Elias Pettersson mer bekväm den här säsongen

STOCKHOLM -- Elias Pettersson försöker anpassa sig till strålkastarljuset.
Och när Vancouver Canucks forward på fredag kliver in på isen för sin andra träningscamp i Save-On-Foods Memorial Centre i Victoria, British Columbia, så är han bättre förberedd på mediauppbådet.

• Nu är det bara kul, sade Pettersson i samband med NHL European Player Media Tour nyligen. Jag lever min dröm, och försöker göra så mycket det bara går av det.
  På isen har Pettersson aldrig haft problem. Där har han alltid känt sig hemma. Vare sig det handlar om att finta bort en back eller att manövrera i trånga utrymmen på de små nordamerikanska rinkarna, så anpassade han sig suveränt bra under det första året med Vancouver.

Pettersson, som Canucks valde som femma i draften 2017, var bäst av alla rookies med sina 66 poäng (28+38) på 71 matcher förra säsongen. Det var 21 poäng mer än Ottawa Senators forward Brady Tkachuk, och ett steg på vägen mot Calder Trophy. Det var också flest poäng av en Vancouver-rookie sedan Pavel Bure gjorde 60 poäng (34+26) säsongen 1991-92. Pettersson blev också den förste rookien som var bäst i både mål, assists och poäng sedan Artemi Panarin i Chicago Blackhawks 2015-16.
Men utanför isen var det lite tuffare för 20-åringen.
Ett nytt land. Ett nytt språk. Nya förväntningar. Ny status i en hockeytokig stad. Allt för grabben från lilla Ånge, en stad med 3000 invånare i mellersta Sverige.
- Det var verkligen nytt. Speciellt att spela i Kanada, säger Pettersson. Mediaintresset var större än vad jag var van vid, och att vänja sig var lite svårt, särskilt med tanke på språket.
Språkbarriären var Petterssons största problem, han var rädd att säga saker som skulle kunna tolkas fel. Enkelt uttryckt ville han inte se ut, eller låta dum.
- Jag var inte särskilt bra på engelska i skolan, säger Pettersson. Och jag glömmer aldrig min första intervju på engelska, jag fick nästan inte fram ett ord.
- Nu tycker jag att min engelska är ganska bra. Att flytta till Vancouver och prata engelska varje dag, det hjälper naturligtvis.
Rasmus Dahlin vet vad Elias Pettersson pratar om.
******Läs också: [Nyttiga lärdomar för Dahlin och Pettersson]
Den 19-årige backen, som Buffalos Sabres tog som första val i draften 2018, gick igenom samma mediala gatlopp som Pettersson.
- Jag förstår vad han [Pettersson] menar, säger Dahlin. Man kan inte visa vem man verkligen är; språket sätter hinder för det. För mig verkade det som om jag var väldigt blyg i början, både för lagkamraterna och alla andra, men i verkligheten handlade det om att jag inte behärskade språket riktigt.
Men språket var inte det enda hindret.
Pettersson var tonåring när han kom, och fick direkt ta itu med "vuxna" problem: var skulle han bo, hur tog man körkort, hur anpassade man sig till ett liv i en ny kultur.

• Han växte ordentligt förra året, säger Canucks försvarare Erik Gudbranson. Han är en bra grabb från en bra familj, men han är ju fortfarande bara en grabb, eller hur? Det får han vara, jag tar inget ifrån honom. Han klarade de nya utmaningar han ställdes inför väldigt bra, och allt det han bara kastades in i.
  - Det här är en grabb som bara vill spela hockey, göra mål och slå snygga passningar. Men det här är ju så mycket mer. Man får första lönen. Jag hade sommarjobb, men inte de lönerna. Att hitta någonstans att bo, fixa en bil och se till att allt fungerar. Han bor nio timmar i tidsskillnad från sin familj och sina gamla vänner, det är långt bort. Det är inte bara att flyga till ett nytt ställe och kliva in på isen. Det här är så mycket mer.
  Så enkla saker som att gå ut och äta blev en större grej för Pettersson när han blev känd. Han säger själv att det tog ett tag att vänja sig vid uppmärksamheten, och att han inte kände sig bekväm med den.
  - Jag var ju inte van vid det, säger Pettersson. Jag är fortfarande inte van vid att folk ser upp till mig och har mig som idol och sitter uppe sent för att se mig spela hockey. Det är helt galet.
  - Det händer till och med i Sverige. Jag minns när jag gick hem från en restaurang och en man kommer fram och säger "Hej Elias, vad bra du är. Kör på". Jag menar, Stockholm är ju inte ens min hemstad…
  Få de senaste nyheterna från NHL på Twitter via [@NHLsv]
  - Men om jag gläder några ungar så är jag nöjd med det. Om jag kan förgylla någons dag bara genom att skriva min fula autograf, nja, så ful är den inte.., och göra någon lycklig, så känns det fantastiskt. Jag har ju också varit en liten grabb en gång.
  Som liten grabb fick Pettersson på ett läger tillsammans med äldre brorsan Emil en gång se Nicklas Lidström, Detroit Red Wings lysande backstjärna, invald in i Hockey Hall of Fame 2015.
  - Jag var för nervös för att gå fram till honom och be om hans autograf. Så det tänker jag alltid på när folk kommer fram till mig: de kommer att minnas den där korta stunden, så jag försöker bara göra dem nöjda.
  Pettersson har lagt på sig vikt inför den andra säsongen i NHL, men han ser fortfarande ut som en 188 centimeter lång och 80 kilo tung bräcklig kille.
  Men han är inte oroad. Så varför skulle någon annan vara det?
  - Jag har alltid varit liten och lätt. Nu är jag lång och lätt, skrattar han. Det har alltid varit så.
  - Se på Johnny Gaudreau (Calgary Flames). Jag väger mer än vad han gör och han klarar sig ju bra. Och jag väger lika mycket som Patrick Kane (Chicago Blackhawks), och han klarar sig ju också ganska bra.
  Pettersson tog NHL med storm förra säsongen. Han gjorde tio mål och 16 poäng på de första tio matcherna. Men till slut började det tuffa schemat med 82 matcher att ta ut sin rätt. Han missade sex matcher med en hjärnskakning efter en tackling från Montreal Canadiens rookieforward Jesperi Kotkaniemi.
  ******Läs också: [Så gav Elias Pettersson en hel stad nytt hopp]
  Han medger också att han bensinen började ta slut mot slutet av säsongen. Det blev "bara" tio poäng (2+8) på de avslutande 19 matcherna, och han insåg att motståndarna siktade in sig på honom. En taktik han tycker att Canucks kan utnyttja.
  - Folk försökte komma innanför skinnet på mig och spela hårdare mot mig, säger Pettersson. Men det är bra, det skapar lägen för oss och en lagkamrat kan komma fri istället.
  - Jag lärde mig så mycket förra året. Jag har inga särskilda statistiska mål, jag vill bara spela så bra som det är möjligt. För mig handlar det om självförtroende. Jag kommer alltid att tro på mig själv. Gör man inte det, så blir det svårt att få något uträttat.
  - Jag kunde inte ha blivit draftad till en bättre plats. Jag älskar Vancouver.
  Även i strålkastarnas sken.