ARI-PIT: Stepan nätar direktskott framför mål

Varje vecka tar NHL.com/sv rygg på en svensk spelare eller personlighet i ligan. I veckans inlägg har vi talat med Arizona Coyotes back Niklas Hjalmarsson.

Efter en full säsong med Arizona Coyotes innanför västen och starten på sitt nya kontrakt var tanken att Niklas Hjalmarsson skulle fortsätta vara den defensiva ledaren i laget denna säsongen och agera mentor åt de yngre spelarna.
Men efter att ha täckt ett skott från Colorado Avalanche backen Erik Johnson, blev det en lång tid vid sidan av isen för den 32-årige smålänningen. Skottet resulterade i en spricka i foten och operation för den svenske backveteranen som gör sin tredje säsong i Arizonaöknen.
Även under sin första säsong med Coyotes, efter trejden från Chicago Blackhawks, missade Hjalmarsson tid på grund av skador. Men, efter att ha spelat i samtliga 82 matcher ifjol hoppades både Hjalmarsson och Coyotes på en till full säsong. Istället blev det tre månaders vila för Hjalmarsson, men under den tiden fick han se sina lagkamrater slåss i toppen av Pacific Division.
- Man får nästan lite dåligt samvete när man sitter på sidan av och tittar på matcherna, sa Hjalmarsson till NHL.com/sv. De kämpar och sliter och allt man kan göra är att sitta och titta på. Jag kollade de första matcherna (efter skadan) men sedan fick jag släppa det och fokusera helt på rehaben.

CHI-ARI: Hjalmarsson tårögd vid återkomsten till Chic

Hjalmarsson har länge haft ett gott anseende i ligan, och hållits som en av de bättre defensiva backarna. Hans rutin från Blackhawks, där han var med och vann Stanley Cup vid tre tillfällen (2010, 2013, 2015), var en av de stora anledningarna att Coyotes general manager John Chayka gick efter honom inför säsongen 2017-18. Trots att svensken hade en säsong kvar på sitt nuvarande kontrakt kom man överens om en förlängning på två år under sommaren 2018.
- "Nik" är en elitback och ett riktigt proffs på och utanför isen, sa Chayka till NHL.com/sv. Han har en grym arbetsmoral och är en utmärkt förebild för våra yngre spelare.
Läs också: [Wildcard-systemets positiva inverkan på NHL]
Russnäs stolthet, som draftades av Chicago i fjärde rundan av draften 2005, är inne på sin 14:e säsong i ligan. I skrivande stund står Hjalmarsson noterad för 765 matcher i grundserien och 165 poäng (25+140), tillsammans med 128 slutspelsmatcher (28 poäng). Efter att ha kommit tillbaka från sin skada är Hjalmarsson nu uppe i 12 matcher denna säsongen där han stått för ett mål och två assists.
Vi fick chansen att tala med Hjalmarsson om hans skada, känslan kring att göra comeback, samt mycket mer.
Här är NHL.com/sv möter med Niklas Hjalmarsson:
Hur känns det att vara tillbaka efter det långa skade-uppehållet?
Det är otroligt roligt. Det var ju ett tungt besked man fick där, och det kändes ju direkt att det var något som inte kändes helt rätt i foten. Att det skulle krävas operation och att man skulle vara borta så länge, det var riktigt tungt. Men det är kul att vara tillbaka med grabbarna och slippa rehaben och få vara med ute på isen och kämpa istället.

Hur gick tankarna när du fick beskedet att du skulle vara borta en så pass lång tid?
Det var riktigt tungt. Det var ju katastrof tajming också, då vi bara hade spelat ett par matcher, så man missar ju otroligt mycket hockey. Jag missade ju i princip halva säsongen. Det var inte så jätteroligt, men grabbarna spelade bra under en lång tid.
Du fick göra ett par matcher innan All-Star uppehållet. Var det skönt att det breaket kom eller hade du hellre velat köra på?
Jag var nog den enda spelaren i hela ligan som inte ville ha det breaket. Det kändes skönt att vara tillbaka och få några matcher och jag hade gärna kört på och fortsätta spela. Sedan kanske det var bra för foten också att få lite tid att vila upp sig, för den känns bättre nu än vad den gjorde innan uppehållet.
Fanns det någon oro i bakhuvudet när du kom tillbaka och gick ner för att täcka första skottet sedan skadan?
Nej, faktiskt inte. Jag har täckt så otroligt många skott, och det är inte många som tagit så illa. Det känns som att det är en väldigt liten chans att det händer. Förhoppningsvis tar det runt 800 matcher till tills nästa gång, och jag vet inte ens om jag spelar så länge (haha).
Vad är dina tankar kring Pacific Division? Ni är många lag som är med och slåss om slutspelsplatserna.
Det är tajt. Vi har förlorat ett par tunga matcher här på slutet, så vi måste hitta tillbaka till det spelet som gav oss framgångar i början av säsongen. Stabilt försvarsspel är ett måste, och vi gav inte upp någonting när jag kollade på matcherna. Man var aldrig orolig, det var aldrig några odd-man rushes eller frilägen. Det kändes bara oerhört stabilt. Vi har släppt till lite mycket mål och chanser här nu på slutet, så det är det som vi måste gå igenom och klura ut.

Vad har du sett för utveckling i laget under dina två säsonger i Arizona?
Första säsongen här var väldigt tuff, och vi kom väl typ tredje eller fjärde sist i hela ligan eller något sådant. Det var inte roligt. Sedan förra säsongen så var vi med och fajtades in i det sista och missade slutspel med endast ett par poäng. Nu är vi med i mixen med drygt 30 matcher kvar och förhoppningsvis så kan vi ta oss till slutspel. Det hade varit väldigt kul, för det känns verkligen som att alla längtar efter slutspelshockey här för det var ju ett tag sen sist.
Hur är det att bo och spela hockey i ett sådant klimat som ni har i Phoenix?
Det är väldigt speciellt. Jag gjorde ju tio år i Chicago, och där är det ju mer eller mindre som i Sverige, med en ordentlig vinter. Men under första säsongen här så märkte man att det går ju bra att spela hockey och bo på ett varmt ställe. Man vänjer sig ganska snabbt, och när vi åker på bortaresor till kallare städer så märker man av hur bekväm man blivit och hur mycket känsligare man är mot kylan. Att spela i NHL i öknen var ju aldrig något man kunde föreställa sig när man växte upp hemma i Russnäs.
Vad skulle du ge för resetips till svenska supportrar som vill komma och hälsa på?
Det är ju inte så långt till Grand Canyon, runt tre timmar. Jag har inte varit där själv än, men någon dag skall man väl hinna med det. På vägen dit ligger Sedona som är fantastiskt vackert. Det finns en hel del roliga dagsturer man kan göra, sedan har du hiking i bergen och sådär. Det är absolut värt som svensk att åka hit, då det är en väldigt annorlunda miljö än någonstans i Europa.