Vad betyder nya tränare för superstjärnorna?

Varje vecka gräver NHL.com/sv djupare i statistiken i vår artikelserie "Bakom Siffrorna". Vi kommer att kika på trender, historik och analysera det som händer i ligan. Den här veckan tittar vi på superstjärnornas betydelse för en tränare som tar över en klubb mitt under säsongen - och vice versa.

När en tränare byts ut mitt under säsongen handlar det om att laget i fråga ska få en kickstart för att ta fart uppåt i tabellen. Detta ter sig ofta på olika sätt, men en av de första sakerna en ny coach brukar ta sig för är att få fart på stjärnorna. Det finns tränarbyten i historien som har varit väldigt framgångsrika på den punkten - men hur har årets fyra tränarbyten påverkat respektive lags stjärnor?
[Rösta fram dina kaptener till 2019 NHL All-Stars]
När Los Angeles Kings bytte tränare förra gången, under säsongen 2011-12, slutade allt med en magisk vår där laget under nye tränaren Darryl Sutter tog sig in på sista slutspelsplats och sedan gick hela vägen och vann Stanley Cup. Innan han tog över spelade Anze Kopitar 22:14 minuter per match och Mike Richards 19:33 minuter per match. Kopitar (10-19--29) hade spelat 31 matcher och Richards (11-9--20) 29 innan Sutter tog över med poängsnitt på 0,94 respektive 0,8 poäng per match. Mike Richards dalade markant till ett snitt på 0,49 på de återstående 49 matcher han spelade under grundserien medan Kopitar, som spelade 51 matcher, sjönk markant till 0,92 poäng per match. Båda såg dock sin istid sjunka efter Sutters intåg. Kopitar gick ner till 20:48 minuter (en minskning med 1:34 minuter per match) och Richards till 18:33 minuter per match. Istället lyfte Sutter upp andra spelare med ettmer defensivt ansvar. Drew Doughty såg sin istid öka från 23:37 minuter per match till 25:01. En grovjobbare som Justin Williams fick också mer istid, 17:26 minuter efter Sutters intåg jämfört med 16:41 innan. Istället för att överarbeta sina offensiva stjärnor jämnade Sutter ut bördan över laget för att kollektivet skulle höja sig, vilket var Kings problem innan tränarbytet.
Fyra år senare gjorde Pittsburgh ett numer legendariskt tränarbyte när Mike Johnston försvann och Mike Sullivan tog över. Pittsburgh befann sig visserligen "bara" tre poäng från slutspel men laget hade problem med kontinuitet och produktion. Det löste Sullivan galant, även om Evgeni Malkin försvann tidigt. Två av Pens andra offensiva stjärnor, Sidney Crosby och Phil Kessel, ficks stor utväxling under Sullivan. Crosby hade bara snittat 0,7 poäng per match (6-13--19 på 27 matcher) under Johnston men fick ordentlig fart igen under Sullivan. På de återstående 52 matcherna han spelade gjorde Crosby 30 mål och 36 assist (1,27 poäng per match). Även Kessel höjde sitt snitt från 0,63 poäng per match till 0,78.

Mike Sullivans filosofi, den vida kända delen av den, är att han har fyra kedjor som ska skölja över motståndarna tills de inte orkar stå emot längre. Det var så Penguins vann Stanley Cup både 2016 och 2017 men under 2015-16 använde han sig av sina stjärnor i större utsträckning än vad Johnston hade gjort den säsongen -och effektivare. Sidney Crosby var i snitt inne 46 sekunder per byte under Sullivan jämfört med 47 under Johnston. Trots det ökade hans istid med 31 sekunder per match. Genom att göra kortare byten på Crosby såg Sullivan till att motståndarna, som kanske inte alltid hade samma bytesfrekvens på sina försvarare, alltid höll på tårna. Det, i kombination med lagets fyra offensiva kedjor, skapade lägen för en spelare som Kessel. Hans istid sjönk med nästan en minut per match (men bara två sekunder per byte) trots att poängproduktionen ökade. Kessel blev alltså, precis som Crosby, betydligt effektivare efter tränarbytet.
Det för oss till årets tränarbyten. I St Louis tycks Craig Berube vilja göra något snarlikt med istiden för att väcka övriga spelare, men han har inte riktigt lyckats få med sig alla stjärnor än. Vladimir Tarasenko (0:46), Ryan O'Reilly (0:47) och Brayden Schenn (0:47) spelar på sekunden lika långa byten som de gjorde tidigare. Skillnaden är att samtliga har minskat såväl antal byten som total istid per match. Tarasenko spelar 27 sekunder mindre per match nu (18:14 jämfört med 18:41), O'Reilly har backat tio sekunder till 18:23 och Schenn 16 sekunder till 18:13. Efter tränarbytet är det bara Schenn som har haft en positiv utveckling i poängproduktionen - och den är knapp: Han gör 0,73 poäng per match nu (3-5--8 på 11 matcher) jämfört med 0,71 (4-6--10 på 14) under Mike Yeo. Både Vladimir Tarasenko och Ryan O'Reilly har backat markant: Den ryske snabbskrinnaren stod för sex mål och åtta assist på 18 matcher (0,78 poäng per match) under Yeo medan han bara har mäktat med tre mål och en assist på elva matcher (0,36 poäng per match) under Berube. Än värre blir det när vi tittar på Ryan O'Reilly: Stjärncentern gjorde 1,28 poäng per match (10-13--23 på 18 matcher) innan tränarbytet och har bara gjort 0,55 poäng per match (2-4--6 på elva matcher) efter detsamma. Blues facit sedan tränarbyten är 4-6-1. Nio poäng på elva matcher (0,89 per match) jämfört med 17 poäng (7-7-3) på 17 matcher innan detsamma.
*** ***Läs också: Connor McDavid klara av?]
I Chicago, som ersatte Joel Quenneville med Jeremy Colliton, är det samma dystra siffror. Patrick Kane (från 1,36 till 1,00), Alex DeBrincat (från 1,00 till 0,53) och Jonathan Toews (från 0,87 till 0,65) har alla sänkt sina snitt markant efter att Quenneville försvann. Kane (+ 12 sekunder och 0,2 byten per match) och DeBrincat (+5 sekunder och 0,7 byten) har ökat sina totala istider marginellt medan Toews (-27 sekunder och 0,3 byten) är den som har backat. Däremot är det ingen som har ökat längden på sina byten. Kane spelar helt oförändrat 58 sekunder per byte medan Toews har gått ned från 50 till 49 sekunder och DeBrincat har gått ner från 54 till 52. Med vetskapen att Jeremy Colliton sagt att han skulle vaska om i uppställningarna är det här kanske ingen överraskning men Chicago har ännu inte hittat sitt nya spel. Blackhawks (6-6-3) snittade 1,00 poäng per match på de 15 matcher som Joel Quenneville styrde. Facit efter tränarbytet är 3-12-2: 8 poäng på 17 matcher (0,47 poäng per match).
Los Angeles Kings inledde säsongen med fyra segrar och åtta förluster (4-8-0) på de tolv inledande omgångarna (0,66 poäng per match) och det räckte för att ledningen skulle avskeda John Stevens. In kom Willie Desjardins. Under Desjardins (7-11-1) har Kings visserligen höjt snittet till 0,79 poäng per match men man är fortfarande inte på säker mark. Desjardins intåg har inneburit förändringar för tre av Kings största stjärnor idag. Drew Doughty spelar 1:20 minuter mindre per match (från 27:05 till 25:45) och gör färre byten (29,3 jämfört med 29,5). Anze Kopitar har backat elva sekunder per match (till 22:47 minuter) men gör 1,2 byten mer per match nu (28,3 jämfört med 27,1). Han har också höjt sitt poängsnitt till 0,74 (från 0,5). Den största förändringen på alla plan - och alla negativa - ser vi hos Ilya Kovalchuk. Sommarens prestigevärvning har sänkt sin speltid med hela 4:32 minuter per match (från 19:11 till 14:39), gör 19,2 byten nu jämfört med 22,5 och spelar 46 sekunder per byte jämfört med 51. Poängsnittet har även det rasat i botten. Från fina 0,85 poäng per match (4-7--11 på 13 matcher) innan Stevens försvann till 0,25 under Desjardins (1-2--3 på 12 matcher). Det har sin förklaring i att Desjardins stundtals har spelat ryssen i fjärdefemman men det ska inte förbises här då det är en taktik från honom (eller klubben). Desjardins omkastningar har förvisso höjt snittet men kan ifrågasättas med tanke på produktionen hos till exempel Kovalchuks.

Den enda som haft framgång sedan han tog över är Ken Hitchcock i Edmonton Oilers. "The Taskmaster" har vänt Oilers negativa trend. Laget har på de elva matcher Hitchcock har basat tagit 1,55 poäng per match (8-2-1) jämfört med 0,95 (9-10-1) på de 20 matcher Todd McLellan basade. Hitchcock, har utnyttjat sina två största stjärnor till max. Connor McDavid spelar 23:42 minuter per match under "Hitch" jämfört med 22:22 innan. Han gör 25,8 byten jämfört med 23,6 och spelar 56 sekunder per byte jämfört med 57. McDavid har också höjt sitt poängsnitt till 1,5 poäng per match från 1,4.
Hitchcocks trumfkort på det individuella planet är inte Connor McDavid som många tror. Han har istället fått fart på lagets andra stora stjärna: Leon Draisaitl spelar fortfarande 55 sekunder per match men han gör 26 byten jämfört med 21,9 och har således höjt sin istid till 24:20 minuter per match istället för 20:14 - en ökning med 4:06 minuter per match. Tysken är på väg mot sin poängmässigt bästa säsong i karriären. Med 37 poäng på 31 matcher är han på väg mot 98 poäng (97,87) - hela 21 poäng bättre än sitt tidigare rekord.

Att superstjärnornas prestation måste höjas för att en ny tränare ska lyckas är kanske inte hela sanningen. Men vår genomgång visar i alla fall att det är en bra bit på vägen. Hitchcock har hittat en av nycklarna.
Gör övriga tränare det också eller blir Oilers ensamma på sitt korståg mot en slutspelsplats?