Foppa, Alfie, dragplåster under sponsorskväll

Det blev en uppsluppen kväll när NHL och SAP, företaget som förser National Hockey League med datauppdateringar och avancerad statistik, tog emot gästerna Peter Forsberg och Daniel Alfredsson på en restaurang i centrala Stockholm.
- Jag är ledsen, men jag hatar statistik, sade Forsberg. Under grundsäsongen tittade jag aldrig på den, men under slutspelen hade man nytta av den när man ville veta hur motståndarna agerade i givna lägen.

• Tränarna tycker att den är användbar, sade Alfredsson.
  Mask-konstnären David Gunnarsson (se annan artikel på NHL.com/sv) lämnade också över två specialmålade masker till SAP; Stockholmsmotiv med bland annat Stadshuset och Globen.
  Forsberg och Alfredsson passade också på att ta ställning i den ibland så infekterade diskussionen om barns idrottande, tabeller och matchresultat. Det med en uppfattning som svarar väl mot det manifest om idrottens värde och värderingar som NHL givit ut.
  - Det är för mycket fokus på att vinna i tidiga åldrar istället för på utveckling, tyckte Alfredsson. För mig är det här väldigt enkelt: mina barn är aktiva i en lagidrott för att det lär dem att jobba i en grupp, att ge och ta. Att ha en lagkamrat som hjälper dig om det går dåligt och själv kunna hjälpa en kamrat om det går dåligt för honom eller henne.

• Alla barn tävlar. Håll fram en glass och säg att den som tar den först får den… men det är mycket farligt att börja fokusera på resultat i tidig ålder. Det ska vara en hobby som de får energi av. De måste vara i skolan. De måste göra sina läxor. Idrotten ska vara något som de ser fram emot och som ger dem energi.
  Forsberg höll med:
  - Ingen nio- eller tioåring ska ha några tabeller att fundera på: "pappa titta, vi ligger sist, då vill inte jag vara med längre". Man behöver inte vara så bra när man är så ung; man ska ha kul och de som tvingas in i idrotten och som inte har det, för dem blir fallet väldigt hårt. Jag spelade fotboll tills jag var 15-16 år gammal för att jag tyckte att det var roligt.
  En allvarlig "tvist" och inlägg i en infekterad debatt under en annars mycket uppsluppen kväll. Allt detta som en uppmjukning inför matcherna i Global Series, Forsbergs gamla lag Colorado Avalanche mot Alfredssons gamla lag Ottawa Senators, i Globen på fredag och lördag.

"Alfie" och "Foppa" bjöd på sig själva i en frågestund med Josh Cohen från NHL:s marknads- och partnerskapsavdelning. De två före detta spelarna fick uppgiften att jämföra sig själva med någon av dagens spelare efter att Forsberg dragit ner skratt genom att svara så här på frågan om hur det känns att vara tillbaka i Stockholm?
- Jag bor här, så det känns inte så konstigt för mig…
Och så till jämförelsen:
- Jag skulle ju vilja säga Connor McDavid… nä, men jag skulle kanske vilja jämföra mig mer med Gabriel Landeskog. Han spelar hårt, han offrar sig i varje byte. Han vill vinna. Kunde jag jämföra mig med McDavid och Landeskog så vore det verkligen stort.
Varpå Daniel Alfredsson löste ekvationen åt Forsberg.
- Blandar man McDavid och Landeskog så får man Forsberg. Själv kan jag inte jämföra mig med någon. Jag var en av de där spelarna som inte var riktigt bra på någonting men inte heller riktigt dålig på någonting, sade Alfredsson.
De nu 44-åriga före detta hockeystjärnorna berättade om den svenska idrotten och varför Sverige, ett i sammanhanget relativt litet land, har så många spelare i NHL.
- Det finns inga hemligheter, sade Daniel Alfredsson, utom att alla får utvecklas i sin egen takt. Vi hade inga spelsystem när jag var 12-13 år, vi jobbade hårt på isen och det gav i alla fall mig en bild om hur man ska spela, både offensivt och defensivt. Det är väl en sak svenska spelare är kända för, sin förmåga att spela över hela banan.
Alfredsson berättade också om den svenska idrottsmodellen, hur klubbarna har lag på alla nivåer: från topplaget till pojk- och flicklag.
- Se'n är det ju också det att genomsnittssvensken är lite smartare än alla andra.., skämtade Peter Forsberg och drog ner nya applåder.
- Men det är också att man får en chans att bli en spelare. Jag växte upp i Örnsköldsvik och vi hade sex rinkar, så när jag växte upp så fick jag verkligen möjligheten att bli en bra spelare. Vill man bli en bra hockeyspelare i Sverige så har man möjligheten att bli det. Se på Skellefteå som tar fram så många bra spelare nu: de har en rink 200 meter från skolan och när ungarna slutar vid två kan de åka till fyra när föräldrarna hämtar dem. Och så är det ju det att vi gillar hockey…
Mer applåder och skrattsalvor blev det när Forsberg och Alfredsson jämförde sina lag:
- Vi hade en ägare som investerade massor av pengar i laget. Och vi vann Stanley Cup två gånger, sade Forsberg.
- Vi hade inga pengar och vi vann ingenting, konstaterade Alfredsson.
Men en stor hockeystjärna blev han i alla fall. Liksom Peter Forsberg.