Efter att NHL på grund av oron kring spridningen av coronaviruset valt att pausa säsongen 2019-20 från och med den 12 mars, kommer NHL.com/sv fortsätta producera eget material. I dag blickar vi tillbaka i tiden i serien "Motivational Mondays". I den här artikelserien tar vi er igenom historiska händelser och hur en spelare eller ledare skulle kunna ha motiverat sitt lag.

Aldrig någonsin hade Washington Capitals vunnit Stanley Cup. Men efter att ha spelat till sig 3-1 i matcher hade laget allt i egna händer inför match 5 av Stanley Cup-finalen 2018 mot Vegas Golden Knights. Golden Knights, uppstickarna som gjorde sin första säsong i NHL, hade överraskat alla. Ett gäng ihopplockade spelare skapade ett lag som slog rekord efter rekord under sin debutsäsong, och som hade banat väg hela vägen till final. Otroligt.
Washington Capitals hade efter många år av misslyckanden till slut kommit förbi första- och andrarundan samt finalen i Eastern Conference. Alex Ovechkin och Nicklas Bäckström var nära att äntligen få vinna Stanley Cup - det de försökt sedan sina debuter i ligan 2005 respektive 2006. Efter två raka segrar på hemmaplan i finalserien var självförtroendet på topp hos Capitals:

  • Men det kommer att bli den svåraste matchen. Vi måste bara se till att få jobbet gjort, sa Ovechkin inför matchen.
    Match 5 spelades I T-Mobile Arena i Vegas.
    Fullsatt. Ängsligt. Laddat.
    Det var många känslor i luften när pucken släpptes den 7 juni 2018. Det syntes också under den första perioden. Visst Ovechkin hade ett kanonskott i stolpen, men det var tämligen chansfattigt under de första 20 minuterna.
    Annat var det i den andra. Jakub Vrana kontrade in 1-0 för Capitals efter 6:24 och satte Caps' i förarsätet. Nate Schmidt svarade för hemmalaget, innan Capitals återigen tog ledningen. Den här gången genom Ovechkin som hittade rätt i powerplay från sitt kontor till vänster om målet. Assisten kom givetvis från Bäckström, en genomskärare med millimeterprecision, precis som så många gånger förr.
    Följ oss på [Facebook och Twitter för ytterligare exklusivt material och NHL-nyheter!]
    Men Vegas reste sig igen och innan mittperioden var över hade Golden Knights både kvitterat, genom David Perron, och tagit ledningen, genom Reilly Smith. Skulle de ordna en match 6 och sätta stopp för Capitals planerade (?) segerfest?
    Mellan den andra och tredje perioden sades det säkert en hel del peppande ord i de båda omklädningsrummen.
    Kanske lät det så här i Golden Knights rum:
    "Det här har vi, gubbar. Det är de som måste göra mål. Vi måste inte göra något mer än att hålla tätt".
    Capitals-spelarna sa säkert saker som:
    "Det är bara ett skott"."Vi har det här, de kommer vika ner sig"."Se till att det här blir den sista perioden för säsongen".
    Vad som exakt sades. Det vet vi inte. Men det vi vet är att det stod mycket på spel när spelarna gled ut på isen till den sista akten.
    Under slutspelet hade Capitals fått leverans genom hela laguppställningen. Det var inte bara Ovechkin och Bäckström som de kunnat luta sig på. Evgeny Kuznetsov hade gjort sig ett namn som en kandidat till Conn Smyhte Trophy, genom sitt spel. Christian Djoos hade överraskat och spelad gediget på blålinjen. Och bland lagets tredje och fjärde-kedja hade Lars Eller och Andre Burakovsky klivit fram som nyckelspelare.

Båda lagen cirkulerade runt i sina zoner och väntade in domarsignalen som förkunnade att den tredje perioden kunde börja. Skulle Vegas orka hålla undan, eller hade Washington det som krävdes för att få till en vändning?
Föreställer er Lars Eller åkandes omkring där på isen. Med lugna skär och fokuserad blick. Kanske tänkte han:
"Det här kan jag avgöra. Våga kliv fram, Lars",
Pucken släpptes. Sakta med säkert började sekunderna ticka ner på matchuret. Efter nio minuter och 52 sekunder gjorde en annan slutspelsdoldis entré. Devante Smith-Pelly tog sig med kraft in framför Vegas-målet och efter några om och men lyckades han lirka in pucken bakom Marc-Andre Fleury.
3-3. Nu var det match igen.
På bänken jublade Lars Eller intill kedjekompisen Burakovsky.
- DSP (Devante Smith-Pelly)! Nu har vi det här! Vi är så mycket starkare än vad de är, skrek Eller rakt ut på svenska.- Ge oss ett byte till. Vi ska se till att fixa det här. Det är banne mig vår kedja som ska in och avgöra allt. Vi har haft ett så bra slutspel. Vi behöver bara göra ett mål - det spelar ingen roll om det är du eller jag. Men vi har ett i oss. Det vet jag, fortsatte dansken.
Om det verkligen var så han sa vet vi inte. Men det vi vet är att bytet kom.
Med drygt åtta minuter kvar att spela fick Eller, Burakovsky och Brett Connolly speltid. De tog sig ner i anfallszon. Burakovsky fick pucken till skänks bakom den förlängda mållinjen och lyfte blicken. Eller var bakom mål, ospelbar, men i slottet uppenbarade sig Connolly. Svensken hittade in med en precis passning och Connolly drog till direkt.
Samtidigt kämpade Eller för allt han kunde med att ta sig in på kassen. Han smög sig in bakom Fleury, som kommit långt ut för att stänga alla vinklar för Connolly. Pucken fastnade på Fleury, men hittade på något sätt igenom honom, där stod Lars Eller.

eller

Eller såg pucken, och kunde peta den över mållinjen fram till 4-3 för Capitals.
Sedan jubel. Alla jublade. På bänken hoppade Capitals-spelarna. Hemma i D.C. började fansen fira allt mer på gator och torg. Nu var det nära.
De sista sju minuterna och 37 sekunderna blev en pärs. Men Washington-spelarna visade styrka och höll undan. Matchen slutade 4-3 och Capitals kunde räkna hem sin första Cup-seger någonsin.
Lars Eller avgjorde och blev förste dansk genom tiderna att vinna Stanley Cup.
Snacka om att skriva historia.