Djupanalys: Vårsäsongens förväntningar

Varje lördag gräver NHL.com/sv djupare i statistiken i vår serie Djupanalys. Med allt från skottprocent och powerplaysiffror till istid och puckinnehav tar vi statistiken till hjälp för att förstärka din NHL-upplevelse.

NHL-säsongen närmar sig halvtid och den här veckan försöker vi bilda oss en uppfattning om vad de senaste säsongerna har lärt oss när det gäller spelet från januari och framåt.
Under de senaste fem säsongerna där man har spelat 82 matcher i grundserien, det vill säga med säsongen 2012-13 exkluderad, har vi kunnat urskilja majoriteten av slutspelslagen redan i januari månad. I snitt har 12,8 av de 16 lag som går till slutspel legat på en slutspels- eller wildcard-plats efter halva säsongen, och variationen är inte stor. Förra säsongen gick 14 av de 16 lagen på slutspels- eller wildcard-plats faktiskt till slutspel, vilket var det högsta antalet. Motpolen var säsongen dessförinnan (2015-16), då elva lag gick till slutspel. Och vi börjar där:
Montreal Canadiens klappade igenom och vann bara 15 av de avslutande 40 matcherna (15-22-3) vilket gjorde att laget sjönk från tredjeplats i Eastern Conference till nionde plats och hela elva poäng ifrån slutspel när grundserien summerades. Mycket ligger naturligtvis i det faktum att man saknade målvaktsfantomen Carey Price som bara spelade tolv matcher den säsongen på grund av skador. Sju av lagets förluster under de 40 sista matcherna var dessutom uddamålsförluster - något världens bäste målvakt kanske hade kunnat förhindra?

De största vinnarna det året var Philadelphia Flyers och Pittsburgh Penguins. Vid säsongens mittpunkt låg Flyers fyra poäng från en wildcard-plats men laget tog poäng i 29 - och vann 22 - av de avslutande 41 matcherna vilket gjorde att man seglade upp i tabellen och petade ned både Boston och Montreal från slutspelsplats.
Det gjorde även Penguins som på de avslutande 41 matcherna noterades för 28 vinster, tio förluster och tre övertidförluster. Laget knappade in och rykte ifrån så pass att man faktiskt blev tvåa i Eastern Conference och fjärde bästa lag i NHL. Men sagan Penguins slutade, som bekant, inte där utan laget gick hela vägen och vann Stanley Cup mycket tack vare stabilt målvaktsspel från Marc-Andre Fleury, som under säsongens andra halva noterades för 20-6-1 och rookien Matt Murray som vann sju av de åtta matcher han spelade i grundserien - något han följde upp med 15-6 i slutspelet.

Målvaktsspelet fick i princip all uppmärksamhet när Ottawa Senators stod för en magisk vårsäsong 2014-15. Inför den andra halvan av året låg laget åtta poäng från närmsta slutspelsplats men en historisk vårsäsong av doldisen Andrew Hammond i mål såg till att laget klättrade. Hammond noterades för 20 vinster, en förlust och två övertidsförluster på de 24 framträdanden han gjorde under våren när Senators vårsäsong summerades till 26-10-5.
Men det är inte bara målvakter som bär sina lag till slutspel. När Nashville, efter en vårsäsong med 23-11-5 som facit, förra året flög in gjorde man 125 av totalt 238 mål på de avslutande 41 matcherna. 22 av dessa kom från Filip Forsbergs klubba och Forsberg är känd för att göra starka vårsäsonger - 72,2% (65 av 90 inför säsongen) av hans fullträffar har kommit under våren.
På tal om individuella prestationer: En titt i poängligan under de senaste säsongerna säger att 4,6 av de tio spelarna som toppar poängligan efter halva säsongen finns med i topp även när säsongen summeras. Dessutom snittar topp-tio under säsongens första hälft 1,18 poäng mer per spelare än topp-tio under den andra hälften. Vid ett tillfälle under de senaste fem åren har vårens poängliga haft högre poängsnitt än höstens: Det var förra året när vårsäsongens bästa spelare snittade 4,2 poäng mer per spelare än höstens. Den största skillnaden mellan höst- och vårsäsong var under säsongen 2013-14 när höstsäsongens bästa spelare snittade hela 10,9 poäng mer per spelare än vårens bästa. Vid tre av fem tillfällen har den spelare som toppat poängligan efter hälften av säsongen vunnit densamma, men endast en spelare har varit bäst under både höst och vår: Connor McDavid förra säsongen.

Historiken säger således att en bra individuell höst för utespelarna lägger grunden för hur poängligan kommer att se ut när vi summerar säsongen och även om en het målskytt under våren kan ta sitt lag långt är det de heta målvakterna som kan ta laget hela vägen.
Grunden till en slutspelsplats ligger i att placera sig bra tidigt under säsongen. Vid ett fåtal tillfällen är går det att slå sig in med en stark vårsäsong men det förutsätter att lagen som redan innehar en slutspelsplats får skador som orsakar en formsvacka.
De lag som är hela klarar nämligen av att hålla undan.