva säsonger i Marlies lärde han sig de andra viktiga egenskaperna.

• Det första med Willy är att hans skicklighet är unik för en så ung spelare. Hans förmåga att producera har aldrig varit ett frågetecken. Utmaningen är att få honom att hela tiden röra på fötterna, sätta försvaret under mer press och att fokusera på att hela tiden vara delaktig och inte checka in och ut ur matcherna, sa Sheldon Keefe till The Star när Nylander påbörjade sin skolning i AHL.
  Låt oss säga att det gick vägen. Förra året gjorde Nylander hela 61 poäng som rookie, och den här säsongen ser ut att sluta med något liknande.
  Vilka som vinner Stanley Cup i år är omöjligt att förutspå. I teorin kan det ju bli Vegas Golden Knights, som aldrig haft ett AHL-lag att fostra talanger i. Men att AHL-verksamheten blivit ett allt viktigare instrument för framgångsrika klubbar råder det ingen tvekan om.