Skip to main content

Minnesvärda trofé-triumfer

Ovi inte ensam om att vänta på första titeln - några av de största har gjort samma sak

av Sixten Funqvist @Swe_Sid / NHL.com/sv Korrespondent

Efter över ett decennium i ligan fick äntligen en av de största spelarna genom tiderna lyfta Lord Stanleys pokal. Den känslostormen som slog över Alexander Ovechkin, T-Mobile Arena och hela hockeyvärlden kan sammanfattas i fem ord: Äntligen var Ovechkins väntan över.

Med det i åtanke tar vi en dag en promenad längs minnenas aveny och tittar på några andra minnesvärda ögonblick där pokalen höjts för första gången.

Den 9 juni 2001 går till historien som en av de kanske största känslomässiga cup-lyften genom tiderna och kanske till och med ett av de största ögonblicken i all idrott. Under sina första 21 (!) säsongerna av sin NHL-karriär hos Boston Bruins hade Ray Bourque etablerat sig som en av de största spelarna genom alla tider. Trots två finalframträdanden med Bruins under 1988 och 1990 stod den självskrivne Hall of Fame-medlemmen utan en titel. Men mot slutet av Bourques ståtliga karriär hade verkligheten kommit ifatt såväl honom som Boston Bruins - för att Bourque skulle vinna Stanley Cup skulle han behöva flytta från Massachusetts. Valet föll på Colorado Avalanche men historien tycktes upprepa sig för Bourque. Han och hans Colorado fick respass i den tredje rundan, men kom tillbaka lika hungriga året därpå. I finalserien mot regerande mästarna New Jersey Devils låg man dock illa till. Underläge 3-2 i matcher inför det sjätte mötet, som skulle spelas i New Jersey.

- Jag blev lite orolig när Devils tog ledningen i serien och vi skulle spela den sjätte matchen i New Jersey utan Peter Forsberg, som var skadad. Jag förberedde mig mentalt på att det kunde bli min sista uppladdning i karriären. Min sista lagmåltid. Min sista match i karriären, berättade Bourque för NHL.com redan 2016 inför 15-årsdagen av sin största triumf i karriären.

Den matchen i New Jersey blev inte den sista. Avalanche vann som bekant den och även den nästföljande matchen. Ray Bourques karriär slutade i tårar av glädje. Den 9 juni 2001 blev han Stanley Cup-mästare. Tolv år tidigare, 1989, gjorde en då 36-årig Lanny McDonald vad som kom att bli hans sista match i karriären, och han blev direkt delaktig i utgången. McDonald gjorde Calgarys 2-1-mål i vad som till slut blev en 4-2-seger i såväl matchen som matchserien mot Montreal Canadiens. McDonald hade även han haft sina chans till att vinna Stanley Cup tidigare. 1986 föll han och Flames mot just Canadiens i finalen.

För svensk del är Stanley Cup-finalen 1980 av lite extra betydelse. New York Islanders första titel någonsin, och första av totalt fyra raka, var även den första gången som spelare från "du fjällhöga nord" fick lyfta pokalen. Stefan Person och Anders Kallur blev duon som var först ut. Även Bob Nystrom, född i Stockholm men fostrad i Kanada, var med och vann med Islanders det året. Stefan Persson stod för totalt fem mål och tio assist i slutspelet varav två mål och fyra assist kom i finalserien mot Philadelphia Flyers, Med det var han näst bäst i laget i finalserien, endast slagen av en viss Mike Bossy (två mål och fem assist).

 

[Få de senaste nyheterna från Stanley Cup-slutspelet på Twitter från @NHLsv]

 

Även utan en Stanley Cup-titel är det bortom allt rimligt tvivel att Alexander Ovechkin är en av de absolut största ishockeyspelarna genom alla tider. Men en titel är en titel. Fråga bara Ray Bourque.

Och fråga Teemu Selänne. Den finske speedkulan hade visserligen inte väntat lika länge som Bourque - få spelar ens så länge - men 14 års väntan är också en stund. Selänne, den kanske bäste genom tiderna från vårt grannland i öst, gjorde "bara" en resa hela vägen till finalen och det räckte för att få den åtråvärda segern. För Ovechkins del finns fortfarande chansen att vinna fler titlar, precis som hans "antagonist" i modern hockey, Sidney Crosby. Crosby - i början av karriären kallad "The Next One" - vann sin första av totalt tre titlar (än) redan under sin fjärde säsong i ligan.

För Crosbys "föregångare", The Great One, tog det en säsong längre. 1984, under hans femte säsong i NHL, fick Wayne Gretzky äntligen lyfta Lord Stanleys pokal efter att han och hans Edmonton Oilers tagit revansch på Kallurs och Perssons New York Islanders för finalförlusten 1983. I vad som i efterhand kan ses som en symbolisk överlämning av mästerskapstronen monterade Gretzky och Oilers ned det sista av Islanders dynasti och inledde samtidigt en egen; Med start 1984 vann Oilers och Gretzky fyra titlar på fem år.

När det gäller likheter finns en slående koppling till just Alexander Ovechkin: Steve Yzerman.

"Stevie Y" vann sin första titel, av totalt tre, under sin fjortonde säsong med Detroit Red Wings. När grundserien 1996-97 avslutats hade Yzerman spelat 1023 matcher i ligan, på vilka han gjort 1340 poäng, varav 529 mål. Bortsett från ett finalframträdande 1995 (förlust mot New Jersey Devils) ekade de relativa framgångarna i slutspelet tomt för den då 32-årige Yzerman. Det fick en definitiv ändring den 7 juni 1997 när Red Wings besegrade Philadelphia Flyers med 2-1 hemma i Joe Louis Arena. Lagkapten Yzerman noterades, tillsammans med Thomas Sandström för övrigt, för en assistpoäng på Darren McCartys matchvinnande mål. 21 år senare hade lagkapten Ovechkin ett finger med i spelet i den avgörande matchen; han gjorde lagets 2-1-mål.

Video: WSH@VGK, Gm5: Bäckström spelar fram Ovi i PP

Steve Yzerman, Alexander Ovechkin, Ray Bourque och Teemu Selänne fick alla vänta på sina titlar, men under tiden var de i alla fall (relativt) förskonade från skador. Det var även veteranen Kimmo Timonen fram till dess att han inför säsongen 2014-15 diagnostiserades med blodproppar i benen. Timonen, som under den säsongen fyllde 40 år, kom över problemen med blodpropparna och friskförklarades kort före trade deadline. Men Flyers var inte i närheten av att kunna utmana om titeln det året och därför byttes Timonen bort till Chicago Blackhawks där han spelade 15 grundseriematcher innan slutspelet. Ett slutspel som skulle få det bästa av slut för den finske backens karriär. Chicago gick hela vägen och vann Stanley Cup efter att ha besegrat Tampa Bay Lightning i sex matcher och knappt ett öga var torrt när Timonen väl lyfte trofén inför hemmapubliken.

- Det var en helt fantastisk känsla när "Jonny" gav Kimo trofén. Det var ett perfekt avslut på en enastående karriär, menade Blackhawks tränare Joel Quenneville i en intervju med NBCSN inför lagets möte med just Flyers i början av nästföljande säsong.

Hockey är en fysisk sport. Det är en tung sport. Slutspelet påminner egentligen mer om ett krig där den starkaste och mest ihärdiga till slut står som segrare. Längs vägen, både där och då och i karriären, övervinner spelarna hinder, skador och utmaningar. Skulle vi fråga alla om de skulle vilja uppleva ögonblicket då de vann sin första Stanley Cup på ett annat sätt skulle nog svaret bli ett "nej."

I slutändan var det troligen värt alltihop.

Även den långa väntan.

 

[Relaterat material: Starka mästare har få frågetecken]

Se mer

NHL använder sig av så kallade "cookies" - textbaserade datafiler hämtade från din dator. Genom att använda NHL's olika hemsidor och andra onlinetjänster samtycker du till användandet av dessa, vidare specificerat i vår Integritetspolicy, vårt Användaravtal och vår Policy för Cookies.