Team Nordamerika står inför tuff uppgift i WC

På sätt och vis kommer Team Nordamerika vara i World Cup vad det amerikanska laget var i OS i Lake Placid 1980. Ett gäng ungdomar som försöker röra om i grytan och till slut vinna alltihop.

Föreställ er Todd McLellan som Herb Brooks i filmen Miracle. En tränare med ett gäng spelare som till vardags är rivaler och som har olika bakgrund men som ska fungera ihop och bli en grupp.

Föreställ er att McLellan frågar:

– Vem spelar du för?

Och spelarna svarar Kanada, USA, Buffalo eller Edmonton.

Men till slut säger en dagens ”Mike Eruzione”.

– Nordamerika!

Tänk om det varit så enkelt.

När spelarna, som är 23 år eller yngre, från Kanada och USA samlas för träningsläger i Montreal och Quebec City i september kommer de inte tvingas till samma straffåkning som Brooks tvingade sina spelare till.

De kommer inte behöva gå igenom några speciella gruppövningar heller.

– Jag tror att sånt kommer av sig själv. Vi har inte några speciella aktiviteter planerade som kommer föra laget samman. Förhoppningsvis händer det av sig själv med de här tävlingslystna ungdomarna, säger lagets vice GM Stan Bowman.

– Alla är proffs, vilket är en utmaning. På många sätt är vi underdogs och det är lite som att vi fått ett wildcard. Vi kan nog skrälla men vi har många bra lag i vår grupp. Det kommer bli svårt att nå semifinal men det är vårt mål.

Ingen vet egentligen vad som ska förväntas av laget och det inkluderar även personerna runt laget. Det har aldrig tidigare funnits något liknande lag i en stor turnering.

Samma gäller för Team Europa som är ett hopplock av spelare som inte är tjecker, svenskar, finnar eller ryssar. Men även om spelarna i Europa inte heller har samma bakgrund har de åtminstone rutin.

Team Nordamerika består i stort sett av lika många kanadensare som amerikaner. De är vana vid att tävla mot varandra och inte jobba tillsammans. McLellan kommer ha två veckor på sig att få spelarna att dra åt samma håll innan World Cup-premiären den 18 september.

För att avancera till semifinal måste laget sluta etta eller tvåa i grupp B som består av Finland, Ryssland och Sverige. För att vinna hela turneringen måste de slå antingen Kanada, Tjeckien, Team Europa eller USA i semin innan de ställs i en bäst-av-tre-serie i finalen.

Å andra sidan kan en kort turnering i september vara perfekt för dem eftersom det inte följer de mönster de övriga spelarna är vana vid. Skulle de dessutom nå semifinal kan deras unga och pigga ben ha lättare att komma igång igen jämfört med de andras.

– På något sätt tror jag att det är en fördel för de unga. De har fortfarande flexibilitet i sina kroppar och behöver inte lika mycket tid på sig och för de som spelat länge i ligan är det ovant att inte ha en månads träningsläger först, säger Kanadas coach Mike Babcock.

De står inför mindre press än till exempel hemmanationen Kanada som är dubbla OS-guldmedaljörer och som gärna vill behålla sin plats på tronen som världens bästa hockeynation. Men med många kanadensiska spelare i laget bör de kunna få gott stöd från läktarna i Air Canada Center i Toronto och dessutom spelar ju Auston Matthews i laget och han kommer till hösten att representera just Toronto.

– De fruktar inte så mycket. Unga och dumma kanske är fel att kalla det men de kommer att komma hit och vilja vinna. De kanske inte analyserar det så mycket men det tror jag är positivt. Vi ska försöka använda det till vår fördel, säger Bowman.

McLellan och hans assistenter, Jon Cooper, Peter DeBoer, Dave Tippet och Jay Woodcroft, kommer inte att coacha överdrivet mycket. Det skulle de inte ha tid med även om det skulle vilja. Så för det mesta kommer de att släppa loss ungdomarna.

– Vi kommer kanske inte vara det mest taktiskt kunniga laget men kanske det mest fartfyllda och skickliga. Många tränare kommer såklart att göra vad de kan för att få sina lag att spela på ett visst sätt men jag tror att vi kommer att gå mer på ungdomlig entusiasm, säger Bowman.

Så om de vinner, är det då precis som filmtiteln ett mirakel? Ja, men bara ett litet. De har trots allt spelare som Matthews, Connor McDavid och Jack Eichel.

– De kommer aldrig att spela i samma lag igen. Alla är franchise-spelare och man kan inte ha råd att ha alla tre i samma lag.

– Om tjugo år kommer alla tre vara superstjärnor. Det faktum att de faktiskt få chansen att spela ihop i den här turneringen kommer att bli sevärt och det blir spännande att se hur det kommer gå, säger Bowman.