Svenska kärnan ger Nashvilles rovdjur bett

Snart inleder NHL-klubbarna sina försäsongsläger för att bli redo för säsongen 2018-19. Från den 5 augusti kommer NHL.com/sv att gå på djupet och analysera alla lag i artikelserien "31 lag på 31 dagar". Vi summerar snackisarna, spanar in de hetaste spelarna och går igenom lagens styrkor och svagheter.
Idag analyserar vi Nashville Predators.

Finalförlusten mot Pittsburgh Penguins 2017 följdes av hopp om en snabb revansch för Nashville Predators. Man gick in i fjolårssäsongen som en av de stora favoriterna till Stanley Cup. Man levde upp till förväntningarna i grundserien genom att vinna sin första President's Trophy efter att ha plockat 117 poäng.
Slutspelet blev inte samma framgång. Efter att ha avfärdat Colorado Avalanche med oväntat stora besvär drabbade man samman med Winnipeg Jets i en episk serie över sju matcher i andra rundan. Den avslutades med förlust på hemmais i det avgörande mötet. Ett bittert slut på en säsong som lovade så mycket mer.
[Läs fler av våra 31 lagartiklar på 31 dagar inför säsongen, här på NHL.com/sv]
Någon panik utlöste inte den trista sortin. General managern David Poile gjorde inga drastiska förändringar, utan såg i stället till att säkra ett par viktiga pusselbitar inför framtiden. Inte minst då backkuggen Ryan Ellis, som fick nytt kontrakt ett år innan hans nuvarande deal löper ut.
Med det lagbygge Predators har ser det ut som om laget ska kunna vara slagkraftigt i åtminstone ett par år framåt. Det innebär att man allt jämt är en stark Stanley Cup-utmanare.
Nyckelspelarna:
Vid 35 års ålder vann Pekka Rinne karriärens första Vezina Trophy. Den finländske målvakten hade en fantastisk grundserie med en räddningsprocent på 92,7 och studsade tillbaka rejält efter kritiken han fick för sitt ojämna spel i finalen mot Pittsburgh. Dessvärre var han inte sitt bästa jag i slutspelet och blev bland annat utbytt i den sjunde och avgörande matchen mot Winnipeg efter två snabba baklängesmål. Trots det lär han vara lagets förstekeeper och viktigaste spelare även kommande säsong.
På backsidan förlitar man sig även fortsättningsvis på sin "big four" - P.K. Subban, Roman Josi, Mattias Ekholm och Ryan Ellis. De utgör NHL:s bästa backuppsättning och äter upp enorma minuter. Alla tre snittade över 23 minuters speltid per match i fjol.
Under sommaren såg David Polie till att säkra Ellis framtid i klubben genom att skriva ett nytt åttaårskontrakt med 27-åringen. Kanadensaren, som gjorde 32 poäng (9+23) på 44 matcher, kommer att tjäna 50 miljoner dollar under kontraktstiden. Stora slantar, men de flesta var ändå överens om att hans lönetaksträff på 6,25 miljoner dollar låg långt under det han hade kunnat tjäna om han valt att testa öppna marknaden nästa sommar.
Relaterat material: [Nytt kontrakt för Ellis]
- Vi har pratat mycket om att behålla vår kärna tillsammans och att behålla Ryan här gör att vi kan fortsätta slåss om Stanley Cup, sade Poile efter att kontraktet tillkännagivits tidigare i augusti.
Framåt är förstakedjan med Filip Forsberg, Viktor Arvidsson och Ryan Johansen det största hotet. Forsberg hämmades av skador och en avstängning, men tangerade ändå sin poängbästa notering genom att svara för 64 poäng på 67 matcher. Han följde upp det med att göra sju mål och 16 poäng på 13 slutspelsmatcher. 24-åringen befinner sig i sin absoluta peak av karriären och kan mycket väl bli en poäng-per-match-spelare den här säsongen.

Andraformationen med Kevin Fiala, Kyle Turris och Craig Smith visade också prov på produktivitet under delar av fjolårssäsongen, men tappade stinget i slutspelet. De behöver visa framfötterna mer i avgörande lägen för att ge "Preds" extra spets.
Svenskarna:
Mattias Ekholm har omnämnts som en av NHL:s bäst bevarade hemligheter. När The Hockey News presenterade sin alternativa NHL Awards utsågs 28-åringen till fjolårets bästa defensiva back i hela ligan. Masen, med IFK Ore som moderklubb, visade offensiv frejd också genom att sätta personbästa med tio fullträffar. Han hade totalt 34 poäng på 81 matcher och snittade 23.35 minuters istid per match. Tredje mest i laget efter Josi och Subban.

Utöver redan avhandlade Forsberg stod kedjekamraten Viktor Arvidsson för sin andra raka säsong med fler än 60 poäng. De tre svenska stjärnorna anslöt till Tre Kronor i Köpenhamn efter utträdet ur slutspelet och var med att föra Sverige till sitt andra raka VM-guld.
I skuggan av dessa stjärnor finns Calle Järnkrok. Den före detta Brynässtjärnan hade sin hittills mest produktiva säsong i NHL med 35 poäng (16+19). Då missade 26-åringen ändå 24 matcher på grund av skada plus delar av slutspelet.
I AHL och farmarlaget Milwaukee Admirals återfinns Emil Pettersson, äldre bror till en viss Elias Pettersson som lär spela för Vancouver Canucks kommande säsong. Pettersson den äldre vann Admirals interna poängliga med 46 poäng (13+36) på 72 matcher och står på kö för att få chansen att visa sin skicklighet i NHL. Den här säsongen får han sällskap av 23-årige Carl Persson, som närmast kommer från Karlskrona i SHL där han hade 13 mål och 24 poäng på 52 matcher i fjol.

Talangerna:
Nashville Predators släpper sällan in sina talanger i NHL direkt, utan låter dem vanligtvis tjänstgöra i AHL tills de är näst intill övermogna. Men kanske väljer man att göra ett undantag från den regeln i år. Finländaren Eeli Tolvanen är nämligen en spelare utöver det vanliga.
Innan NHL-debuten sent förra säsongen hade han skjutit 19 mål för Jokerit i KHL - som 18-åring. Under en händelserik säsong var han även med om att spela JVM, OS och VM för Finland. Vid OS i Pyeongchang var han finländarnas poängkung med nio poäng (3+6) på fem matcher och fick snabbt epitet "en av de bästa talangerna" utanför NHL".
- 99 procent av gångerna är det en stor omställning för någon att slå sig in i den här ligan. Den här killen verkar dock trotsa oddsen vad det än handlar om, säger David Poile till The Tennessean efter att Tolvanen anlänt till Nashville i slutet av mars.
Tolvanen valdes först som 30:e spelare i första rundan 2017 efter att ha fallit i draften. Att man fick en sådan lyckträff sent i första rundan var ett av skälen till att man med gott samvete kunde trejda bort sitt förstaval i årets draft. Det tillföll Chicago Blackhawks i Ryan Hartman-affären innan trade deadline.

Nashville har ytterligare ett par intressanta namn på horisonten. Inte minst då tvåfaldige JVM-backen Dante Fabbro, 20, som vann guld med Kanada i årets turnering i Buffalo. Fabbro, vald i första rundan av draften 2016, har dock bestämt sig för att göra ytterligare en säsong på Boston University i NCAA. Där ska han vara kapten i år.
Styrkor:
Både bredden och spetsen håller toppnivå i ligan. Backbesättningen kan beskrivas som den bästa i NHL och komplementeras fint av 35-årige veteranen Dan Hamhuis, som återvänder till Nashville åtta år efter att ha lämnat klubben som unrestricted free agent. Hamhuis draftades av Predators i första rundan 2001 och har hunnit spela över 1 000 matcher i ligan sedan dess. Nu är han klar för ytterligare två säsonger med Predators.
På forwardsidan har man en världsklasspelare i Filip Forsberg och flera spännande spelare på frammarsch. Framför allt Kevin Fiala. Den 22-årige schweizaren, vald i första rundan 2014, återhämtade sig bra efter sitt otäcka benbrott i slutspelet 2017 och svarade för 23 mål och 48 poäng i fjol. Där finns det potential för ännu mer.
Relaterat material: [NHL/sv rankar ligans 10 bästa vänsterforwards]
Pekka Rinne får fortfarande ses som en styrka mellan stolparna. Men skulle han plötsligt fallera behöver inte fansen svettas alltför mycket för det. Juuse Saros är en av NHL:s mest spännande reserver. 23-åringen skrev ett mycket lagvänligt nytt kontrakt i sommar som ger honom 4,5 miljoner dollar över tre år. Mycket vettiga pengar för vad som framstår som Rinnes kronprins.
Förbättringspotential:
Ryan Johansen skrev ett nytt monsterkontrakt förra sommaren värt 64 miljoner dollar för åtta år. Det är pengar som anstår en produktiv förstacenter. Den rollen har Johansen inte riktigt levt upp till ännu. Han landade på 15 mål och 54 poäng i fjol. För lite poäng för en spelare som lyfter åtta miljoner dollar per säsong.
Andraformationen med Fiala, Turris och Smith svarade för en stark grundserie, men var osynliga i slutspelet. I slutändan var det en av sakerna som avgjorde serien mot Winnipeg Jets i andra rundan. Nashville hade bara sin toppkedja att förlita sig på medan Winnipeg hade fler producenter.
Predators går till slutspel om…
… världen inte hinner gå under innan slutspelet 2019. Chansen är större att Nashville vinner President's Trophy igen än att man missar slutspel. Så bra är det här laget. På pappret är de en given Stanley Cup-utmanare, men det återstår att se vad man lärt sig av förra säsongens bittra avslut.