Matthews och Laine öppnar för rivalitet

Auston Matthews och Patrik Laine har något gemensamt som kan hålla de två sammanflätade genom deras karriärer, liknade det vi ser mellan Connor McDavid och Jack Eichel. Liknande det vi sett mellan Sidney Crosby och Alexander Ovechkin. Liknande det vi minns från Wayne Gretzky och Mario Lemieux.
Matthews (19) och Laine (18) valdes som nummer ett och två i 2016 års NHL-draft och är båda två rookies. De spelar på olika positioner och i olika konferenser. Matthews tillhör Toronto Maple Leafs i Eastern Conference och Laine representerar Winnipeg Jets i Western Conference.

Vid första anblick verkar de inte vara rivaler, men det är de. Det är därför de är sammankopplade och därför kan NHL tjäna på det under många år framöver.
När den ena kommer på tal, hör man direkt om den andra. När den ena gör något speciellt, som Matthews' historiska debut med fyra mål förra onsdagen, vändes alla ögon mot den andra för att se om han kunde svara och på vilket sätt.
Det blir storyn för onsdag, när Matthews och Laine för första gången möts i NHL när Jets tar emot Maple Leafs hemma i MTS Centre (02:00, svensk tid, Viaplay).
Rampljuset kommer att lysa över de två i Winnipeg är mindre än det som kommer att följa dom under hela deras karriärer, vilket är det som alla talanger för respektive generation som kommer till NHL får.
Crosby och Ovechkin har stått i rampljuset sedan de kom till NHL samtidigt under säsongen 2005-06. Varje match mellan Pittsburgh Penguins och Washington Capitals har fått en speciell inramning tack vare de två.
Två gånger har de mötts i Stanley Cup-slutspelet och båda gångerna har Crosby och Penguins gått segrande ur striden mot Ovechkin och Capitals. Crosby har två Stanley Cup-titlar medan Ovechkin aldrig har tagit sig förbi slutspelets andra runda.
På det individuella planer är Crosby etta bland aktiva spelare och femte spelare genom tiderna, bland spelare med 650 matcher eller mer, när det gäller poäng per match med 1,33 (938 poäng på 707 matcher). Ovechkin är etta bland aktiva spelare när det gäller mål per match med 0.624 (525 på 841 matcher).
Debatten om vem som är bäst, Crosby eller Ovechkin, har pågått sedan de stormade in i ligan som rookies för tolv år sedan. Det faktum att det inte är en rättvis debatt med tanke på deras olika spelstilar och ansvar verkar inte spela någon roll. Diskussionerna kommer att fortsätta långt efter att de har lagt skridskorna på hyllan.
Med risk för att gå händelserna i förväg kan det mycket väl bli fallet med Matthews och Laine.
Gretzky och Lemieux kan intyga det, trots att Lemieux inte debuterade i ligan förrän 1984, efter att Gretzky vunnit sin första av totalt fyra Stanley Cup-titlar med Edmonton Oilers.
Gretzky är "The Great One" med 61 NHL-rekord, men många menar att Lemieux var den bättre spelaren av de två. Många undrar också om inte hans siffror hade varit lika bra som, om inte bättre än, Gretzkys om hans karriär inte hade förkortats på grund av skador och cancer.

Gretzky snittade 0.601 mål och 1.92 poäng per match genom karriären (894 mål och totalt 2857 poäng på 1487 matcher). Lemieux snittade .754 mål och 1.88 poäng per match under sin karriär (690 mål och 1723 poäng på 915 matcher).
Diskussionerna får rivaliteten mellan Gretzky och Lemieux att leva vidare långt efter att de slutat. Vem bryr sig om det påverkar deras arv?
Steve Yzerman och Joe Sakic tog plats i rampljuset efter Gretzky och Lemieux under mitten på 1990-talet och var kvar där in på det nya milleniet, då de var mittpunkterna i det ärkerivalmöte som då var Detroit Red Wings mot Colorado Avalanche.
Detroit och Colorado möttes fem gånger i Stanley Cup-slutspelet mellan åren 1996-2002 och man vann, sammanlagt, Stanley Cup fem gånger under den perioden. Yzerman och Red Wings vann 1997, 1998 och 2002. Sakic och Avalanche vann 1996 och 2001.
Det faktum att Yzerman och Sakic draftades med fyra års mellanrum (Yzerman 1983 och Sakic 1987) spelade aldrig någon roll när rivaliteten brände till.
Faktum är att de nästan var identiska under de 17 säsonger deras karriärer överlappade varandra (1988-2006). Under den perioden snittade Sakic 1.20 poäng per match (1 489 poäng på 1237 matcher) och Yzerman 1.18 poäng per match (1 375 poäng på 1 159 matcher)
Sju år skiljer mellan målvakterna Patrick Roy och Martin Brodeur, men det spelar ingen roll när man pratar om det som länkar de två samman. Det går inte att prata om vem som är världens bäste målvakt genom tiderna utan att nämna de två.
Roy kom först och gjorde avtryck med vad som då var ett NHL-rekord; 551 segrar. Brodeur, motiverad av Roys framgångar, krossade det rekordet och avslutade sin karriär med vad som verkar vara ett rekord omöjligt att slå: 691 segrar.
Brodeur vann 363 slutspelsmatcher och Stanley Cup tre gånger och Roy vann 326 slutspelsmatcher och två Stanley Cups under de tio säsonger deras karriärer överlappade varandra (1993-2003).
Om man går tillbaka till Original Six-eran kan vi se Gordie Howe och Maurice "Rocket" Richard följas åt under sent 1940-tal och 1950-talet. Och under 1960-70-talet var det Gordie Howe mot Bobby Hull.

Howe gjorde 446 mål jämfört med Richards 426 under de 14 säsonger deras karriärer överlappade varandra (1946-60). Hull gjorde 554 NHL-mål jämfört med Howes 433 under tiden deras karriärer överlappade (1957-71). Howe var dock redan 29 år gammal när den 18-årige Hull debuterade i ligan 1957.
Medan åren flyger förbi och om deras karriärer utvecklas som planerat borde Matthews och Laine pusha varandra i det tysta och spela mot varandra och på så sätt hålla rivaliteten, och det som binder de två, vid liv. Precis som vi har sett så många gånger genom historien.
De bad inte om det här. Deras födelsedagar och talanger möjliggjorde det. De kan inte komma ifrån det nu, dock. Sammankopplingen finns där och det är NHL som tjänar på det.
"Vi går alltid igenom sånt här." sa Gretzky förra veckan i Edmonton. "När Mario [Lemieux] la av och Mark [Messier] la av ställde man sig frågan 'Vem ska ta över?' Då kom Crosby och Ovechkin och sedan ställer man sig frågan: 'Okej, hur gamla är de nu och vem ska ta över?'

"Sporten har hela tiden varit bra. Vi fortsätter att inte bara hitta bra spelare utan bra personer. De dyker upp var tionde, femtonde år. Det är det som gör vår sport så speciell och unik."