Trade deadline ger även de utsatta fansen anledning att tro

Det är inte vad fansen helst vill uppleva. Men efter att ha känt smärtan av tillräckligt många förluster inser nog till och med de mest hårdnackade optimisterna att det krävs en förändring. Eller flera. På så vis kan veckorna som leder upp till trade deadline vara positiva även för fans till klubbar som inte har ett slutspel att se fram emot.

Inför årets trade deadline var New York Rangers det mest tydliga exemplet på det. Efter att ha befunnit sig i slutspelsracet stora delar av säsongen fastnade laget i en nedåtgående spiral efter nyår. I månadsskiftet januari-februari blev den så pass påtaglig att klubbledningen beslutade sig för att ta en ny riktning. Det gjorde man med ett öppet brev till fansen.
Den 8 februari deklarerade general managern Jeff Gorton och presidenten Glen Sather att det skulle ske radikala förändringar i klubben. Sagt och gjort. Snart tre veckor senare har Rangers en helt annan look än innan brevet publicerades. Inom loppet av dagar har veteraner som Nick Holden, Michael Grabner, Rick Nash och inte minst lagkaptenen Ryan McDonagh har förvandlats till draftval, talanger och yngre spelare.

Det fanns flera andra klubbar som tog samma approach inför trade deadline. Detroit Red Wings gav upp Tomas Tatar till Vegas Golden Knights för en knippe draftval som ett led i sin föryngringsprocess. Buffalo Sabres släppte Evander Kane till San José Sharks för draftval och en talang i Daniel O'Reagan medan Edmonton Oilers trejdade både Mark Letestu och Pat Maroon mot tillgångar som man hoppas ska vara till gagn i framtiden.
För de här fansens del kan det innebära att det dröjer ett tag innan man får uppleva slutspelshockey igen. Samtidigt är tidsramen för en rebuild svår att förutsäga. Ett lag som Sabres har befunnit sig i NHL:s bottenskikt under flera år, haft tidiga draftval, trejdat av en hel del namnkunniga spelare vid trade deadline år efter år för att bli yngre, mer lovande och på sikt bättre, men utan att få den effekt som man har eftersträvat. Samma sak kan sägas om Arizona Coyotes, som går mot missat slutspel för sjätte säsongen i rad.
I andra änden av spektrat har vi klubbar som lyckats med sin rebuild mycket snabbare än väntat. Toronto Maple Leafs är ett typexempel. När klubben under presidenten Brendan Shanahans ledning beslutade sig för att ta klivet fullt ut och göra en renovering visste alla inblandade att det skulle ta tid att få rätsida på klubben. Men riktigt så lång tid tog det inte ändå.
Relaterat material: [Läs allt om NHL-traderna inför deadline]
Toronto Maple Leafs fick nämligen sitt lyft redan i fjol. Att det kom efter att man valt Auston Matthews som första spelare i draften var kanske inte helt ologiskt. Men det var inte bara han det handlade om. Leafs hade tillskansat sig William Nylander och Mitch Marner i de både drafterna innan dess. Helt plötsligt hade klubben tre rookies som gemensamt svarade för 191 poäng. Det var en tillräckligt stark talangbas för att ta dem ur mörkret och in i ljuset.
- Vi fick Auston. Vad hade hänt om vi inte fick honom? Jag har berättat den här historien många gånger, om hur jag fick tårar i ögonen när vi fick förstavalet. Folk förstår inte att man behöver riktiga spelare, många riktiga spelare om man ska få sitt namn på den där silverbucklan, som Torontos coach Mike Babcock uttryckte det under en presskonferens nyligen.
Den här säsongen har vi sett prov på andra klubbar som blivit konkurrenskraftiga snabbare än väntat. Både New Jersey Devils och Colorado Avalanche tillhörde NHL:s absoluta bottenskikt i fjol. Nu är bägge lagen i allra högsta grad involverade i slutspelsstriden.

New Jersey vann draftlotteriet och kammade hem den schweiziske jättetalangen Nico Hischier med förstavalet. Han har varit en bidragande orsak till att laget numera vinner oftare än man förlorar. Men det har även tidigare collegebacken Will Butcher, som man fiskade upp på free agent-marknaden i somras, och Jesper Bratt, ett sjätteval i draften, varit. Det är många bäckar små som lett till en uppåtgående trend. I Devils fall så pass långt att de faktiskt kunde agera köpare inför årets deadline och plocka in både Michael Grabner och Patrick Maroon inför slutspurten.
I Colorados fall har man under längre tid väntat på att draftettan från 2013, Nathan MacKinnon, skulle få sitt verkligen genombrott. När han fick det den här säsongen började poängen strömma in i en betydligt mer strid ström än i fjol, när laget var sämst i hela ligan. Men även här har unga och hungriga birollsinnehavare spelat en viktig roll. Spelare som Alex Kerfoot, J.T. Compher och Matt Nieto har överraskat i skuggan av de mer etablerade namnen och gett Avalanche en bredare bas att stå på.

Även om varken New Jersey eller Colorado skulle ta sig till slutspel i slutändan har de gett sina fans anledning att se optimistiskt på framtiden. Dels med hjälp av unga, entusiasmerande spelare, dels med hjälp av resultat som trendar i rätt riktning. Det om något kan New York Rangers eller några av de andra säljarna inför årets trade deadline ta med sig när de nu söker efter en ny identitet inför framtiden.
För även om det inte blir slutspel i år eller kanske ens nästa år gäller det att ge fansen något att se fram emot. Hopp om en ljus framtid kan också sälja biljetter till hockeymatcher.