Skip to main content

Kuhnhackls pappa njuter av sonens Cup-äventyr

av Dan Rosen / NHL.com

PITTSBURGH – Erich Kuhnhackl var längst av alla som väntade i familjeområdet inne i Consol Energy Center under onsdagen. En stor, vältränad herre i blå kostym med böljande hår och ett stort leende.

Om man bortser från hans fysiska attribut hade man aldrig kunnat gissa att han var något mer än en stolt hockeypappa som var där för att se sin son spela.

Bara det att han är mycket är än så. Om han inte var det hade han aldrig blivit inbjuden till Mario Lemieuxs svit under match 2 så att ”Super-Mario” kunde möta den man han mötte i ishockey-VM 1985. ”Super-Mario” ville träffa sin tyska motsvarighet igen.

Erich Kuhnhackl anses som den bästa tyska hockeyspelaren någonsin. År 2000 utsågs han till Tysklands bäste ishockeyspelare under 1900-talet. Idag är han 65 år gammal och hemma i Tyskland har han ett kändisskap värt Mario Lemieux själv.

” Vi kan inte gå på stan hemma.” sa Tom Kuhnhackl om sin pappa inför Penguins’ 2-1 seger (på övertid) mot San José Sharks under natten mot torsdag, svensk tid. ”VI skulle inte komma långt innan någon kände igen honom.”

Hemma är tyska Landshut, en lång väg från Pittsburgh. I Pittsburgh är de två herrarna Kuhnhackl tack vare en pakt de slöt när Tom var barn och försökte lista ut vad han ville göra i livet.

Erich sa till Tom vad han ville göra. Han har aldrig pressat Tom till att spela hockey, men om han ville spela hockey så skulle Erich vara med hela vägen.

”Man måste välja sin egen väg.” sa Erich.

Tom valde hockey för att “Jag ville vara som min papa en dag.” sa han”.

Han visste att det var att ta i så fort han hade sett filmklipp på sin pappa när denne spelade. Erich lade skridskorna på hyllan 1989, tre år före det att Tom föddes. Det är därför Tom Kuhnhackl lista Marco Sturm som sin favoritspelare. Men klippet gjorde att han ville ha reda på mer om hur bra hans far var.

“Han var längre än alla andra och han var som en fysisk kraft därute. Han kunde hämta pucken i egen zon och ta sig förbi ett helt lag innan han lade in pucken med en backhand.” sa Tom.

Erich gjorde 773 mål på 772 proffsmatcher i den tyska högstaligan, inklusive 83 mål på 48 matcher under säsongen 1979-80.

Han spelade aldrig i NHL, det var hans eget val. Han tillbringade några månader med New York Rangers inför en säsong på 1970-talet, men kom över ett bättre kontrakt i Schweiz.

På 211 landskamper gjorde Erich 131 mål för sitt Tyskland. Det är fortfarande bäst genom tiderna inom tysk ishockey. Han spelade två OS och vann brons vid OS i Innsbruck 1976. Dessutom medverkade han i sju VM-turneringar och är invald i IIHFs Hall of Fame.

“Det är en ära att ha en såpass bra person som min pappa. Han är min förebild.” menade Tom. ”Om jag någon gång behöver någonting, ett råd om sporten till exempel, så finns han där. Det är fantastiskt att ha honom i mitt liv.”

Men Erichs status i Tyskland har gjort Toms hockeyliv svårare på många sätt. Det fanns alltid ett pris att betala som son till Tysklands bästa hockeyspelare.

”Namnet medförde mycket press.” sa Erich. ”Man måste jobba hårdare än de andra. Men jag säger samma sak till honom om och om igen: ’Det här är ditt liv. Du kan vara en bra hockeyspelare. Du har storleken för att vara det. Du tänker hockey. Allt är upp till dig.”

Toms började tidigt att drömma om NHL, så hans pappa blev hans tränare och mentor. De tränade ihop och Erich filmade träningspassen så de kunde gå igenom dom i efterhand.

“Ibland kan jag känna att jag var lite hård mot honom.” menade Erich. ”Men det är bättre att vara lite för tuff, då jobbar du hårdare och skaffar dig på så vis en bättre chans.”

Tom tog tillvara på alla möjligheter och tog till sig alla läxor. Han kände sig väldigt lyckligt lottad som hade möjligheten att lära från den bästa spelare som hans hemland någonsin haft.

”Han sa hela tiden till mig att jag var bra offensivt men kass defensivt. ’Då kommer du inte långt’” sa Tom. ”Jag svarade alltid ’Ja, jo, vi får se.’ Nu när jag tittar tillbaka inser jag att han hade helt rätt.”

Det är det ironiska i det hela. Tom hittade ett sätt att förverkliga sin NHL-dröm. Men för att göra det var han tvungen att bli en helt annorlunda spelare jämfört med sin far.

Erich var en snabb målskytt och stört på isen. En ostoppbar kraft. Tom är en kämpe, en som dödar utvisningar och bra längs sargerna. Fysisk.

”Det handlar om att inte släppa in några mål nu.” sa Tom.

Så har det inte alltid varit. Tom gjorde 39 mål under grundserien, säsongen 2010-11 i OHL. Det var bäst i laget, Windsor Spitfire. Han följde upp det med elva mål och tolv assist på 18 slutspelsmatcher vilket hjälpte Windsor till conferencefinal den säsongen.

Men när han blev proffs insåg han att han skulle behöva ändra på sitt spel. Penguins placerade honom i East Coast Hockey League. Klubbledningen undrade hur han skulle klara av det med tanke på att han växte upp runt framgångar och ville ha mer av den varan.

”Men vet du vad? Tommy agerade aldrig som en priviligierad kille.” sa Penguins asiisterande general manager Bill Guerin. ”Han accepterade sin roll och tog sitt ansvar. När vi skickade honom till ECHL visade han rätt attityd. Han åkte ner dit, gjorde sitt jobb och proffsig rakt igenom. Vi undrade hur han skulle klara det med tanke på sin uppväxt. Jag är säker på att han inte förväntade sig det när han kom över från Tyskland. Men han var fantastisk.”

Tom berättade själv att hans tid i ECHL lärde honom att bli den spelare han är idag.

”Det svåraste för en spelare är att hitta framgång på ett sätt du aldrig trodde var möjligt. Att acceptera en annan roll än den du tränat på hela livet.” sa Guerin. ”Det är vad Tommy har gjort. ”

Erich har sett Tom göra det på den stora scenen, i en Stanley Cup-final. Han har sett sin son ta sig inom två vinster från att få lyfta Stanley Cup-pokalen. Han kommer att vara i San José för att se om Tom och resten av Penguins-spelarna kan göra det där.

Att han kan se matchen och vara någorlunda anonym, i alla fall så anonym man kan vara när man är 195cm lång, har kryddat upplevelsen lite extra för honom.

Toms hockeykarriär har hela tiden varit om Tom. Erich är bara glad över att han har spelat en roll.

”Det är det som är det bästa.” sa Erich, och fortsatte: ”Jag har en son. Han spelar ishockey. Och hans motivation har hela tiden varit att han vill spela i NHL. Det var hans dröm och nu är det hans liv.”

Se mer