VM-guld, VM-guld, VM-guld...

Tusentals människor hade kommit till Kungsträdgården i Stockholm för att hylla sina hockeyhjältar, som stod på scenen och svarade på frågor, sjöng en liten ramsa, och hörde Robin Stjernberg sjunga sin Eurovision-låt “You”.

Idag var alla hjältar, från Calle Järnkrok till Henrik Sedin, från Jacob Markström till Jhonas Enroth, oavsett hur många matcher de hade spelat, eller hur många poäng de gjort.

Sverige slog Schweiz med 5-1 i VM-finalen i söndags, och när solen sken och spelarna dansade, var allting bra i världen.

Ingen tänkte på att turneringen hade kunnat sluta illa, eftersom det inte gjorde det.

Men tänk om Mike Smith hade räddat Fredrik Petterssons straff? Eller tänk om Sedinarna hade gjort ett mål till i Stanley Cup-slutspelet, så att Canucks hade vunnit en till match i serien mot San Jose - till exempel, den fjärde som Patrick Marleau avgjorde i förlängningen - då kanske de aldrig hade kommit till Globen.

Och den tanken kan vara skrämmande för de svenska hockeyfansen att fundera på.

Som tur är, så behöver de inte göra det. Henrik och Daniel kom, de såg och de vann. Sverige gjorde 14 mål (plus Petterssons straffmål) efter att Sedinarna anslöt till laget, och de låg bakom tio av dem. Henrik spelade bara fyra matcher i turneringen, men slutade på nionde plats i poängligan med nio poäng.

Han var tvåa i Tre Kronors interna poängliga, en poäng efter kedjekompisen Loui Eriksson, som spelade alla tio matcher.

Men två killar gör inte ett helt lag. I år var VM-finalen en kamp mellan två lag där spelarna litade på varandra, kämpade för varandra, och inte lät någonting störa deras väg till finalen.

Som Schweiz-tränaren Sean Simpson sa:

– Hockey är en lagsport, och om din grupp jobbar som ett lag är allt möjligt. Vi visade det här i varje match, och det är det som gör hockey så speciellt. Du kan bara vinna som ett lag som spelar ihop.

Sveriges förbundskapten Pär Mårts var på samma linje.

– Vi började det här i april, och glöden har funnits där hela tiden. Och sammanhållningen i laget. Vi har trott på varandra hela tiden och det var lätt för bröderna Sedin att hoppa in när de är uppfostrade i det svenska, sa han.

– Jag vet inte vad det var som gjorde sammanhållningen så bra. Fråga killarna, det är de som är sammanhållningen.

Schweiz turnering var historisk. Om Sverige hade fått vänta på sitt guld i sju år, så har Schweiz fått vänta i 60 år på en medalj. Laget har nosat på topp-8 och topp-4-placeringar de senaste åren, har skrällt mot Kanada och de andra stora nationerna, men nu gick allt i lås.

Allt.

Hemmaförbannelsen, som har haft sitt grepp om värdnationerna sedan 1986, är också död nu.

Nu är den europeiska hockeysäsongen över. Nästa år spelas först OS i Sotji och sedan VM i Minsk. Sverige får åka till Sotji som regerande världsmästare. Men det är en annan historia.