Näslund tradad till Vancouver för 20 år sedan
av Janne BengtssonIdag har Markus Näslund anledning att fira där hemma i Örnsköldsvik. Det nämligen på dagen 20 år sedan den nu 42-årige Näslund tradades från Pittsburgh Penguins till Vancouver Canucks, och en av de största karriärerna i svensk ishockeyhistoria sköt fart på riktigt allvar.
Näslund byttes mot jämngamle Alek Stojanov i det som många kallat den mest ensidiga traden någonsin - en stjärna mot en nolla.
En av männen bakom traden var förre Canucksspelaren Thomas Gradin, senare chefsscout i klubben och den som övertalade Canucks ledning att satsa på den där unge svensken, som inte riktigt lyckats få till det i Pittsburgh.
Gradin hade anknytning till Markus Näslund sedan tidigare. Markus dagmamma hemma i Järved hette Elsie Gradin, Thomas mamma. När lille Markus berättade för sin dagmamma att han ville bli ishockeyspelare, berättade hon för Markus att hennes son Thomas spelade i Nordamerika. Hon lovade fixa ett signerat kort.
Sagt och gjort.
- Jag fick ett spelarkort med Thomas i Vancouvers dräkt. Han hade skrivit "Hoppas vi en dag spelar i samma klubb" och sin autograf, har Markus berättat.
- När jag ville bort från Pittsburgh där jag mest suttit på bänken tog jag hjälp av Thomas Gradin. Det var dagmamma Elsies son som fick Vancouver Canucks att tro på mig. Vi fick tolv fantastiska år tillsammans.
För trots att det börjat gå bra den tredje säsongen, efter två hundår i Pittsburgh, trivdes inte Markus Näslund. Den första säsongen, 1993-94, orkade spelaren som öst in mål i Modos olika åldersklasser och i det svenska juniorlandslaget, inte med mer än elva poäng (4 mål/7 ass) på 71 matcher. En säsong han också delvis tillbringade i farmarlaget Cleveland Lumberjacks i IHL. Lockoutsäsongen 1994-95 såg Näslund spela 14 matcher. Fyra poäng (2/2).
- Jag var nog inte riktigt mogen att lämna Ö-vik och Modo då när jag åkte över, berättar Näslund, och när jag kände att det inte gick som det skulle så tappade jag självförtroendet och det blev riktigt jobbigt.
Farmarlagslivet var inte heller var Näslund hade hoppats på eller väntat sig när han som ung och lovande spelare såg fram emot sin kommande karriär i världens bästa hockeyliga. I sitt sommarprogram förra året berättade Näslund om en match för Cleveland.
- Det var en upplevelse som påminde om filmen Slapshot, en komedi om de tre bröderna Hanson som med våld började vinna matcher för sitt Charlestown Chiefs. Vi hade en incident i korridoren där verkligheten överträffade dikten. När deras tränare, en före detta slagskämpe med taskig kostym och sned tupé, började käfta med vår minsta men tuffaste spelare vars pappa varit proffsboxare, small det direkt. Det var kaos, kalabalik och höga skrik innan vi ens börjat spela.
För Markus Näslund handlade hockeylivet då bara om en sak:
- Att överleva mitt första och, så kändes det då, sista kontrakt. Jag skulle stå ut tills jag kunde åka hem och ha roligt med hockey igen.
Det blev roligare. Den tredje säsongen i Pittsburgh gick bättre när Näslund parades ihop med Tomas Sandström och Mario Lemieux.
- Två av mina stora förebilder: Sandström från Fagersta och Mario Lemieux, kanske den bäste spelaren genom alla tider. Han hade vunnit Stanley Cup två år i rad. Han tränade utan vare sig hjälm eller axelskydd, ingen vågade röra honom. I matcherna bestämde han själv när han ville bli inbytt. Han tittade bakåt på coachen som alltid hade ett öga på stjärnan, nickade distinkt och vi visste att nu var det dags att spela. Lemieux var outstanding. Hela hans aura strålade av pondus och makt, minns Näslund.
Men ändå trivdes han inte. Och istiden sjönk.
Näslund ville bort, och bad att få bli tradad. Entré: dagmamma Elsies son Thomas, chefsscout hos Vancouver Canucks och med inflytande i klubbledningen. Och den 20 mars 1996 förändrades Markus Näslunds liv och karriär som ishockeyspelare, när han i en trade mellan Vancouver och Pittsburgh Penguins byttes mot jämngamle Alek Stojanov. En trade som senare kommit att kallas den mest ensidiga någonsin - Vancouver vann allt på den affären.
Markus Näslund fann sig tillrätta direkt i Vancouver.
- Allt var mycket bättre. Jag trivdes direkt.
Resten är hockeyhistoria: Markus Näslund började producera. 1998 blev han assisterande lagkapten och året efter lagkapten. 2002 gjorde Näslund 90 poäng (40/50) och säsongen efter vann han Ted Lindsay Award, det pris som NHL-spelarna själv ger till ligans mest värdefulle spelare. Han avslutade grundserien på 104 poäng (48/56) på 82 matcher och lade till 14 poäng (5/9) på 14 playoff-matcher.
Totalt gjorde Näslund, som 2009 avslutade sin karriär med en säsong i New York Rangers, 1.117 grundseriematcher med 807 poäng (395/474) och ytterligare 36 poäng (14/22) på 52 playoff-matcher.
Och Alek Stojanov, vad hände med honom? Den välbyggde kanadensaren hade tingats av Vancouver i första rundan, som sjunde spelare totalt, i draften 1991. Näslund gick som 16:e man i samma draft. Stojanovs NHL-karriär efter traden blev exakt 45 matcher och sex poäng (2/4) lång. Totalt spelade han 121 NHL-matcher och gjorde 7 poäng (2/5).
1997 försvann Stojanov ner i farmarligornas undervegetation. 2002 avslutade han sin karriär i New Mexico Scorpions i Central Hockey League.
Det har skrivits mycket om traden när Penguins skickade Näslund till Vancouver och fick Stojanov i utbyte. Dave Molinari, journalist på Post-Gazette i Pittsburgh har beskrivit den så här:
"Det är inte Näslunds jobb att på ett övertygande sätt förklara hur bra affär det var för de infödda amerikanerna när de fick knappar och pärlor värda 24 dollar i utbyte för Manhattan. Eller att förklara hur ett bowlingklot kan vara den perfekta motvikten till en fjäder från en kolibri. Men den hemska sanningen är att när Näslund skickades till Canucks i utbyte mot Stojanov så var det inte bara den mest ensidiga affären som Penguins general manager Carig Patrick gjorde under sina mer än 13 år på jobbet; det var den värsta affären i klubbens historia".
Andra hävdar att Stojanov mot Näslund var den värsta traden i ligans historia. Med tanke på hur det gick ligger de nog ändå närmare sanningen.