All Star-helgen i backspegeln - plus och minus

Varje vecka tar NHL.com/sv pulsen på en brinnande aktuell fråga i världens bästa hockeyliga. Här tacklar vi aktuella ämnen, diskussioner och debatter som blossar upp kring NHL och försöker erbjuda flera olika perspektiv.

I dag: En återblick på All-Star-helgen i San José - vad är bra med upplägget och vad fungerar sämre?
Ännu en All-Star-helg är lagda till handlingarna. Det blev ett par på många sätt minnesvärda dagar i San José tack vare en del nymodigheter som NHL petade in på schemat. Det som stack ute allra mest var naturligtvis Kendall Coyne Schofields medverkan i fredagens skills competition, en medverkan som skapade rubriker långt utanför den traditionella hockeysfären.
*** ***Läs också: [Het avslutning väntar för All Star-svenskarna]
- Publiken var elektrisk. Att höra USA-ropen och hur alla blev högljudda när jag skulle till att starta… Det gav mig definitivt momentum och adrenalinet pumpade, sade 26-åringen till NHL.com/sv efter eventet.
Den amerikanska landslagsforwardens blixtrande skridskoåkning i fastest skater-tävlingen i SAP Center, där hon gjorde ett varv runt rinken på den imponerande tiden 14,346 sekunder, var en uppvisning i hur långt hockeyn har kommit på damsidan. Det var också ett typexempel på den sortens överraskningsmoment som NHL behöver förgylla All-Star-helgen med. Nästa säsong kan man gott ta det ett steg längre och hitta sätt att låta stjärnspelare som Coyne Schofield, Brianna Decker och Hilary Knight delta i själva matcherna också.
Tittar man på helgens skills competition över lag är de traditionella grenarna de som skapar störst intresse. Snabbhetstävlingen och hårdaste skott är i vanlig ordning de som får mest publicitet och uppskattning. De ska givetvis fortsätta att satsa på dessa grenar. Men kanske kan man bredda konceptet genom att ta med "specialister" likt man gjort tidigare.
Läs också: [Lyckad All Star-helg i San Jose]
Speciellt inbjudna spelare som är med bara på grund av sin snabbhet eller förmåga att skjuta hårt. Carl Hagelin deltog exempelvis i tävlingen för snabbaste skridskoåkare för några år sedan. Kanske kan NHL använda resultaten i klubbarnas egna skicklighetstävlingar som de håller under säsongen för att hitta kandidater att bjuda in till den slutgiltiga tävlingen. Utmanare som ger de övriga stjärnorna en rejäl kamp om äran. Det skulle ge tävlingen ytterligare en dimension - och kanske bidra till att skapa nya affischnamn.
Tittar man på själva matcherna känns det som NHL har hittat rätt. Tre-mot-tre-formatet med divisionslag i stället för fullstora lag från varje conference känns som rätt väg att gå. Här får spelarna större möjligheter att visa upp sina skills och ytor att briljera. Visst, det är ingen som kommer att ta i för fullt av förklarliga skäl, men om spelarna är inriktade på att underhålla snarare än att vinna kan det bli en bra show.

På minussidan finns några av grenarna i skicklighetstävlingarna som inte riktigt känns publikvänliga. Det gäller inte minst passningstävlingen som blev en ganska seg historia. Leon Draisaitl, Edmonton Oilers, tog hem tävlingen på tiden 1,09. Men när till och med hans vinnarrunda kändes långsam så kan ni säkert räkna ut hur det kändes när spelare som Erik Karlsson och Mikko Rantanen behövde runt två minuter på sig för att slutföra slingan.
- Erik Karlsson är inte den sämsta passaren i ligan, och han hade lite strul. Jag var lite nervös, konstaterade Leon Draisaitl efteråt.
Mycket av underhållningsvärdet faller givetvis också på vad spelarna själva tar för sig. Det var exempelvis uppfriskande att se Auston Matthews hyllning till Patrick Marleau under fredagens skills competition.
Inför prickskyttet plockade Matthews av sig sin egen Toronto Maple Leafs-tröja. Under den gömde sig en Marleau-tröja. Extra passande med tanke på att tillställningen tog plats i San José, staden som Marleau tillbringade 19 säsonger i med Sharks innan han flyttade vidare till Toronto 2017. Publiken i SAP Center älskade initiativet.
Läs också: [Carolina slår sig in på veckans ranking]
- Jag förväntade mig någon slags reaktion, men ingeting sådant, sade Matthews till NHL.com/sv om den stående ovation som publiken bjöd på.
- Det påverkade mig också. Jag blev så nervös att jag slaktade prickskyttet (skratt). Men mer än någonting annat var det här ett bevis för hur stor "Patty" är här, vad folket och fansen här tycker om honom och vad han betydde för organisationen och den här staden. Det var ett väldigt speciellt ögonblick att få vara en del av.
Det slutade med att Matthews fick San José Sharks-spelarna i All-Star-matchen, Erik Karlsson, Brent Burns och Joe Pavelski, att signera Marleau-tröjan.
- Nu tror jag att vi ska auktionera ut den till förmån för Leafs Foundation och dra in lite pengar (till välgörenhet), berättade Matthews efteråt.
Att ett så litet initiativ kan få så stor effekt säger lite om makten spelarna sitter på. De som vågar visa upp sin personlighet och vara kreativa blir ofta belönade på ett eller annat sätt. Det är något som NHL och framför allt spelarna kan ta med sig till framtida evenemang.