Nu går Börje Salming in i pensionsåldern

Jo, det är faktiskt sant. Den 17 april firar en av Sveriges mesta och bästa ishockeyspelare genom alla tider att han träder in i pensionsåldern.

- Ja, då får jag åka billigare på bussen... Och det ska bli roligt att få första pensionsutbetalningen, skrattar Börje Salming när NHL.com/sv ställer den obligatoriska frågan "hur känns det?"

Efter 17 år i Kanada och USA och med en ishockeykarriär som ju knappast behöver någon närmare presentation, kom Börje Salming tillbaka till Sverige 1990. Idag driver han en omfattande affärsrörelse och har byggt upp och blivit, mer än i sig själv, ett varumärke. Salming har egna bolag, aktier, investeringar. Han har givit ut kokböcker. Han jobbar med kontakter inom idrottsvärlden.

Men nu lägger han ner stressen och mångsysslandet. I alla fall lite.

- Jag har jobbat med mitt varumärke i över 20 år, men nu ska jag ta det lite lugnare, berättar Salming inför pensionsdagen. Jag har varit något slags allt-i-allo i bolagen, jag har minglat och klippt band. Nu har jag släppt mycket av ansvaret och ska växla ner.

Kirunagrabben Börje Salming bor sedan en tid tillbaka i en lägenhet på Gärdet i Stockholm. Villan i Vaxholm är såld, och Börje har blivit både stadsbo och sambo. Att ta Börje Salming ur Kiruna har alltså visat sig möjligt. Men att ta Kiruna ur Börje Salming, det går inte.

"Pensionärslivet" kommer att levas inte minst i födelsetrakterna i byn Salmi, vid Torne träsk öster om Kiruna.

- Vi har ju hus däruppe vid Torne träsk och det kommer att bli många resor norrut. Hemåt, säger Börje. Jag har varit på många platser men nu ska det bli mer Norrland, Norge och Finland. Fiska, jaga och leva ett lugnare liv.

Börje Salming har djupa rötter i Kiruna. Det var i gruvan i Kiruna som hans pappa Erland dog i en olycka när Börje bara var fem år gammal. Det var där han själv började spela ishockey i numera återuppståndna Kiruna Arbetares Idrottsförening, arbetarnas lag i den ständiga, stenhårda och ofta blodiga tvekampen med gruvtjänstemännens IFK Kiruna. Börje fick ärva utrustningen från storebror Stig, också han i AIF. Och det var i gruvan i Kiruna Börje själv började jobba, fast ovan jord kort innan den stora gruvstrejken, kanske Sveriges mest kända arbetsmarknadskonflikt, bröt ut 1969. Börje jobbade i två månader och strejkade i två.

Se'n blev han hockeyspelare på heltid.

Och resten är svensk ishockeyhistoria.

Börje Salming gick in på en fjärde plats på NHL.coms lista över de 20 bästa svenska ishockeyspelarna genom alla tider, efter Nicklas Lidström, Peter Forsberg och Mats Sundin.

Till skillnad från ettan, tvåan och trean på listan vann Börje Salming vann ingen Stanley Cup (Lidström vann fyra och Forsberg två), inget VM-guld (Sundin vann tre, Forsberg två och Lidström ett) och inget olympiskt guld (Forsberg vann två, Sundin och Lidström ett var). Ändå kan Salmings betydelse för svensk ishockey och svenska ishockeyspelare i Nordamerika knappast överdrivas. Salming kom från Brynäs till Toronto Maple Leafs till säsongen 1973-74, och han stannade i 16 säsonger innan han avslutade NHL-sejouren med ett år i Detroit Red Wings. Det blev sammanlagt 1.229 matcher och 836 poäng för den hårde norrlänningen.

Men poängen och antalet matcher är egentligen oväsentliga fakta när det gäller att bedöma den salmingska hockeykarriären. Börje Salming inte bara öppnade dörrar för svenskar in i NHL, han sparkade in dem och körde fördomarna om svenska ishockeyspelare som fega och svaga kycklingar tillbaka ner i halsen på kommentatorn och före detta tränaren Don Cherry och andra pratglada kanadensare som aldrig kunde släppa att Kanada inte längre var ensamt på den hockeymarknad som så länge varit en närmast exklusiv kanadensisk angelägenhet.

Börje tillbringade 16 av sina 17 NHL-år i Toronto. Där är han en legendar, en ikon av närmast monumentala mått. Han älskar Toronto lika mycket som Kiruna.

- Jag arrangerar resor för hockeyfans. Nu när World Cup spelas åker jag dit med en grupp, berättar Börje som sedan 1997 är invald i hockeylegendarernas eget finrum, Hockey Hall of Fame, med säte just i Toronto.

Det är också från Toronto Börje hämtar sitt bästa hockeyminne. Och det är just den händelse som alla med bara ytterst rudimentär kunskap om hockeyhistoria redan listat ut att Börje skulle välja.

Men det kommer inte självklart.

- Det är svårt att säga något speciellt. Det var början på 70-talet, jag flyttade från Kiruna till Brynäs, till Tre Kronor och till Kanada. NHL... det hade man ju knappt hört talas om. Allt gick så snabbt, jag hann knappast tänka på allt som hände. Det var väl under den där långa applåden i Canada Cup 1976 som jag själv fattade hur stort det var, säger Börje.

1976 fanns Salming med i Canada Cups All Star-lag, 1997 valdes han in i Hockey Hall of Fame och 2008 togs han tillsammans med målvakten Vladislav Tretiak och backkollegan Vyacheslav Fetisov (båda Sovjet) ut i det historiska lag som firade att Internationella Ishockeyförbundet (IIHF) fyllde 100 år jämnt. I kedjan i det laget fanns Wayne Gretzky (Kanada), Valeri Kharlamov och Sergei Makarov (båda Sovjet).

Ett bevis så gott som något på att 65-åringen och den nyblivne pensionären är en av världens största ishockeyspelare genom alla tider.