Skip to main content

Sharks måste höja sig till match 2 mot Pens

av Amalie Benjamin / NHL.com

PITTSBURGH – Det var meningen att det här skulle bli deras stund, den som funnits med dag som natt under all deras tid under nästan hela deras liv. De har tänkt på det här, att få inta isen, få sitt namn uppläst, att få spela den största matchen i sina liv. De har tänkt på det när det svettats, kämpat och gett allt de har för hockeyn. Det har varit deras mål för fler år än vad de kan minnas.

San Jose Sharks har väntat länge. Joe Thornton, Patrick Marleau, Joe Pavelski, Logan Couture och Marc-Edouard Vlasic har länge varit med i en franchise som blivit känd för att inte få till det när det behövs som mest. Men nu när det är framme i Stanley Cup Final är det fler som har väntat: Paul Martin och Brent Burns.

Bara Dainius Zubrus har spelat final tidigare även om Martin Jones hade bästa plats när han satt på bänken för Los Angeles Kings 2014.

Så kanske var det så att lamporna, ljuden och pressen blev för mycket för dem i början. Kanske var det orsaker till att de fick en trög start i match 1 i måndags. Kanske var det anledning till att San Joses tränare, Peter DeBoer, bara kunde beskriva sitt lags insats som ”lite off”.

– I den första perioden tycker jag det var tufft. Det är första gången vi upplever det här. Jag vet inte med de andra men jag har tänkt tre-fyra dagar på detta och på att inte låta det distrahera dig, berättar Brent Burns.

– Du lägger mycket energi på att tänka på det och det kändes helt klart i benen under den första perioden.

Tiden fram till finalmatch 1 efter att Sharks säkrat sin finalplats var det jobbigaste enligt Burns, inte själva matchdagen.

– Jag tror det är dötiden. Du sitter i en stol eller ligger i din säng och då går hjärnan igång. Det är svårt att kontrollera, säger Burns.

Sharks har försökt så många år men aldrig nått hela vägen. För Burns har drömmen om att få spela en Stanley Cup-final funnits där sedan han var liten. Men efter 12 år i ligan med Minnesota Wild och Sharks hade han aldrig kommit förbi andra rundan.

Så det här? Det var annorlunda. Det var allt. Lite för mycket inledningsvis verkade det som.

– Det är en större scen än var vi tidigare varit. Kanske såg man det i den första perioden, att vi inte var beredda på det, säger Couture.

Det blev bättre i den andra men skakigt igen i den tredje. Men inget var som den första perioden när stunden som de väntat så länge på blev helt fel.

– Det är svårt att säga om det spelade någon roll eller inte. Vi var exalterade att få spela och kände oss redo. Sen fick vi inte den starten vi behövde och det får vi försöka dra lärdom av. Förhoppningsvis kan vi få en bättre start nästa match, säger Pavelski.

– Självklart är vi glada över att vara här. Jag bryr mig inte om det är din första eller femte gång, det är nog lika roligt varje gång.

Kanske det fanns en respekt för atmosfären och allt runt omkring även hos laget som spelat slutspel så ofta. Men nu kan inte den respekten vara kvar nu måste de trolla bort den.

Nu vet dem hur det är. Nu är de redo. Det finns inga ursäkter för att ha för stor respekt längre. Nu har alla spelat i en Stanley Cup-final.

Som Burns sa, ”Du vänjer dig vid det. Nu är du inne i det så det är lite enklare”.

Det måste det bli annars kan den här drömmen fort bli en mardröm.

Se mer