Gordie Howe hyllad under begravningen
av Nicholas CotsonikaDETROIT – När Gordie Howes begravning var över och de närvarande strömmade ut ur Cathedral of The Most Blessed Sacrament under onsdagen stod Howes son Mark utanför, trött och känslosam.
Gordie avled under fredagen vid 88 års ålder efter att under en lång tid ha tampats med demens, flera slaganfall och andra åkommor. Familjen hade tagit emot besökare i mer än tolv timmar under en öppen ceremoni i Joe Louis Arena under tisdagen. Nu var allt över och familjemedlemmar och vänner var på väg mot en privat lunch.
"Det är svårt. Det spelar ingen roll att man vet att man vet att den här dagen kommer." sa Mark Howe. "Jag är väldigt tacksam för att pappa lyckades kämpa så länge som ha gjorde. Jag ville verkligen vara med honom. Jag smekte hans panna när han gick bort, och…"
Mark bröt ihop.
"Jag är ledsen." sa han.
En säkerhetsvakt lade sin hand på Marks axel. Reportrarna sa att han sagt tillräckligt.
"Nej." sa han. "Jag är okej."
Han samlade sig och fortsatte.
"Det var viktigt för mig." sa han. "Vår familj är stark och jag är väldigt tacksam till min mor och far för det."
Det säger mycket om de avlidna Colleen och Gordie Howe och mycket om deras barn och hur de har hanterat de senaste två dagarna.
Gordie Howe var inte bara "Mr Hockey". Han var ”pappa” och "farfar". Han var make, pappa till fyra, mor/farförälder till nio och en gammelfarfar till fem. Har man förlorat någon nära vet man hur svårt det kan vara och hur mycket man bara vill stänga allt ute och vara för sig själv.
Men familjen förstod vad Gordie Howe betydde för världen och varför. Han var inte bara älskad för att han var en fantastisk ishockeyspelare, en av de bästa någonsin – om inte den bästa. Han var älskad för att så hårt, snudd på elak, som han var på isen, lika öppen och välkomnande var han utanför densamma.
Så familjen var därför öppen och välkomnande i den tuffaste av tider.
Ceremonin i Joe Louis Arena och begravningen drog till sig kändisar i kostym, som NHL’s kommissionär Gary Bettman, Wayne Gretzky, Scotty Bowman och en uppsjö av andra hockeypersonligheter. Familjen tog sig också tid för supportrar iklädda matchtröjor och t-shirts; över 15 000 under tisdagen, några hundra under onsdagen.
"Jag vet vilken respekt han fått från alla som någonsin spelat ishockey." sa Mark. "Jag vet ingen annan människa som kan åka runt och slå ut folks tänder, ge folk sår och blåmärken, slå dem över näsan eller armbåga dem i ansikten och fortfarande ha deras odelade respekt."
"Men pappa hade ett speciellt sätt. Det är inget man kan lära ut och ingenting man kan lära sig. Han påverkade alla han mötte på ett speciellt sätt. För mig är det vad som skiljer honom från alla andra idrottare.'
"Min pappa rättade aldrig någon i vår familj. Inte barnbarn eller barnbarns-barn. Under hela sitt liv respekterade han varje person på den här planeten. Han dömde aldrig någon. Han accepterade människor för den som han eller hon var. Därför tror jag att pappa var så älskad.
Mark tackade media, hans bror Murray för dennes lovtal och pastor J.J. Mech för dennes lovtal. Han sa att han aldrig hade lyckats ta sig igenom att prata om sin far under ceremonin.
"Det är en jobbig tid, men vi vet vilken fantastisk människa min pappa var och vi försöker hylla hans liv." sa Mark. "Det är jobbigt för mig just nu.'
"Många personer bevittnar den stora kärleken folk har för vår pappa för första gången. Vi har upplevt det under hela våra liv. Vi har levt det. Vi har varit en del av mamma och pappa under alla år.'
"Precis som jag sa under mitt Hall of Fame-tal: Han är förebilden för allt som jag försöker vara som människa. Tyvärr kan jag inte motsvara hans standard, men jag försöker."
"Men vi är oerhört tacksamma för att vi fick så många underbara år ihop och för att vi har varit en del av pappas liv. Jag hoppas och ber för att han och mamma har det bra ihop nu."