Skip to main content

Fem frågor till Gabriel Landeskog

Avalanche's forward om förlusten mot Sharks och cup-chanserna

av Dan Rosen @drosennhl / NHL.com Senior Writer

Varje tisdag publicerar vi NHL.com's serie Fem frågor till… Vi pratar med nyckelspelare i ligan och ger er en inblick i deras liv och karriärer plus de senaste nyheterna.

Idag ställer vi frågorna till Colorado Avalanche's forward Gabriel Landeskog.

Gabriel Landeskogs farmor brukade spela in NHL-matcherna på video så att Gabriel kunde se dem om och om igen. Colorados forward älskade det. Det var där hans NHL-dröm föddes.

- Det här var på 90-talet och vi hade inte så många TV-kanaler då och det var inte samma TV-täckning, sade Landeskog under en intervju i Stockholm nyligen. Men en kanal, jag tror det var TV3, brukade sända en NHL-match då och då. Vi hade inte den kanalen, men farmor och farfar hade den. Farmor visste att min favoritspelare var Peter Forsberg, så hon brukade spela in och en gång i månaden lämnade hon över fyra eller fem videokassetter hemma hos oss.

Landeskog minns särskilt en match.

- Det var en All Star-match, 1998 eller 1999. Jag tror jag såg den över 500 gånger, sade Landeskog som utsågs till kapten i Colorado den 4 september 2012. Det var kanske väldigt många gånger, men jag såg den hela tiden. Jag ser inte shower och så´nt flera gånger men den här matchen, jag älskade den. Det var [Wayne] Gretzky och [Peter] Forsberg och [Eric] Lindros och alla dom. Jag såg skills competition och när Ray Bourque vann precisionskyttetävlingen och träffade fyra mål med fem eller sex skott.

- Och så förra året fick jag själv spela i min första All Star-match.

Video: CEN-PAC: Ett hat trick signerat Landeskog

Den matchen, 2019 Honda NHL All-Star Game, har Landeskog inte sett igen. Men han minns hur roligt det var.

- Jag ser mig inte som en All Star, som den typen av spelare. Men hela helgen var fantastisk, sade han. En erfarenhet som jag njöt av, riktigt roligt.
Landeskog dök djupare in i vad den kommande säsongen betyder för Avalanche, och passar på att ha lite kul på en lagkamrats bekostnad.

Så här är fem frågor till… Gabriel Landeskog:

Du är från Stockholm. Du växte upp här och du bor här mellan säsongerna. Hur kan det vara att du talar engelska utan brytning?

- Ja, den frågan får jag ofta. Jag flyttade ju till Kitchener, Ontario, och spelade i OHL när jag var 16, och då pratade jag med brytning. Jag gjorde mitt bästa för att bli av med den. Min fru brukar säga att "jag önskar att du hade lite svensk brytning, det skulle vara så hett…". Men det har jag inte; folk brukar säga att det låter som om jag kommer någonstans ifrån den kanadensiska prärien. Det är ganska kul.

Video: CHI-cOL: Landeskog stänker upp pucken i krysset

- Men i Sverige pluggar man också engelska från trean, och från det blir det ju bara bättre. När jag flyttade till Kitchener så var min engelska nog över genomsnittet; jag hade ju siktet inställt på NHL och att flytta till Nordamerika. Jag tänkte väl att kan jag språket så hjälper det mig i karriären och gör livet lättare… jag ville väl låta som ni gör i Nordamerika. Hade jag inte haft en fru från Kanada så hade det väl låtit annorlunda, men nu pratar vi ju engelska hela tiden; jag pratar till och med engelska med min hund, det är på den nivån det är. Men nu måste jag jobba på min svenska istället, för jag känner att jag tappar den lite. Jag skojar inte, det är svårt att byta fram och tillbaka.

Du är 26 år nu, blir 27 i november och du är på väg in i din nionde säsong i NHL. Äldre spelare brukar säga till yngre spelare att "tiden går snabbt, njut av den nu". Du har spelat 579 matcher. Fattar du det själv?

- Det låter heltokigt, det känns ju som om det var igår jag kom till ligan. Jag minns första säsongen väldigt bra, bättre än vad jag minns den förr-förra. Jag vet inte varför, men det är lite galet. Alla sade till mig att "du är på väg in i ditt rookie-år, njut av det för det kommer att gå över snabbt". Nu sitter jag här inför det nionde året och statistiken säger 579 matcher, men ändå känns det som jag inte åstadkommit något. Jag har så mycket kvar att göra. Självklart vill jag ju vinna Stanley Cup, det är ju därför man spelar. Nu måste jag börja spela här och nu måste jag börja vinna. 

 

[Läs också: Unga, dynamiska backar Avalanche ess i rockärmen]

 

Vilket leder till nästa fråga: tycker du att Avalanche är närmare Stanley Cup nu än någonsin under den tid du bott i Denver?

 - Ja, till 100 procent. Jag säger alltid det till folk. Jag minns inte när vi senast gick in i träningslägret med så'na här spelare i laget, som vi har nu. Det garanterar i och för sig ingenting, man måste hela tiden bevisa att man kan. Varje dag och varje år bevisa att man duger tillsammans och exakt samtidigt som man börjar tänka att man är ett självklart slutspelslag eller en självklar utmanare, då är det dags att vakna upp och ta ett steg tillbaka. Men som sagt: vi är verkligen nöjda med den här gruppen och med det vi gjort under försäsongen. Jag tror stenhårt på att vi är på rätt väg.

Låt oss gå tillbaka till match 7 i slutspelet förra säsongen, mot San Jose Sharks. Du blåstes av för offside med skridskorna på isen men kroppen i båset, och efter en utmaning från tränaren (coach's challenge) blev ni av med ett mål som hade betytt likaläge i matchen. Ni förlorade med 3-2 och säsongen var över. Efter matchen tog du på dig skulden och kallade det ett klantigt misstag. Har du kommit över det? Kan du komma över det eller måste du ut på isen och tillbaka i samma situation för att kunna gå vidare?

- Om jag ska vara ärlig så vet jag inte. Jag vet inte om allt det där har lagt sig. Jag håller fast vid det jag sa efter matchen och jag är inte avundsjuk på linjemannen som fick fatta beslutet. Jag är överhuvudtaget inte avundsjuk på de som måste ta besluten i de lägena av matcherna i slutspelsserien. Med det sagt så tycker jag väl att jag kunde gjort många saker annorlunda. Jag kunde ha hoppat över sargen. Jag vill ju inte lägga skulden på min gode vän Mikko [Rantanen], men han hade kommit av isen och satt på bänken och knöt skridskorna istället för att öppna båsdörren åt mig (skratt). Nu är allt sagt och gjort, jag har sett det i slow motion och ur alla vinklar. Och jag vet inte. Jag vet inte om domaren tog rätt beslut. Men det hände. Inte mycket att göra åt det nu.

Video: Landeskog avgör och skickar serien till match 7

- Nu sitter vi här med en ny säsong framför oss, så det där spelar ingen roll nu. Och även om vi hade fått det där 2-2-målet, vad säger att vi hade vunnit matchen? Kunde gjort, borde gjort, skulle gjort… man vet inte. Jag står för det jag sade då och jag hoppas att vi får en chans till.

En helt annan sak: Nathan MacKinnon. Kan du berätta något vi inte vet om Nathan MacKinnon?

- Allt är ju så offentligt idag med alla sociala media, så man känner väl alla spelare ganska bra. Nate brukar skryta om sitt golfande och att han äger klubbor som kostar 8000 dollar och bla, bla, bla. Om sanningen ska fram så var han inte så'n när han kom till NHL: han hade den värsta svingen jag någonsin sett. Då var jag en mycket bättre golfare än han. Nu är jag okej, men inte fantastisk. Men han fortsätter att ta lektioner och lektioner och lektioner under säsongen. Fast det ska han väl också ha cred för: det visar hur tävlingsinriktad han är och att han är ett freak som ska vara bäst på allt det han gör, vad det än är han gör. Nu är han ett över par, två över par på vissa banor och han äger ett klubbset för 8000 dollar. Så när ni hör Nate skryta om hur bra han är, så är det inget som har kommit naturligt: han har betalt stora pengar för en coach som lärt honom svinga och han har jobbat hårt med det. Men jag älskar Nate. Han är en stor anledning till att vårt lag är där vi är just nu och förhoppningvis kommer att vara länge.

Se mer

NHL använder sig av så kallade "cookies" - textbaserade datafiler hämtade från din dator. Genom att använda NHL's olika hemsidor och andra onlinetjänster samtycker du till användandet av dessa, vidare specificerat i vår Integritetspolicy, vårt Användaravtal och vår Policy för Cookies.