Man skulle kunna tro att spelarna och laget var nöjda med det. Att de skulle slå sig till ro och bara njuta av att vara historiens bästa expansionslag. Men nej, det här laget har gång efter annan visat att de är gjort av ett annat virke.
Inför i princip varje slutspelsrunda har Golden Knights kommit in som underdog. Man var det definitivt mot Los Angeles Kings i första rundan, en motståndare med nästan lika många gemensamma Stanley Cup-ringar som spelare. Det hanterade Vegas genom att vinna fyra raka matcher och bara släppa in tre mål i processen.
Få de senaste nyheterna från Stanley Cup-slutspelet på Twitter från [@NHLsv]
San José Sharks gav hårdare motstånd i andra rundan och pressade under stundom Golden Knights. Men även där var det i slutändan inget snack om saken. Sharks kunde inte matcha farten hos sin motståndare och fann inte minst en överman i slutspelets hittills klarast lysande stjärna, Marc-André Fleury.
Och senast var det så Winnipeg Jets… Detta unga, hungriga och totalt respektlösa lag som körde över självaste Nashville Predators - storfavoriten till att vinna Stanley Cup - i en avgörande match sju. I första matchen såg Jets ut att vara den där övermäktiga motståndaren som de flesta av oss hade förväntat att Golden Knights förr eller senare skulle stöta på i slutspelet. Men icke. Efter förlusten i den första konferensfinalen tittade Vegas varken i backspegeln eller släppte på gaspedalen. Fyra raka segrar, Stanley Cup-final och en kår av hockeykännare som kliar sig i huvudet.
Relaterat material: [5 lärdomar: Jets-Golden Knights Match 5]
För precis som att humlan inte ska kunna flyga sett till sina förutsättningar ska inte Vegas Golden Knights kunna vinna Stanley Cup sett till sina. Vid det här laget, efter att inte blivit annat än överbevisade, vet vi bättre.
Det här är ett lag som bevisligen inte nöjer sig med andraplatser eller hedersamma förluster. Coachen Gerard Gallant har byggt ett spelsystem som få motståndare har funnit konsten att hantera samtidigt som spelarna själva skapat starka band till varandra och laget. De kom alla till klubben med samma incitament: att visa hockeyvärlden att de är bättre än den status deras forna arbetsgivare tilldelade dem när de valde att inte skydda dem i expansionsdraften.
Det är bara att titta individuellt på spelarnas utveckling i Nevadaöknens torra värme. Marc-André Fleury som har blommat - no pun intended - efter att ha lämnat Matt Murrays skugga i Pittsburgh. William Karlsson som har exploderat i en mer offensiv roll än han var i närheten av i Columbus. Samma sak kan sägas om Colin Miller, Shea Theodore, Nate Schmidt, Erik Haula, David Perron och Reilly Smith - för att nämna några.
