NHL-legendarer hedrade att vara med på topp 100

TORONTO -Hyllningen av de största och bästa spelarna i NHL-historien började på nyårsafton, inte med raketer utan med en middag, där NHL-bossen Gary Bettman stod som värd för levande legender och deras barn och släktingar.
Listan över de 100 största spelarna i NHL är gedigen och på gårdagens middag firades de 33 första som var en del av ligan under dennes första 50 år.

De första 33 presenterades på Exhibition Stadium på söndagen innan 2017 Scotiabank Centennial Classic. Tio av de 33 är fortfarande vid liv, fem av dem fanns på läktaren, ödmjuka över att deras namn ens fanns med på listan.
De återstående 67 namnen, från NHL:s andra halva av seklet, kommer att presenteras på en gala den 27 januari under 2017 Honda NHL All-Star Game-helg i Los Angeles.
Målvakten Glenn Hall och forwardsen Johnny Bucyk, Alex Delvecchio, Red Kelly och Dave Keon var alla på plats medan målvakten Johnny Bower och forwardsen Ted Lindsay, Frank Mahovlich, Henri Richard och Milt Schmidt inte kunde delta utan representerades av familjemedlemmar.
De 23 spelare som inte längre är med oss var också representerade av familjemedlemmar. Middagsdeltagarna möttes under middagen av två stora TV-skärmar där en bildserie av samtliga 33 Hockey Hall of Fame-spelarna visades.
Längst fram i rummet stod Stanley Cup-pokalen och lyste med sin glans och blev kvällens mest populära fotografiobjekt.
Hall, Bucyk, Delvecchio, Kelly och Keon hade samlats innan middag för att ta ett gemensamt foto och då passade Keon, den legendariska Toronto Maple Leafs-centern, på att droppa följande fakta.
"Alla fem av oss tillhörde vid ett tillfälle Detroit Red Wings", sa han och pausade för effekt. "Men jag var 12 vid den tiden".
Meritlistan hos middagsgästerna är närmast löjlig.
Tillsammans har de 33 spelarna vunnit 140 Stanley Cup-mästerskap och blivit valda till att spela NHL All-star-match hela 209 gånger.

Sen är det listan över de individuella priserna. 95 totalt: Hart, 25; Vezina, 24; Lady Byng, 15; Art Ross, 13; Norris, 8; Calder, 6; Conn Smythe, 3; Masterton, 1.
Men när man började röra sig runt i lokalen och satt med de här mästarna var den mest vanliga ämnet det här: De såg inte sina karriärer definieras på grund av sina mästerskap, utan på grund av jakten på dem och vänskapen de fick med sina lagkamrater och motståndare under alla år.
"Det var väldigt kul. Jag är väldigt hedrad och överraskad, sa Bucyk, vars två Stanley Cup-ringar, vunna med Boston Bruins 1970 och 1972, glimrade på hans fingrar. "vi har haft många stora spelare under åren och jag har spelat med och mot flera av dem, så det är något speciellt".
Delvecchio var en av de 100 spelarna eller familjemedlemmarna som fick ett personligt samtal från Bettman.
"Det var overkligt. När Mr. Bettman ringde och nämnde det för mig blev jag förbluffad. Jag insåg det inte ens förrän två dagar senare när jag berättade det för min fru. Det är en stor ära och det är stort att se de här männen ikväll. Det bringar fram flera minnen", sa Delvecchio.
"Man tänker tillbaka och inser att man var mitt i det, försökte bli en stjärna eller hjälte. Ibland var du det, ibland inte. Om du hade en dålig match en kväll ville du ta revansch dagen efter".
"Mr. Goalie", som Hall kallas, satt och tittade väldigt noggrant på bilderna som visades på skärmarna.
"Där är Max Bentley, sa han. "Och Eddie Shore"
"Det är väldigt fint att vara på den här listan och det är en fantastisk känsla att sitta här med flera av dem jag en gång spelade med och mot. Jag kom från Saskatchewan och jag träffade Canadiens Elmer Lach, en underbar man frpn Nokomism långt, långt efter att han slutade. Ikväll träffade jag Elmers styvdotter, Denise. Ligan har gjort ett bra jobb med att få till det här. Att få bli inkluderat i något så här speciellt".

För Keon var det här den senaste i raden av hedrande ting som kommit i hans väg. Det började med tre stycken på tre dagar i oktober, avklädningen av hans staty på Maple Leafs Legends Row vid Air Canada Centre, sen blev han framröstad till Maple Leafs största spelare genom alla tider av totalt 100, och till slut fick han sin tröja nummer 14 upphissad i taket.
Nu är han med i en skara över NHL:s största i historien.
"Jag har inte satt allt i perspektiv riktigt. Men jag kan säga att det varit överväldigande, de tre dagarna i oktober och nu detta och vad som kommer att hända i slutet av januari. Jag kommer ha några härliga månader att se tillbaka på", sa Keon.
"Jag tror att jag spelade med eller mot de största av spelarna under 50-, 60, 70 och 80-talet. Att vara med i en sådan här grupp är en stor ära".
Kelly, som var äldst i salen med sina 89 år, höll med Keon och la till.
"Att vara bland de 100 är något jag aldrig kunnat drömma om. Som liten var drömmen att spela i NHL och när du väl kom dit att vinna Stanley Cup".
Kanske två meter från Kelly stod hockeyns "Holy Grail. Han vara bara tvungen att ta sig en titt, om han kunde hitta sitt namn som graverats in där vid åtta tillfällen, flest gånger av någon som inte spelat i Montreal Canadiens.
"Jag tror det är rekord", sa Kelly.
Sedan sa han mer ett skratt: "Så jag vet åtminstone att Montreal inte fick de åtta mästerskapen".