j2

När pucken släpptes den 1 januari 2017 för utomhusmatchen Scotiabank NHL Centennial Classic, så inledde också National Hockey League sitt 100-årsjubileum. Från 1917 har NHL en historia lika rik och spännande som de ikoniska spelare som format och bevarat den.
Varje lördag under jubileumsåret kommer NHL.com/sv att bjuda er på berättelser som ur olika vinklar täcker ligans 100-åriga historia.I den här delen av serien berättar vi varför hockeyn utan konkurrens är den mest sanna lagidrotten och presenterar de största och mest segerrika dynastierna som sporten fått fram. Idag: Detroit Red Wings med fyra cup-segrar på tolv år och 25 år till slutspel.

Ordet "dynasti" kan ha många olika betydelser. I NHL-sammanhang pratar vi om lag som vunnit Stanley Cup flera gånger under en begränsad tid som en dynasti. Eller lag som dominerat ligan genom att år efter år gå till slutspelet.
Båda stämmer in på Detroit Wings.
En 25-årig hockeysaga tog slut i mars i år när det blev klart att Red Wings skulle missa slutspelet för första gången sedan 1989-90. Som en ödets extra ironi var det Detroits slutspels- och Stanley Cup-hjälte Mike Babcock som eliminerade sitt gamla lag när hans nya lag Toronto Maple Leafs besegrade Florida Panthers, och därmed ställde Detroit utanför playoff.
För National Post kommenterade Dallas Stars general manager Jim Nill Red Wings slutspelsmiss. Nill var med som spelare i Red Wings säsongen 1989-90 då laget senast missade slutspelet och sedan på olika poster som spelarutvecklare och assisterande general manager under de framgångsrika åren under 1990- och 2000-talen fram tills dess han lämnade för Dallas 2013.
- Det Detroit har gjort är något otroligt. Om man för 25 år sedan hade sagt att laget skulle vinna Stanley Cup fyra gånger och vara med i kampen om ytterligare fyra eller fem…nä, alla vet hur tufft det skulle vara, konstaterar Jim Nill. När alla börjar klaga på vilken sits laget är i, det är en del av den här "vad-har-du gjort-för-mig-mentaliteten". Det Red Wings gjort är otroligt.
"Det otroliga" är, förutom de 25 raka slutspelen, de fyra Stanley Cup-segrarna 1997 (4-0 mot Philadelphia Flyers), 1998 (4-0 mot Washington Capitals), 2002 (4-1 mot Carolina Hurricanes) och 2008 (4-2 mot Pittsburgh Penguins. De två finalförlusterna 1995 (0-4 mot New Jersey Devils) och 2009 mot Pittsburgh med 3-4 i matcher. Plus de tre förlorade finalerna i Eastern Conference mot Colorado Avalanche 1996 och 1999 samt mot Anaheim Ducks 2007. Under tolv år: fyra Stanley Cup-segrar, tre förlorade finaler och tre förlorade finaler i Eastern Conference. Ett strålande facit, naturligtvis.

Det går, med all önskvärd tydlighet, att tala om Detroit Red Wings era som en dynasti.
De tre första triumferna kom med Scotty Bowman som huvudtränare, den sista (senaste) med Mike Babcock. Nicklas Lidström var med under alla åren och de fyra Stanley Cup-segrarna under en 20-årig karriär i Red Wings. Han minns den tiden med glädje och stolthet.
"Lidas" kan se tillbaka på en aktiv tid i ett lag som innehållit några av tidens största stjärnor. När NHL i början av 100-jubileumsåret 2017 tog ut de 100 största spelarna i ligan genom alla tider, representerades den moderna Detroit-dynastin av inte mindre än nio spelare: Steve Yzerman, Chris Chelios, Sergei Fedorov (Fjodorov), Brett Hull, Luc Robitaille, Brendan Shanahan, Pavel Datsyuk, målvakten Dominik Hasek och Nicklas Lidström själv.
Nio av spelarna ur Red Wings gyllene era är invalda i Hockey Hall of Fame: åtta av dem härovan minus Pavel Datsyuk men plus Igor Larionov.
- Det laget vi hade 2001-02, det var så otroligt bra. Det var späckat med stjärnor, det gick knappast att förlora med det laget, säger Nicklas Lidström till NHL.com/sv. Vi var bäst när det gällde.
"Lidas" har svårt att välja sitt bästa minne från tiden i Red Wings, men plockar till slut ut ett tillfälle:
- Första gången vi vann Stanley Cup hade Detroit inte vunnit på 42 år. Men vi hade laget och vi hade förutsättningarna i finalen mot Philadelphia Flyers 1997.
Red Wings vann finalen med 4-0 och Nicklas Lidström minns särskilt slutsekunderna av matchen.
- Vi ledde med 2-1 i fjärde matchen och det var bara åtta-nio sekunder kvar och tekning i vår försvarszon, berättar Lidström. Jag var på isen tillsammans med Vladimir Konstantinov. Pucken gick ner bakom målet och Konstantinov lade sig på den för att få tiden att gå. Klockan tickade iväg så långsamt, så långsamt. Det tog en oändlig tid. Men till slut så flög hjälmar och handskar och klubbor i luften. Vilken fantastisk känsla, minns Lidström.
Jimmy Devellano, general manager i Red Wings 1982-90 och nu vice president i klubben, har också varit med om hela den fantastiska resan. För NHL.com förklarar Devellano varför Detroit-dynastin kommit tll vägs ände: Red Wings har helt enkelt varit för bra, och det har lett till att laget inte kunnat fylla på tillräckligt bra i drafterna.
- Det är mer än något annat orsaken till att det är som det är. Man kan inte få välja bara utanför topp-15 i 24 av 25 år och förvänta sig att man ska kunna konkurrera med det, säger Devellano.
1991 draftade Red Wings Martin Lapointe som 10:e valet totalt men efter det har laget ständigt varit utanför topp-15 - utom 2014 då Detroit valde Dylan Larkin som just det 15:e valet. Trots det höll Detroit en hög nivå, främst beroende på duktiga scouter som svenske Håkan Andersson och andra som hittat sena kvalitetsval. Två exempel är Henrik Zetterberg (210:e totalt) 1999 och Pavel Datsyuk (171:a totalt året före).
- De spelarna och Lidström bar oss i tio extra år, säger Jimmy Devellano.
Kanske sammanfattas Detroit Red Wings gärning bäst av Sports Illustrateds förnämlige skribent Mike Farber som skriver så här:
- Fyra cuper på tolv säsonger är något extraordinärt eftersom Red Wings vann både före och efter lönetaket. De förlorade stora spelare, ersatte dem med andra och vann ändå. Att kunna vinna under alla givna omständigheter, det ska organisationen ha all heder av.
\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\
Det här är det sjätte avsnittet i NHL:s jubileumsserie om ligans stora dynastier. Tidigare avsnitt: Montreal Canadiens 1975-79 (25 februari), New York Islanders 1979-83 (25 mars), Edmonton Oilers 1984-90 (22 april), Montreal Canadiens 1955-60 (27 maj). och Toronto Maple Leafs 1962-67 (24 juni).