En sörjande Braun gav Sharks en kortlivad boost

PITTSBURGH – Mörka skuggor syntes under Justin Brauns ögon, en nyans av brungult. Det var omöjligt att säga var de kom ifrån; Var det från de 80 grundseriematcher han spelat? Eller möjligen de 20 slutspelsmatcherna som han spelat efter det? Kanske var de ett tecken på frustration efter att hans San José Sharks förlorat även den andra finalmatchen och nu ligger under med 2-0 i matcher mot Pittsburgh Penguins. Eller så var det kanske på grund av den personliga förlust som drabbade honom och hans familj morgonen efter den första finalmatchen.

Troligen är det en kombination av alltihop. Det har varit en jobbig och påfrestande vecka och Braun kändes trött, närmast utpumpad när kvällen närmade sig midnatt i Pittsburgh. Under torsdagen väntar en flight, men den går inte till San José, dit övriga lagkamrater flyger för att ladda inför en ödesmättad tredje final match. Justin Braun ska flyga till Atlanta.

Han ska flyga dit för att vara vid sin frus, Jessie Lysiak Brauns, sida tillsammans med övriga familjen vid begravningen av hans svärfar, Tom Lysiak, som gick bort i leukemi under måndagen, 63 år gammal. Lysiak spelade under 13 säsonger för Atlanta Flames och Chicago Blackhawks efter att han draftats som nummer två i 1973 års NHL Draft.

Backens familj förstått hans beslut att stanna kvar i Pittsburgh, under de tre dagarna som passerat, för att spela de viktigaste matcherna i sin karriär. De förstod. Men det var inte lätt. Inte alls.

“Det har varit jobbigt.” sa Braun efter att Pittsburgh avgjort den andra finalmatchen, 2:35 in i den första övertidsperioden och därmed ökat på sin ledning i matchserien till 2-0. ”Man vill självklart vara med sin familj nu. De är väldigt förstående och har stött mitt beslut att stanna här för de två matcherna. Lyckligtvis får jag spendera lite tid med dom imorgon.”

Under tiden har han gjort sitt bästa för att behålla fokus på hockeyn men det har varit omöjligt. Han använde hockeyn som en tillflyktsort, sina lagkamrater som familj och matchen som fokuspunkt.

Och sen, när Sharks låg under med ett mål och tiden var på väg att springa ifrån laget fick Braun pucken på sin klubba precis bortom den högra tekningscirkeln. Skottet skar igenom en massa på sju spelare och Braun lyfte armarna. Inte mot taket i ett segertecken. Han sträckte sig efter sina lagkamrater, som omfamnade honom.

Han förstod inte först att det var han som gjort målet, men leendet på hans läppar berättade att det inte spelade någon roll. Om det styrdes eller inte spelade ingen roll, även fast det var hans första mål i slutspelet.

”Visst var det lite extra speciellt” sa Sharkskaptenen Joe Pavelski. ”Alla vet vilken vad som hänt. Det var ganska häftigt att se den gå in. Det gav oss en push där och lite energi. Vi kände att det kunde bli något bra av det. Men så blev det inte.”

Kvällen slutade inte heller på topp för Braun. Han var inblandad när Conor Sheary avgjorde matchen. Skottet gick mellan Brauns ben och förbi målvakten Martin Jones.

Men just där och då, med 4:05 kvar av den tredje perioden hade Braun kvitterat och gett sina lagkamrater ett lyft på samma sätt som de hade lyft honom.

”Hockeyn har alltid varit en bra verklighetsflykt.” sa Braun. ”Det spelar ingen roll vad som pågår i livet. Men visst är det jobbigt. Det stöd jag har fått av grabbarna har varit fantastiskt. Stödet från familjen likaså. Jag har kunnat koppla bort det andra till viss del.”

Har hans lagkamrater sagt något? Gjort något?

”De känner min smärta” svarade Braun. ”De har vart glada över att jag har stannat kvar och pushat mig. De uppskattar min närvaro, antar jag. Det är bra grabbar i laget. De hjälper dig komma på fötter. De har varit snälla och hjälpt mig hålla huvudet uppe.”

Men det är har inte varit enkelt. Han har inte träffat sin fru sedan hennes far gick bort. Hon har varit i Atlanta. Han i Pittsburgh.

Men han ska äntligen åka dit under torsdagen och vara med på begravningen och umgås med familjen och få sörja innan han hoppar på ett plan hem till San José sent på torsdag kväll för att ladda med sina lagkamrater inför den tredje finalmatchen, som spelas i SAP Center under natten mot söndag, svensk tid (02:00 Viasat Hockey/Viaplay).

Han kommer att vara på plats och sörja den man han minns såhär: ”Vi brukade hänga i hans affär och kolla på golf och snacka om jakt och fiske. Han älskade att vara ute i naturen. Det, och att laga mat. Bara det är leendet, hans sätt… Det var fantastiskt.”