- Och jag gör det för min familj. Jag har två små barn som är tre och fyra år gamla nu och som var ett och ett halvt och två och ett halvt när vi vann Cupen och de senast såg mig spela. Min son som är tre sov med sin hockeytröja och klubba igår natt. Han älskar hockey … De frågar varför jag inte spelar, och jag tror att det är en av de stora motivationerna för mig att en dag kunna se tillbaka på all denna galenskap jag gått igenom och se att man överkom det.
Landeskog har varit på is och tränat på egen hand under de senaste månaderna. Det ledde till att det började spekuleras i en eventuell comeback ifall Colorado hade gått långt i slutspelet. Det blev dock respass för Avalanche i andra rundan då laget föll mot Dallas Stars med 4-2 i matcher.
- Vi kommer aldrig få veta hur nära det var. Skillnaden mellan det jag gör, vilket är att lägga grunderna för att åka skridskor med min nya teknik, och spela i en NHL-match är oerhört stor, säger Landeskog. Visst fanns det tillfällen då jag tänkte att “ja, jag kan nog göra detta och göra ett par byten,” men vi tog beslutet att jag bara skulle fokusera på det jag gjorde under hela slutspelet och oavsett hur tufft det var, så var det det bästa beslutet för min långsiktiga hälsa och för organisationen.
Landeskog medgav att det varit väldigt tufft och frustrerande att vara utanför laget även om han försökt att vara så involverad som möjligt. Efter att ha rehabbat på egen hand under första delen av den gångna säsongen så har han varit på plats i Denver sedan årsskiftet.
- Det känns som en långsam form av tortyr. Oavsett om det är en vinst eller en förlust så vill du vara ute på isen med killarna, säger Landeskog. Även efter en hjärtekrossande förlust så vill du vara i rummet med killarna, du vill vara runt omkring dem och stötta dem och gå igenom allting tillsammans.