Vegas Golden Knights en del av läkningsprocessen

Ibland tar det flera år för ett hockeylag att så att säga fästa sig i publikens hjärta, att skapa den bas av supportrar som laget behöver för att kunna utvecklas och nå framgång. Och ibland tar det flera år - eller lyckas aldrig - för ett lag att bli en faktor som betyder något i det samhälle där det ska verka.

Alla de teorierna krossades i Las Vegas under natten till tisdag, svensk tid. Bara en vecka efter den fruktansvärda händelsen då 58 människor dödades och mer än 500 människor skadades under en countrykonsert på Route 91 Harvest Festival utanför hotellet Mandalay Bay, intog Vegas Golden Knights isen i T-Mobile Arena för sin första hemmamatch i National Hockey League. Och blev också direkt en faktor i samhället, en läkande kraft i en stad som ännu inte hämtat sig från den ofattbara tragedin - den största masskjutningen i det moderna USA:s historia - som drabbat staden.
"Vegas Strong" blev ett varumärke för både Golden Knights och för staden Las Vegas när Vegasbon och Golden Knightsspelaren Deryk Engelland höll ett känslosamt tal i samband med lagets första match, seger med 5-2 (rapport om matchen finns på annan plats här på NHL.com/sv), mot Arizona Coyotes.
Försvarsspelaren Engelland, som är bosatt i Las Vegas efter att ha gjort några säsonger i AHL-laget Las Vegas Wranglers för tolv år sedan, blev också målskytt i matchen. Engelland berättade för publiken att han förmodligen inte skulle komma att göra så många mål och att det kändes speciellt att det första målet kom just i den här matchen.

• Jag vet hur speciell den här staden är. Vi (i Golden Knights) har alltid sagt att vi vill vara en del av läkningsprocessen efter det som hände förra veckan, och jag hoppas att vi varit det ikväll, sade Engelland.
  Och avslutade sitt tal:
  - We are Vegas Strong.
  Det efter en match som inleddes med att de poliser som besvarade elden från Mandalay Bay och till slut kunde bryta sig in i det hotellrum där skytten förskansat sig, eskorterade spelarna in på isen.
  Polismännen, brandsoldaterna och den medicinska personal som jobbade under de tragiska timmarna hedrades av publiken. Och där offren för skjutningen också hedrades med en nedräkning på jumbotronen. Sakta, nästan plågsamt sakta, i en nedsläckt arena och inför en gråtande publik, räknades offren för skjutningen ned: 1, 2, 3... 56, 57... Nedräkningen avbröts av en röst i högtalaren: "Vegas Strong". Och fortsatte sedan: 58.

Det var en dramatisk och värdig hyllning.
Och den var ett bevis på vad idrotten kan åstadkomma när den är som bäst. Det är inte första gången idrotten ställer sig till förfogande som en läkande kraft i samhället. Det har hänt många gånger förut, och NHL-kommissionären Gary Bettman tog upp det i sitt tal före matchen:
- Den 11 september var en svart dag och jag kan föreställa mig mig att känslan här var den samma förra veckan, sade Bettman. Det finns inget annat sätt att beskriva det än som en tragedi och det är sorgligt och det är fruktansvärt. Men det finns alltid en läkningsprocess och livet kommer att fortsätta.
Idrott har ju alltid, i alla samhällen och i alla tider, haft en förmåga att samla människor kring gemensamma mål och glädjeämnen. Världshistorien är fylld av sådana exempel. Det som hände i Las Vegas på tisdagskvällen var bara ytterligare ett bevis på vad idrotten kan betyda.

• Det här visar vad ett professionellt idrottslag i en stor liga kan göra för samhället när det handlar om att få folk att komma samman, ena dem och hjälpa den att läka sviterna av en tragedi, samtidigt som det visar hur mäktig enheten är när människor sluter sig samman, sade Bettman. Det här samhället har handskats med det som hänt på ett fantastiskt bra sätt och Vegas Golden Knights har på mycket kort tid blivit en del av det samhället.
  Under några timmar på tisdagskvällen blev hockeyn en förlösande faktor och samtidigt också en enande faktor när den samlade hela Las Vegas kring en hockeymatch. Det blev, skrev en krönikör i Las Vegas Journal-Review, en början på det nya livet i Las Vegas, livet efter skjutningen utanför Mandalay Bay.