Fem frågor till Pittsburghs Patric Hörnqvist

Serien "Fem frågor till …" kommer ut med en ny upplaga varje vecka här i NHL.com/sv. Vi pratar med spelare och nyckelpersoner inom ligan och ställer frågor för att få insikt i deras liv, karriärer och de senaste nyheterna.Idag möter vi Pittsburgh Penguins anfallare Patric Hörnqvist.

Gillbo IF finns inte kvar som hockeyklubb längre, men den lilla Sollentunaklubbens största hockeyexport gör det i högsta grad. 30-årige Patric Hörnqvist fick förra säsongen nöjet att avgöra den sista finalen när hans Pittsburgh Penguins vann Stanley Cup efter sex finalmatcher mot San Jose Sharks.
Hörnqvist är nu inne på sin nionde nordamerikanska säsong efter uppbrottet från Djurgården 2008. De tre senaste åren har Hörnqvist funnits i Pittsburgh efter traden från Nashville Predators till säsongen 2014-15.
En pålitlig slitvarg som tar stryk framför mål - han missade sex matcher i höstas i sviterna av en hjärnskakning - men också en poänggörare av rang. De senaste tre säsongerna har Hörnqvist, eller "Bengan" som han kallas, gjort över 50 poäng varje år och med 34 poäng (17/17) på 51 matcher hittills i år är han på god väg att göra om bedriften från just nu Pens andrakedja med Carl Hagelin och Evgeni Malkin.

• Det är svårt att inte älska den här grabben med all den tävlingslust och energi han tar med sig in i matcherna, sade coachen Mike Sullivan nyligen om Hörnqvist som NHL.com/sv nu, med hjälp av Sergei J. Feldman, pratat identitet, Crosby och kemi på isen med.
  Så Patric Hörnqvist, kan du göra en jämförelse mellan Pittsburgh Penguins den här säsongen och förra årets lag och berätta om hur ni lyckades fortsätta på den starka avslutningen från förra säsongen i början av den här?
  - Det är en bra fråga. Förra säsongen startade vi dåligt och vi blev tvungna att starta om och plocka upp vår egen identitet igen. Den här säsongen visade vi styrka redan från start och vilket bra lag vi är när vi sätter ihop allt. Vi vet redan nu att om vi spelar som vi kan så har vi en stor chans att vinna alltihop igen. Att vi sökte vår identitet påverkade lite, men jag tror inte man ska ändra för mycket från år till år. Förra året var vi så bra, vi var snabba på pucken, vi spelade hårt fastän vi inte är ett fysiskt lag, vi var på motståndarna direkt och uppe i ansiktet på dem, vi gav dem inte någon tid... när vi spelar den typen av tung hockey, då är vi som bäst. Det är svårt att spela så i 82 matcher men när våra toppspelare spelar så, då får det ihop hela laget.
  Hur har din roll som spelare förändrats under åren här i Pittsburgh?
  - Jag själv har blivit en bättre spelare, det är en sak som är säker. Man blir det när man spelar med "Gino" (Malkin) och "Sid" (Crosby). Man måste få upp farten och ta snabba beslut (när man spelar med dem) och så gå mot mål snabbt. Jag måste spela längre in i slottet för att ge dem utrymme. Jag tycker att jag själv blivit bättre med de två, och vi alla har blivit bättre speciellt sedan (tränaren Mike) Sullivan kom in.

Handen på hjärtat nu: hur coolt är det att spela vid sidan av Sidney Crosby? Och hur är det med familj och vänner hemma i Sverige, brukar de fråga om hur det är att spela med Crosby?
- Ja... han är ju världens bäste spelare. Under matcherna tänker man inte på det, men ibland på träningarna börjar man fundera på "hur lyckades han göra det där?". Jag blir imponerad av honom varje gång och för mig har det varit en fantastisk resa. Förhoppningvis förtsätter den ett tag till. Frågor? Näeee, inte så ofta. Men det är klart att det händer ibland.
Det talas ofta om kemi inom hockeyn och du har själv spelat med lagkamrater som du hittat kemin med. Var kommer den ifrån, är det en fråga om repetition gång efter gång, eller är det något som bara finns där?
- Det handlar om båda sakerna. Man klickar ganska omgående, som "han är där och då ska jag vara här". Men att upprepa sakerna på träning gör det bara bättre. Det är småsaker man kan jobba med: hur ska jag stå vid målet, var ska min klubba vara? Det är alla de där små sakerna som leder fram till de stora sakerna.
Deadline för trader börjar närma sig och många tycker att det här är en speciell tid. Tycker du att det är stressande att veta att allt kan hända?
- Inte stressande, men det är klart att det finns i bakhuvudet. Innan jag tradades (från Nashville till Pittsburgh 2014) så tänkte jag aldrig på det, men nu tänker man ibland att "det har hänt förut, så visst det kan hända igen". Jag håller koll på marknaden och ser efter vad som händer i andra lag. Man vill ju inte vara den där spelaren som blir tradad. Men vem vet vad som händer? Vi får väl se.