OT-CHI-STL

Varje vecka gräver NHL.com/sv djupare i statistiken i vår artikelserie "Bakom Siffrorna". Vi kommer att kika på trender, historik och analysera det som händer i ligan. Den här veckan tittar vi närmare på vikten av övertidsvinster för de lag som jagar slutspel.

Chicago Blackhawks säsongsinledning har varit en aning speciell. Laget har i skrivande stund spelat fem matcher, men ingen av dessa har tagit slut efter 60 minuters spel - samtidigt har ingen match gått till straffar. Även om det är tidigt på säsongen räknas varje poäng. När grundserien summeras om ett knappt halvår kan det vara dessa matcher som fäller avgörandet. Om inte annat kan de ha ett finger med i spelet. Hur stor inverkan har övertidsspel i tre-mot-tre haft sedan det infördes? Även om topp- och bottenplaceringar är intressanta är de inte direkt avgörande för den pågående säsongen. Men för ett lag som kämpar om slutspel, precis som Chicago Blackhawks väntas göra i år, kan en extra poäng här och där betyda skillnaden mellan sommarlov och en Stanley Cup-titel.

OTT-CHI: Kane avgör matchen

Sedan övertidsspel i tre-mot-tre infördes finns en tydlig trend. De sämsta lagen i tre-mot-tre har kommit längre och längre från slutspel. Under spelformens debutsäsong 2015-16 var Nashville ligans sämsta lag i tre-mot-tre. Laget förlorade tio matcher fler än de vann under övertid, men nådde ändå slutspel med nio poängs marginal. Av de lag med sämst marginal i övertid (straffläggning är alltså exkluderad) under 2015-16 gick Nashville (nio fler förluster än vinster), Florida ("minus" fem), Ducks och Rangers (båda "minus" tre) till slutspel. Vancouver Canucks (också -5) och Carolina Hurricanes (-3) bommade, med bred marginal; Canucks hade 13 poäng till slutspel medan Hurricanes var tio poäng ifrån. Således kan vi konstatera att deras minus egentligen inte hade något direkt avgörande för utkomsten av deras säsong.

PIT-VAN: Boeser avgör i förlängning

Men samma säsong hade Tampa Bay Lightning fem fler segrar än förluster under övertid ("plus" 5) och Philadelphia Flyers fyra ("plus" 4), och för de lagen blev det direkt avgörande. Bolts slutade på 97 poäng och Flyers på 96. Närmast jagande lag utanför slutspelsplatserna i öst, där både Flyers och Bolts huserar, var Boston och de landade på 93 poäng. Hade inte lagen vunnit de matcherna på övertid så hade man med största sannolikhet bommat slutspel. Boston förlorade för övrigt sju av tolv övertidsmatcher (-2). I Flyers nätade backen Shayne Gostisbehere hela fyra gånger på övertid, medan Tampa Bay bara hade en spelare som gjorde mer än ett mål efter 60 spelade minuter (Vladislav Nemestnikov nätade två gånger).
Året därpå vann Monteral elva matcher på övertid (man förlorade sju). De elva poängen laget tog där visade sig bli oerhört nyttiga när grundserien summerades. Habs landade nämligen på 103 poäng - nio poäng före New York Islanders, som var det lag som kom närmast slutspel utan att nå dit. Nu var marginalen ganska stor men faktum kvarstår: Bonuspoängen på övertid gav den buffert man behövde för att nå slutspel. Lite närmare för Habs del fanns Ottawa Senators, som slutade på 98 poäng Senators vann fyra matcher (av tio) på övertid. Canadiens tog således sju poäng fler än Senators under övertiden, men man slutade fem poäng före sina rivaler i tabellen. Laget kan till stor del tacka Alex Galchenyuk för att säsongen blev så lyckad - han gjorde nämligen hela fem mål på övertid den säsongen. Det finns naturligtvis inget som säger att någon annan inte hade gjort dessa mål i hans frånvaro, men statistiken visar tydligt hans starka bidrag.
Relaterat material: [Säsongen 18-19 börjar bra\]
För att återknyta till att de sämsta lagen i övertid har blivit sämre räcker det att summera förra säsongen. Detroit Red Wings föll i nio av tolv (-9) övertidsperoder och bommade nio poäng. Carolina och Buffalo (båda -5) var också långt ifrån slutspelet; Buffalo var 35 poäng ifrån, Detroit 24 och Carolina 14. Faktum är att endast ett av de sex lag med värst plus/minus-statistik, om vi nu ska kalla det för det, i övertiden gick till slutspel. Minnesota föll i fyra av nio matcher, men klarade ändå slutspelsgränsen med tre poängs marginal. I andra änden av spektrumet under fjolåret återfanns Columbus Blue Jackets.
John Tortorellas manskap vann nio av de tolv som gick till övertid och slutade säsongen på 97 poäng. Laget landade en poäng före Florida Panthers, som i sin tur förlorade fem av åtta övertidsperioder. Om övertidsperioderna fallit annorlunda ut hade vi kanske sett Florida i slutspel istället för Blue Jackets. I tvär kontrast till Montreals framgångar 2015-16 vari Columbus inte lika beroende av en spelare i övertid. Åtta spelare nätade och det var bara en, Josh Anderson, som gjorde två mål i spelformen.
Få de senaste nyheterna från NHL på Twitter via [@NHLsv]
En titt i statistiken visar alltså att det är runt slutspelsstrecket som extrapoängen i övertid betyder allra mest. När det gäller striden om Presidents Trophy, trofén till grundseriens bästa lag, kan man argumentera för att Pittsburgh hade haft en bättre chans under våren 2017 om de varit lite mer effektiva på övertid, men det hade också krävt att Washington stått för en markant sämre insats i den spelformen. Capitals slutade säsongen på 118 poäng, sju före Penguins på 111. Men Washington vann åtta av elva matcher på övertid. Pittsburgh, å sin sida, vann sex av tolv.

Kanske kan matchningen i övertid ha spelat in här. Statistiken visar nämligen att Penguins, som är kända för att rulla på flera kedjor genom sina matcher, inte hade någon spelare som gjorde mer än ett mål i spelformen. Washington hade å sin sida tre spelare som gjorde två mål vardera: Marcus Johansson, Alexander Ovechkin och Nicklas Bäckström.
Sammanfattningsvis kan vi fastslå att extrapoängen sedan införandet av tre-mot-tre-spel i övertiden har haft större betydelse för slutspelsstriden än något annat. De lag som haft stor framgång.