En av de bästa säsongerna genom tiderna
av Risto PakarinenOm man nu bortser från alla (andra än Kings) fans känslor om säsongen som gick, och ser på den mer som ett hockeyfan, så måste man konstatera att man knappast kan förvänta sig mer av en NHL-säsong. Säsongen 2013-14 hade allt.
– Mätt med nästan vilken måttstock som helst så har säsongen 2013-14 varit en av ligans mest framgångsrika både på och utanför isen, sa commissioner Gary Bettman för en och en halv vecka sedan.

Det var den första säsongen efter Columbus och Detroits flytt till Eastern-konferensen, och Winnipegs (fd Atlanta) flytt till Western. Det var den första säsongen med det nya slutspelsformatet där de tre bästa lagen från varje (ny) division gick vidare direkt till slutspelet, och där de två sista platserna sedan gick till de två näst bästa lagen i varje konferens. Och i Western-konferensen kom de två sista lagen från samma Central-division.
Men redan innan det var det dags att dela ut slutspelsplatser fanns det spännande historier att följa. Som Toronto Maple Leafs väg till toppen av tabellen, och raset utanför slutspelsplatsen.
Eller som Winter Classic mellan samma Toronto och Detroit Red Wings i Big House i Ann Arbor, framför 105 491 åskådare, ett nytt NHL-rekord. (Toronto vann matchen med 3-2 efter straffar).
I mitten av januari spelades den första matchen i Stadium Series, en serie utomhusmatcher, mellan Anaheim Ducks och Los Angeles Kings på den legendariska Dodger Stadium i Los Angeles. Dagen efter mötte New York Rangers lokalrivalen New Jersey Devils på Yankee Stadium i New York, och tre dagar senare mötte Rangers New York Islanders.
Totalt innehöll Stadium Series fyra matcher - Pittsburgh och Chicago spelade en utomhusmatch i mars. Dessutom spelades den kanadensiska Heritage Classic mellan Vancouver och Ottawa på BC Place, en stor stadion i Vancouver.
Hela hösten hade dock snacket handlat mycket om OS. Vem skulle platsa i Kanadas eller USA:s lag? Vad skulle Pär Mårts göra med alla NHL-svenskar? Och när NHL då tog paus i februari, höjdes temperaturen i hockeykretsar ännu lite till (även om inte alla NHL-ägarna var glada över att ha uppehåll).
Kanada slog Sverige i OS-finalen, och ingen kunde då ana att Henrik Lundqvist och Carey Price skulle mötas igen i slutspelet, eller att Drew Doughty och Jeff Carter skulle vinna två guld samma år – och Henrik Lundqvist skulle förlora två av världens största finaler under samma säsong.

Men det gjorde de, efter att Los Angeles Kings kämpade sig till Stanley Cup-final genom att vinna tre serier på den sjunde och avgörande matchen, och alla på bortaplan. I Eastern-konferensen slog New York Rangers ut Sidney Crosbys Pittsburgh efter att ha legat under med 3-1 i matcher.
Och då fick NHL och fansen en final mellan världens mediemetropol och Hollywood.
Och det blev ett Hollywoodslut på säsongen när Alec Martinez, 256 dagar efter att Torontos James van Riemsdyk hade gjort säsongens första mål, sköt pucken i Rangers mål i den andra förlängningsperioden, och avgjorde Stanley Cup-segern till Kings fördel.
– Mycket har sagts, skrivits och debatterats om vägen som vi tog för att komma hit, men jag vill alltid blicka framåt. Vårt mål var, och kommer alltid att vara, att ge fansen den bästa möjliga idrottsupplevelsen, och den här säsongen var en sådan, sa Bettman.