Ni gick fram som en ångvält under början av säsongen, tappade lite fart men leder just nu Central Division. Vad säger du om er säsong så här långt?
- Jag tycker vi har spelat bra, särskilt med tanke på skadorna vi har råkat ut för. Vi började ju med både Berglund och Steen borta och nu har vi vår bästa poänggörare borta. Det är många som steppat upp och spelat bra när några varit borta. Här på slutet hade vi väl det lite tyngre, men nu innan juluppehållet kändes det som om vi hittade tillbaka, särskilt mot Vancouver.
Apropå skador, hur går tankarna omkring lagkamraten Robby Fabbri, som blev skadad ifjol och nu tvingades ställa in hela säsongen?
- Tråkigt att få vara med om det beskedet, speciellt med en så ung kille också. Det lilla jag har träffat honom är han jättetrevlig och en riktigt bra människa, så det är väldigt tråkigt att det händer just honom.
Er förstakedja med Jaden Schwartz, Brayden Schenn och Vladimir Tarasenko var en av ligans allra bästa innan Schwartz blev skadad? Vad är det som gör dem så bra?
- De har allt, de är olika spelartyper allihop men de funkar så bra tillsammans att de är livsfarliga i i stort sett varenda byte. Du har Schenn som är själva motorn i den där kedjan, och så har du Schwartz som är så ettrig och som du aldrig blir av med. Sen har de kanske den bästa avslutaren i hela ligan i Tarasenko, så de är riktigt bra.
Din lagkamrat Alex Pietrangelo är en av ligans allra bästa backar i år. Du har inte stött på honom så ofta tidigare, men vad är hans styrkor, tycker du?
- Han sprider ett stort lugn i hela vår backuppsättning. Han är lugn med pucken, kan hålla i den lite extra och kan slå den där extra passning som gör att vi forwards kan få lite tid också. Han spelar ju mellan 27 och 30 minuter varje match så han är otroligt viktig för vårat lag.
För egen del: du har spelat nästan alla era matcher och matchats runt tio minuter i snitt. Du har haft en hel del chanser, men letar fortfarande efter säsongens första mål? Vad krävs för att det ska lossna?
- Haha, ja, jag vet inte. Nu mot Vancouver senast hade jag väl två-tre chanser som skulle varit mål egentligen. Men det blir väl så att det sitter lite i skallen. Det blir att försöka koppla bort det så mycket som möjligt och förhoppningsvis kan man få in ett skitmål så allt det där kan börja släppa nån gång. Man får inte tänka på det för mycket utan bara gå ut och spela.