Drabbade spelares öden källa till inspiration

Inledningen av säsongen har varit känslosam efter att händelser utanför isen satt avtryck och berört hela NHL.
Dagarna före Vegas Golden Knights historiska premiär som ligans 31:a lag skakades nöjesmetropolen av det fasansfulladådet då 58 festivaldeltagare dog och fler än 500 skadades efter att en gärningsman under flera minuter skjutit mot festområdet från ett hotellfönster.

Alla ligans lag slöt upp bakom staden Las Vegas under parollen "Vegas Strong" och tillsammans med Golden Knights hedrades såväl de drabbade som polis och räddningspersonal under en känslosam och gripande ceremoni innan hemmapremiären.
Nu, ett par veckor in i säsongen, fortsätter bearbetningen av det tragiska dådet i Las Vegas och Golden Knights matcher har blivit en viktig det av detta. En samlingspunkt och en positiv kraft att enas kring.
Idrotten har genom historien visat sig ha förmågan att har vi ena och inspirera människor och den senaste veckan har tre personliga öden åter berört NHL-publiken och visat att mål, poäng och utmärkelser i jämförelse känns trivialt.
Det var i förra veckan som Anaheim Ducks tillkännagav att lagets veteranforward Patrick Eaves tagit en paus på obestämd tid från ishockeyn efter att han diagnostiserats med Guillain-Barrés syndrom, ett ovanligt tillstånd där immunförsvaret angriper kroppen nervtrådar och nervceller och som leder till förlamning och i värsta fall till döden.
Eaves blev i veckan inlagd på intensivvårdsavdelningen på ett sjukhus vid Newport Beach i Kalifornien där hans tillstånd stabiliserats och han nu får vård.
- Jag är på väg tillbaka, lät Eaves hälsa i början av veckan genom Ducks. Jag har fått ett fantastiskt stöd de senaste dagarna, framförallt från min närmaste familj, vänner och lagkamrater. Jag är fast besluten att ta mig igenom det här och vara tillbaka på isen så snart som möjligt.

33-åriga Eaves kom till Anaheim från Dallas i slutet av förra säsongen och valde att skriva på ett treårskontrakt värt 9,45 miljoner dollar.
Förra säsongen gjorde han, trots att han missade de tio avslutande matcherna, karriärbästa 32 mål. Den här säsongen hann det bli två matcher och ett mål för Eaves innan sjukdomsbeskedet kom.
Eaves symptom upptäcktes tidigt vilket är av stor vikt vad gäller möjligheterna för en framgångsrik behandling.
- Vårt enda fokus just nu är Patricks hälsa och välbefinnande, säger Anaheim Ducks general manager Bob Murray. Den starka karaktär som kännetecknar Patrick Eaves kommer att hjälpa honom i sin rehabilitering och våra tankar är nu hos den närmaste familjen.
En annan spelare i NHL fick i slutet av sommaren också ett sjukdomsbesked, men här kom det i helgen glädjande besked.

Brian Boyle gjorde nämligen i söndags sin första riktiga träning med New Jersey Devils efter det att han diagnostiserades med leukemi den 19:e september.
Boyle skrev som free agent den 1:a juli på ett tvåårskontrakt värt 5,5 miljoner dollar och den 32-åriga centern fick stående ovationer från publiken som tagit sig till träningen.
Boyle tycktes njuta av att vara tillbaka på isen och höll inte alls igen utan åkte för fullt i alla situationer klev inte undan när spelet blev fysiskt.
- Det var inte så tokigt, sa Boyle efter träningen till NHL.com. Mycket gick bättre än vad jag hade väntat mig, till exempel kändes konditionen och närkampsspelet riktigt bra. Det var en tuff träning och alla körde för fullt. Det är precis som det ska vara. Alla vet att om man är med och kör på träningen så är man i så pass god fysisk form att läkarna gett klartecken till att delta.
- Jag har tränat på egen hand i ungefär en månads tid så det var en omställning att träna tillsammans med laget igen. Det kändes allt bättre ju längre träningen led, men det är fortfarande en väldigt lång väg kvar att vandra.
Boyle fick klartecken att börja träna med laget under lördagenkommer att fortsätta sin medicinering mot sjukdomen under en period framöver.
- Jag har ett schema att följa och jag ska ta mina piller vissa tider under dagen. Men det är inte något som innebär några problem för mig, säger Boyle. Jag har känt mig i fysiskt gott slag. Det var ett par behandlingar som tog lite längre tid än planerat, men nu känner jag mig redo att spela igen. Det är jag otroligt tacksam för.
Efter träningen stannade Boyle kvar på isen och körde teknikövningar och nötte på tekningar, men han underströk att han ännu inte är i så pass bra form att han är aktuell för matchspel.
- När jag kommit i matchform är det i slutändan upp till coachen att bestämma om jag ska spela eller inte, säger Boyle. Jag är med och tränar nu och jag är tillgänglig, men jag måste ha mer tid på isen innan det kan bli tal om spel.
Totalt har Boyle gjort 169 poäng (93+76) på 624 NHL-matcher med Toronto Maple Leafs, Tampa Bay Lightning, New York Rangers och Los Angeles Kings. Därtill har det blivit 28 poäng (15+13) på 106 slutspelsmatcher under sina tio säsonger i NHL.
Förra säsongen blev det 25 poäng (13+12) i Tampa Bay Lightning och Toronto Maple Leafs som han gick till efter en trade den 27:e februari.

Nästa steg mot en återkomst för Boyle är att följa med laget på bortaturnén i början av november i västra Kanada.
- Jag tror det kan vara bra för honom att följa med och vara en del av laget istället för att stanna kvar och träna ensam, säger Devils head coach John Haynes. Det ger mer att vara med i laget tillsammans med de andra spelarna.
- Boyles inställning och attityd under den här perioden har varit otrolig och den har smittat av sig till oss övriga i truppen, säger Devils kapten Andy Greene. Det är grymt att ha honom på isen igen. Vi ser fram emot att spela med honom igen.
En annan spelare som också råkade ut för en allvarlig sjukdom är Craig Cunningham. För nästan precis ett år sedan svävade han mellan liv och död, men han är redan tillbaka på isen, om än i en annan form än tidigare.
Cunninghams historia har berört många och hans öde och kamp för att komma tillbaka har fångats i dokumentärserien, "All Heart" på ESPN.
Den 26-årige centern, som spelat 63 matcher för Boston Bruins och Arizona Coyotes, kollapsade på isen med hjärtstillestånd innan en match i AHL med Tucson Roadrunners den 19:e november 2016.
Hans tillstånd blev snabbt kritiskt, men hjälp var snabbt inne på isen och hjärt- och lungräddning kunde komma igång. Efter hand kunde en pump kopplas in för att cirkulera blodet i kroppen och han fick också hjälp med att andas.
- Jag kommer inte ihåg något av det som hände säger Cunningham med BBC. När nationalsången tystnat och vi skulle ställa upp för den första tekningen kollapsade jag innan pucken ens var släppt. Hjärtat hade slutat slå. Som tur var fanns det ett antal brandmän i publiken som snabbt var på plats och de utförde hjärt- och lungräddning på mig under 90 minuter.
I två dagar kunde Cunninghams hjärta inte slå på egen hand och han låg i koma i nio dagar men han kunde ändå återhämta sig då läkarteamet på Banner-University Medical Center i Tucson kunde reglera och stabilisera en hjärtrytm. Cunningham tycktes vara på väg mot att bli frisk.
Men efter några veckor tvingades läkarna till att fatta ett drastiskt beslut.
Cunninghams immunförsvar var helt utslaget efter ett tiotal operationer och han fick en infektion i benet. Ena vaden svullnade upp och trycket var så stort i benet att det var tvunget att skäras upp.
De fick fatta ett snabbt beslut, säger Cunningham. Var mitt hjärta starkt nog för att kunna stå emot infektionen, eller skulle de ta bort benet?
- Det var ett val mellan lem eller liv och jag valde livet. Man kan ju leva vidare med ett ben.
På julafton 2016 amputerades den nedre delen av vänsterbenet.

• Det blir en stor chock. Jag hade räknat med att själv bestämma när jag skulle sluta spela, säger Cunningham. Nu blev det ett abrupt slut och de först två -tre veckorna var väldigt jobbiga. Jag såg mig själv i spegeln och tänkte: "Vad nu"? Hockey var hela mitt liv.
  Efter fyra månader var dock Cunningham tillbaka på isen med en protes och tio månader efter kollapsen började han som arbeta som talangscout och spelarutvecklare i Coyotes organisation.
  Cunningham jobbar också hårt för att sprida kunskap om hjärtstillestånd i samhället och har precis inlett ett projekt där han tillsammans med läkarteamet som räddade hans liv ska hitta metoder för att tidigt hitta idrottsmän som ligger i riskzonen.
  - Om jag kan hjälpa något att undvika det jag har gått igenom är det värt det, säger Cunningham. Vi kan göra skillnad.
  Precis som med Boyle och Eaves har det som drabbade Cunningham berört många och deras positivitet trots de tunga beskeden inspirerar.
  Tucson Roadrunners kommer att pensionera Cunninghams nummer 14 och hissa hans tröja i arenataket under en ceremoni på fredag den 27:e oktober.