Besvikelsen nyckel till Stanley Cup 1995

New Jersey Devils ska hedra Martin Brodeur genom att avtäcka en staty utanför Prudential Center den 8 februari och hissa hans nummer 30 före matchen mot Edmonton Oilers den 9 februari. NHL.com hedrar Brodeur genom att se tillbaka på hans rekord och sannolika Hall of Fame karriär med en serie tillbakablickar inför pensioneringen av hans tröja.

Här berättelsen om hur Brodeur och Devils vann sin första Stanley Cup:

Klockan ovanför isen passerade 1:00 och fortsatte.

Femtionio, 58, 57, 56, 55, 54...

Nedräkningen var inne på Brendan Byrne Arena. Fansen var galna, färdiga att explodera i en hyllning som tagit åratal att bli av.

Martin Brodeur, som vaktade hemmamålet tittade upp mot matchtavlan som visade 5-2 till New Jersey Devils. Nu kunde han äntligen koppla av.

"Det var då jag insåg att vi skulle vinna Stanley Cup," sa Brodeur.

Devils var mindre än en minut ifrån att spöa Detroit Red Wings i fyra raka och att fullborda en magisk play-off resa som bestod av 16 segrar och bara fyra förluster, inklusive ett bortafacit på 10-1.

Brodeur släppte bara in sju mål på 75 skott i Stanley Cup finalen 1995. Han släppte in 34 mål i 20 playoff matcher vilket är 1.67 i snitt och .967 i räddningsprocent. Han var hisnande bakom ett kvävande försvar.

Till slut blev ögonblicket verklighet.

"Du börjar titta omkring och ser dina lagkompisar helt galna, fansen tokiga och du inser att "det här händer här och nu," säger Brodeur.

"Du tänker, vi är inte bara med . Vi kommer att vinna det här."

Den sista minuten var nog den bästa känslan du någonsin kan ha."

Tänk så annorlunda det kändes från året innan när Brodeur och Devils släpade sig själva av isen i Madison Square Garden efter Stephane Matteaus mål i andra förlängningen satte punkt på en klassisk sju-matchs serie mellan två rivaler och skickade New York Rangers till Stanley Cup final.

Hjärtesorg ett år, eufori nästa. Det är inte en slump.

Brodeur anser att Devils vann 1995 till stor del för hur man förlorade 1994. Det handlar om erfarenhet, att lära sig genom tuffa förluster - den sorten som skulle få andra spelare och lag att helt tappa koncepten och undra vad som kunde ha varit.

Brodeur var med om allt utom en Stanley Cup final 1994.

Han och Dominik Hasek hade en otrolig duell i den mållösa och fyrdubbla förlängningsmatchen mot Buffalo Sabres, men förlorade till sist med 1-0.

Han satt på bänken mot Boston Bruins, fick spela igen, satt som reserv i en match innan han fick hoppa in i Eastern Conference finalen mot Rangers.

Han förlorade efter dubbel förlängning i sjunde matchen på grund av ett mål som enligt New Jersey Devils målvakts coach Jacques Caron "sällan diskuterades, som Brodeur nästan aldrig pratade om, men som definitivt inte var bortglömt."

"Ibland lär man sig mer av en dålig erfarenhet än en positiv för att man minns den mer," säger Caron. "Han visste hur det kändes att förlora och det ville han inte vara med om igen."

Brodeur sa detsamma, men det var svårt att bedömma hur motiverad han var under den korta lockout säsongen 1994-95. Devils var bra, men de betraktades inte som tänkbara cup vinnare.

Laget slutade femma i Eastern Conference och Brodeur själv var medelmåttig. Han hade .902 - en räddningsprocent som var hans lägsta i karriären tills han noterade .901 säsongen 2012-13.

"Vi inledde varje serie borta, "säger Brodeur, "men vi hade attityden tt det var lättare för oss."

Den attityden kom från coach Jacques Lemaire.

Laget var 7-1 i matcherna 1 och 2 och satte NHL rekord med tio plyoff segrar borta.

"Vi byggde så mycket momentum," säger Brodeur.

"Den svit vi hade 1994 gör att du är redo att vinna Stanley Cup för att du vet exakt vad du ska förvänta dig när det händer."

Han visste inte vad han skulle förvänta sig under den sista minuten av match 4 mot Red Wings. Han hade aldrig varit med om något liknande. Hade aldrig ens varit i närheten.

"Jag hade aldrig vunnit något innan jag vann min första Stanley Cup," säger Brodeur.

Segrarna har följt honom sen dess. Det blev två Stanley Cup till: 2000 och 2003.