Brian Elliott var skillnaden i match 1

ST.LOUIS – Snacka om att vara varandra i ansiktet. Både St. Louis Blues och San Jose Sharks visade det redan i den första perioden av match 1 i den västra konferensfinalen. Blues kapten, David Backes, tog tag och drog i Joe Thorntons, stora, yviga skägg med Sharks-spelaren försökte ta tag i Backes skäggstubb.

– Ja, vi ville bara säkra att de var äkta och att de inte var påklistrade. Båda verkade vilja kolla det, sa Backes.

Men i de mest håriga stunderna var det Blues-målvakten, Brian Elliot, som stod ut mest. Det finns inga rakapparater i ett slutspel, bara rakbladstunna marginaler och Elliott var den avgörande faktorn i Blues 2-1 seger.

Blues förlorade skottstatistiken med 32-23 men längst bak stod Elliott och stängde igen mot laget med den högsta offensiva produktionen och det näst högst rankade laget i powerplay under slutspelet.

Det enda målet Elliott släppte förbi sig kom på en dubbelstyrning i den andra första perioden när ett skott från pointposition av Brent Burns träffade två San Jose forwards, Joe Pavelski och Tomas Hertl, på vägen in i mål.

Den matchavgörande händelsen i matchen kom i den andra perioden när Elliott först fick sitt högra benskydd på Pavelskis direktskott från nära håll och när Blues forwarden Jori Lethera strax efteråt gjorde 2-1 relativt enkelt bakom Martin Jones.

– När en kille som Jori ger dig ledningen vill du bara hålla den ledningen, säger Elliott.

Pavelski i sin tur gav inget beröm till Elliott utan skyllde på sin klubba och menade att pucken "träffade" målvakten.

Det kan ligga lite sanning i det och ja, Elliott hade lite tur. Sent i den andra perioden kom pucken mot Elliot som såg ut att ha full kontroll på det svarta gummit när Sharks Joel Ward jagade efter. Domaren tappade blicken från pucken och blåste av utan att inse att pucken gått igenom Elliott som sparkade in pucken i eget mål men målet dömdes bort.

Summa summarum, Sharks kunde inte förvalta sina chanser trots deras dominans i den andra perioden där Elliott hade mycket att stå i.

– Tragedin i den andra perioden var att vi tillbringade hela perioden i deras zon men förlorade den med 1-0. Det var i stort sett matchen, säger Sharks tränare Peter DeBoer.

I stort sett. Men inte helt.

I ett powerplay i den tredje perioden bröt Thornton in mot mål och fick pucken till Patrick Marleau. Pucken studsade på Marleaus skridsko men Elliott räddade och Sharks avslutade med noll mål på tre försök i powerplay.

Sent i matchen, med Martin i avbytarbåset, sköt Pavelski ännu ett skott på mål som Elliott räddade med plockhandsken.

– När din målvakt är din bästa spelare så ger det dig en stor chans att vinna och så var fallet i kväll. Det var så de första två rundorna och inget har ändrats till den här, säger Backes.

Det är roligt och inspirerande att höra Backes prata om sin målvakt som om han vore given. Elliott har aldrig setts som given och det har han fått bevisa för sig själv under hela sin karriär.

Ottawa Senators valde han som nummer 291 i draften 2003. Han gick fyra år på college, var en säsong i AHL och delade en säsong i AHL och NHL. Han spelade två år med Ottawa innan han blev trejdad till Colorado Avalanche. 2011 signerade han ett tvåvägs kontrakt med Blues utan att veta om han skulle spela i AHL eller i NHL.

De fyra senaste säsongerna i Blues har Elliot spelat i 15 slutspelsmatcher varav 13 från start.

I årets slutspel har han startat samtliga Blues 15 matcher och har släppt in 2.20 mål per match och har en räddningsprocent på 93,2. Han stoppade 62 av 65 skott i match 7- segrarna mot Chicago Blackhawks i den första rundan och Dallas Stars i den andra.

Just nu kan han vara Blues huvudkandidat till att vinna Conn Smythe Trophy. Men Blues kanske inte ska lita för mycket på Elliott. Sharks är för bra.

– Jag tyckte att vi borde gjort mål ikväll för chanserna var där, säger DeBoer.