Eric Lindros blev invald i HHoF till slut
av Dan Rosen
Eric Lindros erkänner att han haft full koll på när kommittén för Hockey Hall of Fame haft sammanträden varje år. När Lindros fick samtalet från kommitténs ordförande, Lanny McDonald, i måndags som meddelade att Lindros valts in i Hockey Hall of Fame satt han i sin bil med sin fru på väg hem.
Hur glad han än må varit stannade han inte bilen.
– Vi hade en del kvar att köra så vi pratade genom det. Lanny sa till mig att hålla mig i körfilen, det var bra, säger Lindros.
14 säsonger i NHL med Philadelphia Flyers, New York Rangers, Toronto Maple Leafs och Dallas Stars gjorde att Lindros var en av fyra att väljas in av den 18 man stora väljarkommittén.
De andra spelarna som valdes in var Sergei Makarov, som var en offensiv kraft i forna Sovjetunionen innan han kom till NHL och Calgary Flames och målvakten Rogie Vachon som vann tre Stanley Cup-titlar med Montreal Canadiens men som också representerade Los Angeles Kings, Detroit Red Wings och Boston Bruins.
Den fjärde att väljas in var Pat Quinn. Den tidigare backen och tvåfaldiga vinnaren av Jack Adams Award som årets tränare i NHL.
Lindros har varit kvalificerad för Hall of Fame sedan 2010 men inte valts in förrän nu.
– Det var sex år och en ganska lång tid men nu kan jag säga att jag är i Hall of Fame för alltid. Jag har inte mycket att säga än att det är en ära och jag ser fram emot firandet i november, säger Lindros.
Lindros valdes 1991 som nummer ett i NHL-draften och var en dominant spelare när han var frisk under sina åtta säsonger i Flyers. Där samlade han ihop 659 poäng på 486 grundspelsmatcher mellan 1992-2000. Han gjorde 56 poäng på 50 slutspelsmatcher och bidrog till att Flyers gick till Stanley Cup final 1997.
Lindros var med i All rookie-laget 92/93 och van Hart Trophy under lockoutsäsongen 94/95 då han gjorde 70 poäng på 46 matcher. Han följde upp den förkortade säsongen med att göra 115 poäng på 73 matcher.
Men skador och i synnerhet en serie av hjärnskakningar satte stopp för Lindros karriär. Tacklingen från New Jersey Devils backtuffing, Scott Stevens, i match sju av konferensfinalen 2000 gjorde att Lindros missade hela säsongen 00/01.
Han återupptog sin karriär 01/02 i New York Rangers och hjälpte Kanada att vinna sitt första OS-guld på 50 år vid OS i Salt Lake City. Han la skridskorna på hyllan efter säsongen 06/07 med totalt 372 mål, 493 assist och 865 poäng på 760 grundseriematcher i NHL.
Trots att han snittade 1,14 poäng per match under sin NHL-karriär valdes alltså inte Lindros in i Hockey Hall of Fame förrän på måndagen.
– Jag skulle ljuga om jag säger att jag inte visste vilket datum och tid som saker skulle hända. Några vänner sa att de hade bättre känslor inför det här året så jag såg fram emot det, säger Lindros.
Hans väntan var kortvarig jämfört med Vachon som varit kvalificerad i 70 år.
– Jag hade slutat hopats lite efter alla dessa år. Jag var hemma med min son, Nicholas, och överraskades totalt när Lanny ringde eftersom jag inte trodde jag var på listan. Men det var verkligen värt väntan, säger Vachon.
Vachon gjorde entré i ligan med Canadiens 1966 och minns att han gjorde sin NHL-debut mot Gordie Howe och Red Wings.
– Det första skottet mot mig i NHL var ett friläge från Howe. Jag vet inte om jag blundade när han sköt men jag räddade och det höll mig troligtvis kvar i ligan i 16 år.
Säsongen 67/68 delade Vachon Vezina Trophy med lagkamraten, Gump Worsley, 1968, 69 och 1971 vann han Stanley Cup med Montreal. När sedan Ken Dryden tog över som nummer ett i Montreal trejdades Vachon till Los Angeles Kings där han stannade i sju säsonger.
Innan Vachon slutade med ishockeyn 1982 spelade han två säsonger vardera i Detroit och Boston.
Makarov spelade 13 säsonger hemma i Sovjetunionen och vann åtta VM-guld, två OS-guld och två JVM-guld. I draften 1983 valdes han som nummer 231 av Calgary och vann säsongen 89/90 Calder Trophy efter att ha gjort 24 mål och 62 assist på 80 matcher med Flames.
På 424 matcher i NHL med Flames, San Jose Sharks och Dallas Stars gjorde Makarov 384 poäng. Sedan 2000 har han varit kvalificerad för Hockey Hall of Fame men aldrig valts in.
Makarov kunde inte ge några uttalanden till pressen men McDonald berättar att Makarovs svar när han fick beskedet var: "Herregud, väntan är över".
Quinn, som dog den 23 november 2014, efter en långdragen sjukdom tränare Flyers, Kings, Canucks, Maple Leafs och Olilers. Han nådde Stanley Cup final 198+ med Flyers och 1994 med Canucks. Han tränade Kanada vid OS i Salt Lake City och vann guld i JVM 2009.