Eric Staal vill bli någon att räkna med igen
av Janne Bengtsson
Eric Staal tar nya tag och försöker igen.
31-åringen, som representerade New York Rangers i den för honom säkert lätt bortglömda eller rent av förträngda förra säsongen, finns nu i Minnesota Wild. Han har ett speciellt uppdrag: att göra mål.
Efter en dålig säsong, delad mellan Carolina Hurricanes och New York Rangers, har Staal lockats till Minnesota av jämnårige kompisen Zach Parise.
- Vi hade ett öppet och ärligt samtal om vad som finns här (i Wild) och om vad han tyckte att jag kunde bidra med. Jag gillade det jättemycket, säger Eric Staal till Minnesota Star-Tribune.
- Det handlade inte om att få till ett jättekontrakt, utan mer om att jag ville hamna i en position som räknas och där jag fortfarande kan göra nytta. Minnesota fanns med högt på min lista över tänkbara klubbar, säger Staal som sedan han blivit en så kallad free agent vid halvårskiftet, fick ett treårskontrakt värt 3,5 miljoner dollar varje år med Minnesota.
Eric Staal har en del att bevisa. Staals facit förra säsongen var en besvikelse. 33 poäng (10/23) på 63 matcher med Hurricanes innan han tradades till Rangers, där det blev mediokra sex poäng (3/3) på 20 matcher och därefter noll poäng på fem matcher i playoff.
Eric Staal är långt ifrån de år då han öste in mål och poäng. Toppnoteringen 100 poäng (45/55) är från 2005-06 med Carolina Hurricanes som ju också vann Stanley Cup den säsongen.
Wild kan behöva en målskytt. Faktum är att klubben under sin 15-åriga existens som NHL-lag bara haft fyra spelare som gjort 30 mål eller fler. General managern Chuck Fletcher letar ständigt med ljus och lykta efter målskyttar men under hans sjuåriga sejour som GM för klubben, har bara två spelare nått 30 mål: Jason Pominville gjorde 30 mål för 60 poäng (30/30) säsongen 2013-14 och Zach Parise 33 mål för 62 poäng (33/29) säsongen 2014-15.
Zach Parises 62 poäng är också det näst bästa poängresultatet under Fletchers år, nio sämre än klubbens interna rekordnotering på 71 poäng (22/49) på 80 matcher. Men den poängfesten, i alla fall med Minnesota Wild-mått mätt, är närmast av historiskt intresse: det var för sju år sedan, säsongen 2009-10.
Efter det har potentiella målskyttar passerat revy i Blue Jackets utan att kunna leva upp till förväntningarna. Dany Heatley, som innan han kom till Wild gjorde sammanlagt 245 mål på sex år i Ottawa Senators och San Jose Sharks, orkade upp till 24 mål säsongen 2011-12. Österrikaren Thomas Vanek gjorde 21 mål när han kom 2014. Jason Pominville, som sagt, 30 mål när han kom 2013, men därefter en markant minskning: 18 respektive elva mål de följande spelåren.
Samma negativa poängmässiga utveckling gäller också Zach Parise. Under de tre åren innan Parise kom till Minnesota Wild till spelåret 2012-13, gjorde han 94, 82 respektive 69 poäng på tre fulla säsonger plus goda 38 poäng på 48 matcher lockout-året 2012-13, allt detta för det defensivt intriktade New Jersey Devils. Facit sedan Zach Parise kom till Wild: 56, 62, 53 poäng.
Samtidigt med Eric Staal kommer också coachen Bruce Bodreau in till Minnesota Wild med ett snabbare och mer aggressivt offensivt spel. Bodreau, sparkad från Anaheim Ducks efter säsongen, ersätter John Torchetti som gjorde ett jättejobb med Wild när han mitt under säsongen kom in från farmarlaget Iowa Wild och tog över det krisande laget. Torchetti blir nu assisterande tränare i Detroit Red Wings.
- Det är bra att Bruce (Bodreau) är med. Att allt är nytt var också en orsak att jag ville till Minnesota. Nu är det en ny tränare och nu gäller det för mig att ta chansen. Var han än placerar mig, så ska jag göra mitt bästa, säger Eric Staal.
Bodreau har redan dragit upp planer för Staal.
- Det var mycket som blev fel förra säsongen. Jag tror inte att han gillade att spela på kanten. Han är den typen av spelare som vill ha pucken i mitten, behandla den och spela den. Det är den sortens spelare han vill vara, sade Bruce Bodreau till NHL.com efter att Staal skrivit på för Wild.
Som det är tänkt åtminstone i förhandssnacket ska Eric Staal som center alltså hitta kemin tillsammans med Zach Parise på kanten till vänster. Den kemi som kan lyfta Minnesota Wild över det streck som skiljer dåliga, medelmåttiga och ganska bra lag från riktigt bra lag.