Central: Alla vill slå Blackhawks

Western-konferensen ändrades också när Winnipeg Jets flyttade från Atlanta Thrashers gamla plats i öst till väst. Nu har Western-konferensen två divisioner på sju lag, och så här ser läget ut i den ena av dem, Central-divisionen.

Chicago Blackhawks ledning lyckades, mot alla förväntningar, att hålla ihop stommen av 2010 års mästarlag så bra att klubben vann bucklan igen 2013. Finalserien bevisade hur viktiga spelare som Patrick Kane, Duncan Keith, Jonathan Toews, Niklas Hjalmarsson och Patrick Sharp är för laget. GM Stan Bowman har också lyckats ta fram unga spelare som Marcus Krüger och Brandon Saad, och hitta stödspelare som Johnny Oduya och Michal Handzus från spelarmarknaden. Förra året knackade inte Chicagos maskin mycket, och laget är en av favoriterna den här säsongen också.

St. Louis Blues har vunnit sin division en gång och kommit tvåa en gång under de två senaste åren, men båda gångerna har det varit Los Angeles Kings som har satt stopp för Blues slutspelsresa. Förra året hade laget målvaktsstrul, och om inte Brian Elliot eller Jaroslav Halak kan hålla en jämn toppnivå, blir det en tråkig säsong i St. Louis. Unge Jake Allen spelade bra under försäsongen, men lönetaket gör det enklast att skicka honom till farmarlaget. Men spelar Elliot och Halak så bra som de kan, så går Blues långt. Nu är de redo.

I Nashville önskar Predators-ledningen säkert att även en halvfrisk Pekka Rinne är tillräckligt bra när grundserien börjar. Den finländske målvakten höftopererades i somras och har bara spelat fyra perioder i två matcher totalt. Goda nyheter är att han inte har släppt in något mål än. Unge Filip Forsberg har tagit en NHL-plats, men Predators behöver mer eldkraft än så. Förra säsongen var det backen Shea Weber som vann lagets interna poängliga, med 28 poäng. Det räckte till 104:e plats i poängligan.

Minnesota Wild är fortfarande ett frågetecken. Eller summan av flera frågetecken. Blir Mikael Granlund NHL-stjärna? Orkar Niklas Bäckström än en säsong? Kan Zach Parise bli en poäng-per-match-spelare igen, som i Devils, och kan han göra det bredvid Koivu, som aldrig har gjort det? Kan Koivu ta ett steg framåt? Hur blir det med Dany Heatley? Wild har flera unga lovande spelare som Granlund, Charlie Coyle och Nino Niederreiter, men de kan inte bära hela laget.

Colorado har en ny boss i Joe Sakic och en ny tränare i Patrick Roy. Bådas tröjor har hissats upp till taket i klubbens arena och i november kommer de få sällskap av den nya backtränarens, Adam Footes, nummer. Den 22-årige Matt Duschene är en veteran i klubben, med endast fem spelare som har spelat längre i Colorado, och han börjar sin femte NHL-säsong nu. Avalanche har länge varit framtidens lag, och nu ska gubbarna från det gyllene förflutna hjälpa laget att vinna.

Dallas Stars har också fått en ny GM i Jim Nill, som har gått igenom den bästa hockeyskolan i världen, som assistent till Ken Holland i Detroit. Han skaffade Sergei Gonchar till försvaret, för att producera poäng och för att hjälpa den unga forwarden Valeri Nichushkin, som också är från Tjeljabinsk. Dessutom bytte Nill Loui Eriksson mot Tyler Seguin, och gjorde Jamie Benn till lagkapten. Målvakten Kari Lehtonen var bra förra året, och spelade 36 av lagets 48 matcher.

I Winnipeg har Jets satt slutspelsplatsen som sitt mål. Det är ett tufft mål som kräver ett mindre mirakel för att bli verklighet. Lagets första säsong i Winnipeg fick ett lyft av att det var just deras första. Andra säsongen var en annorlunda, nerkortad säsong på grund av lockouten. Nu vill publiken ha något att jubla om. Andrew Ladd och Evander Kane kan producera poäng, men mer krävs av till exempel Olli Jokinen, som bara gjorde 14 poäng i 45 matcher förra året. I försvaret har Jets Tobias Enström och Dustin Byufglien, men problemet i Winnipeg är att spelarmaterialet är inte brett nog.