Skip to main content

Olika vägar till finalen för Penguins, Sharks

av Janne Bengtsson / NHL.com

Ett omvälvande år för Pittsburgh Penguins.

Och en lång kamp för San Jose Sharks.

Så har vägen till Stanley Cup-finalen varit för årets båda finallag.

För San Jose Sharks började det tidigt. I januari 2014, för två och ett halvt år sedan, skrev Sharks nya kontrakt med veteranerna Joe Thornton och Patrick Marleau. Goda hockeyspelare men aldrig ens i närheten av en Stanley Cup.

Bara med en brinnande vilja att vinna en.

Det gick inte 2014 - Sharks åkte direkt i slutspelet, 3-4 i matchserien mot Los Angeles Kings trots ledning med 3-0. Förra året blev ännu värre: en katastrofsäsong med interna bråk och dåligt spel - med sina 89 poäng missade Sharks playoff med bred marginal och hade poängmässigt bara nio lag bakom sig. Lagkaptenen Joe Thornton rök ihop med general manager Doug Wilson och blev av med sitt kaptensskap. Laget underpresterade grovt.

Det blev upp till nye tränaren Peter DeBoer att gjuta olja på vågorna. 46-årige DeBoer, som 2012 ledde New Jersey Devils till Stanley Cup-final, ersatte Todd McLellan som fick gå efter sju framgångslösa år i Sharks.

Det var början på en ny tid. DeBoer är en erkänd lagbyggare och han fick också ihop det som nästan mer än något annat i NHL förtjänar att kallas just "lag".

Spelarna har rättat in sig i systemet i det fysiskt tunga Sharks, och gått i elden för varandra. Thornton och Marleau har gått i täten, liksom Joe Pavelski som fick kaptensbindeln när Thornton blev av med den. Han har lett laget föredömligt. Både utanför isen, men främst på den: efter att Sharks inte utan viss möda kämpat ned uppstickaren Nashville Predators med 4-3 i matcher, var det Pavelski som visade vägen i den femte matchen i finalen i Western Conference, mot St. Louis Blues. Efter att Blues gått upp till 2-2 i matchserien och ledning med 3-2 i den femte matchen, ledde Pavelski sitt lag i en formidabel spurt. Han gjorde själv 3-3 i slutet av andra perioden, och 4-3 i början av tredje. Blues hämtade sig inte, Sharks vann med 6-3 och kunde sedan relativt enkelt spela hem finalplatsen med 5-2 i den sjätte matchen.

San Jose Sharks har spelat i NHL sedan 1991, men aldrig nått längre än till tre finaler i Western Conference, 2004 (förlust mot Calgary Flames), 2010 (Chicago Blackhawks) och 2011 (Vancouver Canucks).

Nu är laget redo att vinna titeln.

Två svenskar har varit synnerligen inblandade i Pittsburgh Penguins väg till Stanley Cup-finalen.

Patric Hörnqvist kom till klubben från Nashville Predators förra säsongen, och Carl Hagelin tradades in från Anaheim Ducks i början av det här året.

Två trader som Penguins general manager Jim Rutherfor, med bara två säsonger i klubben, kan känna sig mycket nöjd med. Men Rutherford har satt mer än en svensk prägel på Pittsburgh Penguins, modell 2015-16.

Det var runt nyår det hände. Det var då Pittsburgh Penguins klubbledning byggde det lag som i kväll (tisdag morgon kl. 02.00, svensk tid) spelar första matchen i Stanley Cup-finalen på hemmais i Consol Energy Center.

När Hagelin kom in i mitten av januari, hade säkre försvararen Trevor Daley kommit en månad tidigare, från Chicago Blackhawks. Det var bara några dagar efter att Rutherford valt att sparka tränaren Mike Johnston och ersätta honom med Mike Sullivan som hämtades från farmarlaget Wilkes-Barre/Scrantion Penguins.

Trevor Daley, med tolv NHL-år i bagaget, säkrade ytterligare upp ett även tidigare bra försvar, samtidigt som Hagelin med sin snabbhet och sin förmåga att spela lite varstans i laget, öppnade upp för att ge nye tränaren Mike Sullivan fler alternativ i anfallet.

Pittsburgh, som fram till runt nyår var ett mittenlag i tabellen, började vinna och avancera, vecka för vecka, omgång för omgång.

När Hagelin kom hade Sullivan och Rutherford också plockat upp tre spelare från farmarklubben i AHL: Bryan Rust, Tom Kühnhackl och Conor Sheary. De två förstnämnda kom den 7 januari och Sheary åkte upp och ner mellan Penguins och Wilkes-Barre/Scranton men blev bofast i NHL den 6 mars.

Spelare som Sheary, Daley, Hagelin, Rust och Hörnqvist har varit nyckelmän för Penguins i slutspelet: Sheary som gått in i förstakedjan med Sidney Crosby och Hörnqvist. Daley klev fram och gjorde en såååå stor match när Pens tvingades spela utan avstängde toppbacken Kris Letang. Det var i den fjärde matchen mot grundserievinnaren Washington Capitals. Penguins hade skaffat sig 2-1 i matchserien och efter Daleys första slutspelsmål och 28.41 i istid, och sedan efter en avgörande övertidsfullsträff av Patric Hörnqvist (framspelad av Sheary) kunde Pens skaffa sig 3-1 i serien och så småningom spela hem matchserien med 4-2.

Och Bryan Rust, till slut: två mål i den avgörande sjunde matchen mot Tampa Bay Lightning i finalen i väst, den som Pens vann med 2-1.

Jim Rutherford fick ihop det bra. Penguins är redo för final.

Vägen till finalen

* Pittsburgh Penguins: New York Rangers 4-1, Washington Capitals 4-2, Tampa Bay Lightning 4-3.

* San Jose Sharks: Los Angeles Kings 4-1, Nashville Predators 4-3, St. Louis Blues 4-2.

Svenskarna i finalen

* Patric Hörnqvist, Pens: 51 poäng (22/29), 82 matcher. Playoff: Elva poäng (7/4), 18 matcher.

* Carl Hagelin, Pens: 27 poäng (10/17), 37 matcher. Playoff: Tolv poäng (5/7), 18 matcher.

* Oscar Sundqvist, Pens: Fyra poäng (1/3), 18 matcher. Playoff: 0 poäng, två matcher.

* Melker Karlsson, Sharks: 19 poäng (10/9), 65 matcher. Playoff: Fyra poäng (3/1), 18 matcher.

Se mer