Skip to main content

Penguins i final tack vare förändringar

av Dan Rosen / NHL.com

PITTSBURGH – Sidney Crosbys plats i Pittsburgh Penguins omklädningsrum, är i toppen av en oval och placerad så att han kan se allting och alla. Det är den perfekta positionen för kaptenen i ett lag, ledaren i ett rum, klubbens ansikte.

Crosby satt där sent på torsdag, efter att Penguins besegrat Tampa Bay Lightning med 2-1 i match 7 i Eastern Conference Final och bokade ett datum med San Jose Sharks i Stanley Cup Final. Han satt där och tittade nära och långt och från sida till sida på uppståndelsen runt honom, och media folket som rörde sig fram och tillbaka, en våg av dom som gick fram till hans lagkamrater för att få uttalanden och citat och information om hur dom fixade det.

Crosby satt där och bara log. Stort, brett och stolt, ett leende som tagit sju år att göra.

”Det har inte varit lätt, sade Crosby på presskonferensen lite senare.

Och om det var det, skulle bilden framför honom i omklädningsrummet inte ha varit lika stort.

Vilken syn det måste ha varit för Crosby. Vilken syn det måste ha varit att se rookie forwarden Bryan Rust, som gjorde Pittsburgs båda mål, omringad av reportrar. Vilken syn det måste ha varit att se hans boss, tidigare hyresvärd och Penguins legendaren Mario Lemieux gå fram till Rust, skaka hans hand och gratulera honom. Vilken erfarenhet det måste ha varit för Rust.

Crosby och Penguins är fyra segrar ifrån att vinna Stanley Cup för första gången sen 2009. Spelare och lag väntar mycket längre än sju år för en andra chans. Somliga får inte den alls.

Men skyll inte på Crosby om dom här sju åren, fyllda med karriär-hotande hjärnskakningar och byte av coacher och management förändringar, kändes som en evighet.

”Efter att ha gått igenom ett par av dessa tidigt, som 20 och 21-åring, och varit i final, tror jag att man uppskattar det mer nu,”säger Crosby. ”Jag älskar att ha chansen att vara tillbaka igen.”

Det bästa med Crosby och Penguins är hur man kom tillbaka. Det här är en ny grupp med en ny coach som kom med en ny standard för hur det här laget behövde spela.

Penguins var tröga i början av säsongen, sa man var inte bra. Man blev gradvis snabbare efter att Mike Sullivan tog över på bänken efter Mike Johnston 12 december. Man etablerade en stil som passade deras spelare man redan hade eller skulle skaffa.

Man var 33-16-5 efter att Sullivan tog över, en imponerande siffra som växer i betydelse när man tänker på att laget förlorade de fyra första matcherna under hans ledning. Man var 14-2-0 i sina 16 sista matcher i grundserien, inklusive 15 utan Evgeni Malkin. Man är 12-6 i Stanley Cup Playoffs.

Och det beror på att man spelar snabbt och får bidrag från hela laguppställningen. Blåkopian visades i match 7.

Penguins kvävde Lightning och vann skotten med 39-17 och avslutade serien med 269-178 i totalt antal skott på mål.

”Det var det bästa vi hade under hela slutspelet,”säger Pittsburghs forward Patric Hörnvist.

Rust som kallats upp från Wilkes-Barre/Scranton i American Hockey League den här säsongen, hade tre mål i matcherna 5-7.

”Jag hoppades att kunna bidra här och jag antar att det var så här det hände,”sade Rust ödmjukt.

Rookie målvakten Matt Murray, som fyllde 22 och också kom från AHL, gjorde 16 räddningar på 17 skott. I mitten på mars var det ingen som trodde att han skulle starta i mål. Marc-Andre Fleury blev skadad 31 mars och nu är det ingen som tror att Murray ska ge upp sin plats i buren.

”Jag försöker ha roligt och ta det som det kommer och uppskatta det,”säger Murray. ”Den tredje perioden var den roligaste jag någonsin spelat.”

Penguins kör för fullt nu och det är inte bara en handfull spelare som gör allt.

För att vinna den här säsongen klurade man ut att man behövde fler än enbart Crosby, Malkin, Kris Letang och Phil Kessel. De bästa lagen bärs av alla man har.

Penguins behövde att veteraner, rollspelare som Chris Kunitz, Matt Cullen och Eric Fehr bidrog hur man än kunde.

Kunitz gjorde det i match 7, genom att spela fram till Rust för hans första av två mål.

”Vi gjorde ett bra jobb som blev ett lag med en viss stil,”sade Kunitz. ”Vi växte som grupp. Vi lärde oss genom våra svårigheter. Jag tror att det är vår största grej. Vi blev bättre i egen zon. Vi spelade vår bästa hockey för att vi gick igenom så mycket tidigt under året.”

För att besegra, behövde man positiva insatser av obesjungna backar som Ben Lovejoy, Ian Cole, Brian Dumoulin och Olli Määttä som var utmärkt i matcherna 5, 6 och 7 efter att ha suttit på läktaren i matcherna 2, 3 och 4 på grund av att han var dålig i match 1.

Man behövde Hörnqvists ihärdighet, Carl Hagelins snabbhet och Nick Boninos intelligens.

Man blev ett lag som litade på snabbhet vilket är vad som gjorde spelare som Rust och rookien och från AHL uppkallade Conor Sheary så värdefulla.

”Vi tror att allting handlar om oss,”säger Lovejoy. ”Vi ville vara perfekta i 60 mot (Lightning). Vi var nära.

Så fick Crosby sin sällsynta möjlighet att sitta och bara stirra ut mot sitt kungarike. Han såg sig omkring och såg nästan alla i laget pratandes med någon, som grattades för någonting. Alla hade spelat en roll. Man är inte färdiga än.

”Vi vet att den största utmaningen återstår, men vi har en bra chans,”säger Crosby. ”Det var inte lätt att komma hit, så det skulle vara underbart att avsluta på rätt sätt.”

Se mer