Öst mot Väst - vilka dominerar 2017-18?

Efter att Western Conference dominerat NHL under några år har Eastern Conference under de senaste åren vunnit mark, något som inte minst understrukits av Pittsburgh Penguins två raka Stanley Cup-segrar och det faktum att Metropolitan Division var den ohotat starkaste divisionen den gångna säsongen. Med den mest intensiva sommarperioden bakom oss ställer vi oss frågan: Fortsätter Eastern Conferences dominans under 2017-18?

Nyckeln till framgång i dagens NHL stavas "snabbhet" och "bredd". Efter Pittsburghs Stanley Cup-titel 2016, med snabba spelvändningar och tre producerande kedjor, kom effekten som ett brev på posten. Många lag följde efter. Inte minst New York Rangers, som många trodde skulle ta ett steg tillbaka under säsongen 2016-17. Istället värvades snabba spelare och Rangers spelvändningar blev ett fruktat vapen, ett signum som även går att applicera på de övriga slutspelslagen från Metropolitan Division; Washington Capitals, Pittsburgh och Columbus Blue Jackets. Även det unga Toronto Maple Leafs bygger mycket av sitt spel på snabbhet och med en av sommarens namnmässigt största värvningar i Patrick Marleau befäster man inte bara den spelstilen. Leafs har adderat viktig rutin i jakten på första titeln sedan 1967.
Det mest intressanta laget i Öst, förutom nyss nämnda Toronto, är kanske Tampa Bay Lightning. Laget spelade långa stunder utan flera kuggar och lagkapten Steven Stamkos noterades bara för 17 framträdanden under hela säsongen, på vilka han gjorde nio mål och 11 assist. Trots bortfallet var Bolts bara en poäng från slutspel i våras. Under sommaren skickade klubben, ledda av Steve Yzerman, forwarden Jonathan Drouin till Montreal Canadiens i utbyte mot backtalangen Mikhail Sergachev i vad som kan vara en av de mest intressanta övergångarna än så länge under sommaren. Bolts kunde avvara Drouin och fick bra betalt i en av de mest lovande backarna i nordamerikansk hockey.

Presidents Trophy-vinnande Washington har stått för en liten renovering och har omsatt vissa spelare men på det stora hela är kärnan oförändrad vilket i sin tur gör att förväntningarna bör vara fortsatt höga på Capitals.
Även New Jersey Devils och Philadelphia Flyers har adderat intressanta pjäser. Devils har bytt till sig Marcus Johansson från Washington mot två draftval och med Brian Boyle (free agent från Toronto) i truppen har man fått en fysisk, rutinerad bjässe som kan lasta minuter i offensiv zon. I svensken Marcus Johansson har Devils skaffat sig än mer fart och det är inte omöjligt att vi ser honom i förstakedjan tillsammans med förra årets stora nyförvärv Taylor Hall.
Flyers, som missat slutspel tre gånger på de senaste fem åren, bytte den 23 juni till sig finländaren Jori Lehterä från St Louis (mot Brayden Schenn och draftval) innan man åtta dagar senare värvade målvakten Brian Elliott från Calgary Flames som free agent.
"När jag var i Los Angeles Kings mötte vi honom många gånger och jag gillade honom redan då." förklarade Flyers general manager Ron Hextall. "Han har hög arbetsmoral, ger alltid allt och får sina lagkamrater att vilja spela för honom."
De viktigaste tillskotten för båda lagen är dock deras draftval. Devils valde Nico Hischier först och Flyers tog Nolan Patrick med andravalet. De två spelarna kan, likt Connor McDavid i Edmonton Oilers och Auston Matthews i Toronto, utanför isen bli dragplåster för potentiella nyförvärv. På isen har de två goda möjligheter att lyfta sina respektive lag.

Västerut ser vi hur forna (?) giganter som Chicago Blackhawks och Los Angeles Kings söker efter ett sätt att hänga med det nya. Kings bommade slutspel för andra gången på tre år och även om Blackhawks gick till slutspel föll man platt mot blivande finalisterna Nashville Predators i vad som nästan kan beskrivas som den symboliska övergången från en period till nästa för Western Conference. Blackhawks har problem med lönetaket och det kan ge eko i hela konferensen vad det lider.
Även om Edmonton och Nashville inte vann sina divisioner får de två ses som givna toppkandidater kommande säsong tack vare deras starka slutspel. Bakom dessa bubblar Minnesota under Bruce Boudreau. Wild skickade Jason Pominville till Sabres i utbyte mot den snabbe och ettrige Tyler Ennis samt Marcus Foligno och har således adderat lite mer fart till ett redan spännande lag. Boudreaus lag är historiskt sett kända för att göra stabila grundserier och kommande säsong känns inte som ett undantag.

Bland de på väg uppåt från botten har Arizona imponerat stort under sommaren med Niklas Hjalmarsson som det klarast lysande nyförvärvet. Om han, likt i landslagsammanhang, spelas tillsammans med Oliver Ekman-Larsson har Coyotes ett av ligans mest kompletta backpar i hela NHL. Med många ungdomar och ytterligare ett intressant nyförvärv i tränaren i Rick Tocchet blir nästa steg för Coyotes spännande,
"Rick var hela tiden vårt förstaval. Han kom till oss med några klara exempel på hur han vill spela med våra ungdomar." berättade lagets general manager John Chayka när Tocchet offentliggjordes som klubbens nye tränare. "Han vann två raka Stanley Cup-titlar med Pittsburgh och har vunnit en titel som tränare. Han kommer att göra våra spelare bättre."
Topplagen i ligan håller hög klass men undan för undan kommer de flesta från bottenskiktet närmare. Snabb hockey är signumet och de som inte hakar på trenden blir, bokstavligen talat, frånåkta till slut. Sommarens affärer - där sista pusselbitarna är långt ifrån på plats - har gjort gapet mellan toppen och botten mindre. Men maktbalansen i öst-västlig riktning är oförändrad.
Eastern Conference känns på det stora hela vassare, rappare.
Och snabbare.