Fotbollsmöte startade ishockeyns segertåg

Det är ett lite känt faktum att det som några år senare skulle bli det Svenska Ishockeyförbundet faktiskt initierades av - fotbollsförbundet.

Och den presenten delades passande nog ut strax före jul, den 21 december 1920.

95 år senare är Sverige en av världens starkaste ishockeynationer.

I modern tid har runt 300 svenska spelare åkt över för att spela i the National Hockey League. Från Ulf Sterners fyra matcher för New York Rangers 1964 via Juha Widing i slutet av 1960-talet och Thommie Bergman 1972, till Dennis Rasmussens debut för Chicago Blackhawks nyligen. Många svenska namn är hårdvaluta i hockeyvärlden. De finns där bland de bästa av de allra bästa: Nicklas Lidström, Peter Forsberg, Mats Sundin, Henrik Lundqvist, Daniel Alfredsson, Henrik Sedin, Daniel Sedin, Henrik Zetterberg... listan kan göras mycket lång.

Sverige ligger idag trea på nationalitetslistan över antalet NHL-spelare, efter Kanada och USA, men långt före Sovjet/Ryssland, Tjeckien och Finland.

Och allt sköt fart med det möte som arrangeras den 21 december 1920. Det var då som Svenska Fotbollförbundet (SvFF) tillsatte den kommitté som hade till uppgift att dels arrangera EM i ishockey i Stockholm i början av 1921, men också att se över den kommande verksamheten i den för Sverige nya sport som kallades ishockey. Att det var SvFF som tog initiativet till ishockeystarten berodde på att förbundet organiserade den stora svenska lag-issporten bandy och att det då blev naturligt att fotbollförbundet tog hand också om ishockeyn - de flesta ishockeyspelare då var ju i verkligheten bandyspelare.

EM-turneringen i ishockey arrangerades, men blev ett fiasko. Turneringen, som spelades den 23 februari 1921 - ja, ni läste rätt, den spelades på en dag eftersom bara två lag deltog - såg Sverige avgå med EM-titeln efter 7-4 mot Tjeckoslovakien. Den klena uppslutningen berodde på att den starka hockeynationen Tyskland var bannlyst efter första världskriget som slutat bara ett och ett halvt år tidigare, och att övriga europeiska lag ansåg det lönlöst att spela mot det starka tjeckiska laget.

Som alltså ändå fick stryk av Sverige, och som i det lite längre perspektivet trots allt gjorde fiasko-arrangemanget till en succé. Det satte nämligen fart på det spirande ishockeyintresse som kommit till Sverige med 1910-talets avslutning.

Bara kort före EM spelades den första ishockeymatchen i Sverige, då IFK Uppsala besegrade tyska Berliner Schlittschuh Club med 4-1. Drygt 2000 åskådare på Stockholms Olympiastadion såg på, och intresset var tänt. Strax efter EM spelades den första turneringen, också då på Stockholms Stadion. Drygt 11.000 åskådare såg de elva matcherna och hockeyn var med ens en reell kraft att räkna med.

Till en början enbart i Stockholm, där lag som IK Göta, Djurgården, AIK, Hammarby, IFK Stockholm och IF Linnéa tagit upp ishockeyn. Den första SM-finalen spelades den 12 mars 1922, och IK Göta besegrade Hammarby med 6-0. Göta fortsatte segersviten 1923 och 1924, då med finalsegrar mot Djurgården, båda gångerna med 3-0.

Och det började alltså med ett möte drygt ett år före den första SM-finalen.

Det är inte helt klarlagt vilka som deltog på mötet på SvFF:s kansli den där sena decemberdagen 1920. Men fotbollsbasen Anton Johansson deltog liksom den hockeyintresserade amerikanske filmmogulen Raul Le Mat, chef för filmbolaget Metro-Goldwyn-Mayer i Stockholm. Le Mat har ju också givit namn åt den pokal som varje år tilldelas den svenska mästarlaget i ishockey, den svenska varianten av Stanley Cup. Möjligtvis deltog också Idrottbladets inflytelserike chefredaktör Torsten Tegnér i mötet.

Den trion hade ju redan varit inblandad när Sverige, efter privata initiativ, skickade ett lag till OS i Antwerpen 1920, det historiska första svenska landslaget. Då med den blå-gula flaggan på bröstet - de tre kronorna kom först 1938. Turneringen räknades först inte som ett officiellt OS, utan enbart som VM. Den har dock i efterhand uppgraderats av Internationella Olympiska Kommittén (IOK) och gäller nu som officiellt ishockey-OS.

Sverige ställdes i första matchen, den 23 april 1920, mot ett segersäkert belgiskt lag, men de svenska bandyspelarna förstärkta med ishockeyspelarna Nils Molander, David Säfvenberg (båda från Berlin) och den klubblöse Hansjacob Mattsson överraskade stort - sex av de svenska spelarna begick ju faktiskt sin debut som ishockeyspelare. Det blev 8-0 sedan Erik Burman från IK Göta skjutit det första målet i en match där svenskarna spelade efter taktiken "slå ner den belgare som har pucken och ta den ifrån honom".

Sverige besegrade sedan Frankrike (4-0) och Schweiz (4-0) men fick storstryk av Kanada (1-12) och USA (0-7) innan det första hockeyäventyret slutade med på fjärde plats efter 0-1 mot Tjeckoslovakien.

Men intresset var fött, mötet i december samma år satte fart på det ytterligare och den 17 november 1922 ansåg fotbollförbundet att man kunde släppa hockeyn till det då nybildade Svenska ishockeyförbundet. Sju klubbar fanns med från start, alla från Stockholm: AIK, IK Göta, Hammarby, IF Linnéa, Mariebergs IK, Nacka SK och - Sveriges Fotbollsdomarklubb.

Resten är, som sagt, historia.