Panelen: "Alfredsson given i Hall of Fame"

Välkommen till Fredagspanelen. En artikelserie där NHL/sv's skribenter en gång i veckan bjuder på sina tankar och diskuterar några av de hetaste eller mest aktuella frågeställningarna från världens bästa hockeyliga, NHL. Den här veckan pratar panelen om nästa års Hall of Fame.

I måndags utökades Hockey Hall of Fame med Martin Brodeur, Martin St. Louis, Jayna Hefford, Alexander Yakushev, Gary Bettman och Willie O'Ree.
Efter ceremonin tog en ny diskussion fart - nämligen den om hur nästa års kull kommer se ut.
För vilka förtjänar egentligen en plats redan nästa år? Veckans panel har kikat på sina favoriter. Sorterat ut vilka som borde komma med, vilka som är givna och vilka som helt enkelt får vänta ytterligare ett eller två år på en plats i finrummet.
Få de senaste nyheterna från NHL på Twitter via [@NHLsv]
Hampus Duvefelt - Korrespondent NHL.com/sv
Häromdagen hade vi nöjet att bevittna Brodeur, St. Louis, Hefford, Yakushev, Bettman och O'Ree väljas in i Hockey Hall of Fame. 2018 års ceremoni kantades - som sig bör - av känslosamma tal, tårögda åhörare och även en god portion humor. Gary Bettman rev ner såväl skratt som applåder då han konstaterade att hans entré i det prestigefyllda sällskapet en gång för alla slog fast att det inte rörde sig om någon popularitetstävling.
Ligachefen är som bekant känd (ska vi säga ökänd?) för sin låga status bland ligans fans. Willie O'Ree bjöd på ett inspirerande tal om vikten av att bryta barriärer och Martin St. Louis uppmanade unga hockeyspelare att aldrig ge upp, oavsett vilka prövningar de ställs inför.
Såväl Martin St. Louis och Martin Brodeur valdes in på "första försöket", det vill säga första året de var tillgängliga att bli invalda i Hall of Fame. Även 2019 års startfält bjuder på flera starka kandidater, men kanske inte lika många självklara namn som tidigare år. Ett namn känns dock rätt självklart i kategorin för spelare, eller vad säger du Janne?

Janne Bengtsson - Senior Writer NHL.com/sv
Ja Hampus, eftersom Hockey Hall of Fame brukar ha med en damspelare av och till, så tänker du säkert på Hayley Wickenheiser som väl är den kvinnliga motsvarigheten till Wayne Gretzky. Hon gjorde en match säsongen 2016-17 och borde därför inte kunna väljas in förrän 2020, men man kan enligt reglera räkna bort den matchen och då känns hon som ett säkert kort redan nästa år.
Sedan vill jag naturligtvis se Daniel Alfredsson i det här sällskapet. Börje Salming är invald, liksom Peter Forsberg, Nicklas Lidström och Mats Sundin. Alfredsson är min gjutna femma på den listan över Sveriges bästa spelare, och han har blivit ratad nu två år på raken. Kanske är det svårare för en europeisk spelare att bli invald än för en nordamerikan?
Ett annat namn som slår mig är ju Jaromir Jagr. I mina ögon jämte Lidström den bäste européen i NHL genom alla tider. Men ska man vänta tills tre år efter att Jagr avslutat karriären, så är han väl han aktuell först framemot 2027, eller något sådant...
Vad tror du Peter, hur länge kan Jagr hålla på?
Peter Sibner - Redaktör NHL.com/sv
Ja... Jagr blir naturligtvis invald, men frågan är som sagt när han slutar. I övrigt håller jag med Janne här, Daniel Alfredsson är en kandidat jag absolut vill ha in i Hall of Fame. Det han uträttat på och utanför isen i Ottawa tycker jag talar för sig själv. Visst, han vann aldrig någon Stanley Cup, men det finns många stora spelare som aldrig gjorde det. Dessutom bör man komma ihåg att det handlar om mer än bara NHL: Hockey Hall of Fame är ju just Hockey Hall of Fame, vilket valen av damspelare och en legendar som Yakushev visar. Alfredsson har ingen Stanley Cup, men flera ädla medaljer i både VM och OS. Men framförallt tycker jag att han förtjänar att väljas in för sina ledaregenskaper, sina förmåga att alltid göra andra bättre och att han också höll en riktigt hög nivå långt in i karriären. En ganska fantastisk karriär egentligen och på många sätt en förebild för unga spelare, eftersom han aldrig var med i några juniorlandslag eller TV-pucken eller liknande.

Bland övriga spelare som finns tillgängliga är ju Jeremy Roenick en stor personlig favorit. Han tillhörde en fantastisk generation av amerikanska stjärnspelare födda sent 60- och tidigt 70-tal som blev de stora barndomsförebilderna för killar som Patrick Kane, Jack Eichel och Auston Matthews. Hade det inte varit för att han drabbades av flera jobbiga skador och hamnade i ett ganska skralt Phoenix Coyotes under sina bästa år, då tror jag att han hade kunnat vinna poängligan i NHL i mitten av 90-talet. En mycket underhållande och frispråkig spelare som dessutom drog in en helt ny generation av NHL-fans genom att vara fullständigt lysande i de klassiska NHL-spelen. Jag och många med mig fick upp NHL-intresset den vägen och det ska man inte underskatta.
Bland nästa års mer givna kandidater är jag dock ganska säker på att Alexander Mogilny kommer att väljas in. I sina bästa stunder var han en av världens absolut vassaste hockeyspelare och var genom hela karriären en väldigt nyttig tvåvägsforward, vilket man lätt glömmer. Han har ju dessutom en Stanley Cup.