SC-Titeln värd att vänta på för Sullivan

SAN JOSE – Det har inte funnits tid för Mike Sullivan att hinna tänka tillbaka genom åren och minnas tillbaka på det senaste decenniet som varit mellan då och nu. Då hade ha precis avslutat spelarkarriären och tog som 35-åring över, inte bara ett ”original six”-lag utan också sin hemstads lag, Boston Bruins.

Han stannade i två år som huvudtränare och sedan dess hade han inte fått chansen som huvudtränare igen. Förrän i december.

Men kanske har det ändå varit värt väntan.

– Det är svårt att säga och sätta ord på känslorna som finns just nu. Det betyder så mycket, svarade Sullivan på frågan om vad Stanley Cup-segern betyder.

Det har tagit lång tid.

På frågan om hur väntan varit svarar Sullivan att han inte haft tid att tänka på sin egen väg till finalsegern. En väg han gjort som assisterande tränare.

Men han gav ett meddelande. Att han var tacksam. Tacksam för chansen han fått, tacksam för att Penguins general manager, Jim Rutherford, gav honom förtroendet och tacksam mot spelarna som tillsammans med honom till slut kunde vinna.

– Jag tror att det första jag tänkte på när våra killar bar runt på pokalen där ute var över hur stolt jag är över vilka uppoffringar de gjort för att vinna. Sen hur tacksam jag är över chansen jag fått som får träna det här laget.

Sullivan hade inlett säsongen i Wilkes-Barre/Scranton i American Hockey League när han presenterades som Mike Johnstons ersättare o Penguins den 12 december. Äntligen kom hans chans.

Det var längesedan Peter Chiarello, Bostons dåvarande general manager, hade valt att ersätta Sullivan med Dave Lewis inför säsongen 2006-2007. Sullivan blev en hockeyvagabond och blev assisterande tränare i Tampa Bay Lightning, New York Rangers och Vancouver Canucks. Han blev utvecklingstränare i Chicago Blackhawks förra säsongen innan resan gick till Wilkes-Barre/Scranton.

Men Sullivan har gjort det yttersta av förtroendet från Penguins ledning och lett Penguins från ett lag i oordning till ett lag att hissa Stanley Cup-pokalen efter 4-2 i matcher mot San Jose Sharks.

– Mike kom in och gjorde det ganska klart hur han ville att vi skulle spela och vad han förväntade från oss som grupp och som spelare. Jag tyckte att killarna välkomnade chansen, antog utmaningen och försökte hoppa tillbaka på spåret. Det tog lite tid, det hände inte över en natt, sa Sidney Crosby efter sista matchen.

Men Penguins kom dit under Sullivans ledning. De hittade vad de behövde göra, och accepterade ett mer fartfyllt spel som ledarstaben tvingade på dem. De hittade en identitet och resultaten kom därefter.

Det var Sullivans plan. Det var det viktigaste. Han hade sett mästarpotentialen med sina ändringar och han behövde hitta en väg att hjälpa dem hitta den.

Det började spela fartfyllt och det var just speeden som stoppade Sharks och alla andra lag i slutspelet för den delen. De kunde inte hantera den.

– När Sully kom in hittade vi en identitet. Han har närvaro i omklädningsrummet. Vi började vinna och jag kände att när vi hittade vårt spel var det inte många lag som kunde stå upp mot oss, säger tredjemålvakten Jeff Zatkoff.

Innan det sa Zatkoff:

– Jag tyckte inte vi hade en identitet. Vi visste inte var vi stod. Var vi ett lag som skulle dumpa och checka? Var vi ett lag som skulle spela med högt tempo? Vad skulle vi göra när vi kom ur egen zon? Till och med när Sully kom tog det ett tag innan vi visste.

Men det hittade rätt. Till slut klaffade allt och de påbörjade en resa som inte slutade förrän de var på toppen.

– När man går igenom en tuff erfarenhet och du inte lever upp till förväntningarna och det kommer ett tränarbyte ovan på det så är det svårt för alla. Det är tufft att komma till rinken varje dag. De här grabbarna har stolthet. De vill vara så bra de kan vara. De vill prestera bra och vinna för fansens och alla involverades skull, säger Sullivan.

– Vi försökte att ändra fokus och försökte få dem att inte bry sig så mycket om allt som hände runt omkring laget. Bara att de skulle komma till rinken varje dag och försöka bli bättre, bara fokusera på spelet. Vi tog det en dag i taget, vi pushade dem till att bli bättre varje dag. Jag sa till dem” låt oss se var det tar oss”, säger Sullivan.

Det tog dem och hon hela vägen till Stanley Cup.