Ducks Cogliano tillbaka på noll

Sedan han debuterade i ligan i oktober 2007 hade järnmannen Andrew Cogliano spelat 830 grundseriematcher och 60 slutspelsmatcher utan att missa en enda, vare sig på grund av skada eller avstängningar. Det krävdes till sist en svensk för att få slut på den mycket imponerande sviten.

En otillåten tackling på Adrian Kempe i mötet mellan Anaheim och Los Angeles i lördags gav Cogliano två matchers avstängning, och därmed var den magiska sviten bruten, bara dagen efter att forwarden signerat ett nytt treårskontrakt värt 9,75 miljoner dollar med Ducks.
Cogliano tycktes inte heller särskilt nöjd med beslutet som avslutade hans rekordjakt.
- Jag tycker jag har axeln lågt, mina armbågar är låga. Han blev inte skadad och kom tillbaka och spelade. Det är vad jag ser. Från min sida fanns inget uppsåt att träffa huvudet eller att skada. Det var en situation där jag erkänner att jag initerade kontakt för sent och det som hände var väldigt olyckligt för mig, säger Cogliano till Los Angeles Times.
På fredag möts Kempe och Cogliano igen, efter att den sistnämnde suttit vid sidan av isen när Anaheim förlorat mot Colorado (1-3) och slagit Pittsburgh (5-3). Kings lär vara rejält revanschsugna inför den returen, efter att ha förlorat mötet lagen emellan på lördagen och efter en formsvag period dessutom hamnat mitt i racet om de sista slutspelsplatserna i väst.

Med sviten bruten stannar Cogliano på fjärde plats i ligans historia efter Doug Jarvis (964), Gary Unger (914) och Steve Larmer (884) när det kommer till spelade matcher i rad. Men i sin egen bok fortsätter Cogliano bygga på sin svit, eftersom han fortfarande inte missat en enda match på grund av skada eller bänkning i hela karriären.
Och det är en ganska häpnadsväckande bedrift.
Dagens NHL må vara renare och klart mindre brutal än vad ligan var under åren då Jarvis, Unger och Larmer spelade. Sedan Cogliano debuterade två år efter lockouten har ligans regelverk också varit klart hårdare mot tacklingar mot huvudet och slag med klubbor. Därtill är spelarna generellt sett betydligt bättre och mer optimalt tränade för en mer atletisk och mindre fysisk ishockey. Läkarvetenskapen har naturligtvis också tagit stora steg framåt sedan 70- och 80-talen.
Men den höga farten har istället gjort att sporten tvingas dras med en hel del andra skadebekymmer. Därtill har Cogliano spenderat hela karriären i Edmonton och Anaheim, två av de lag i ligan som har det allra värsta reseschemat under en säsong. Långa flighter och många tidsomställningar är sådant som sliter på kroppen och inte minst ökar infektionsrisken.
Ändå har Cogliano alltså fortfarande inte missat en enda match på grund av sjukdomar, skador eller för att han blivit bänkad av tränaren.

Mycket av det tillskrivs Coglianos förmåga och goda disciplin när det kommer till att hålla kroppen i trim. Hans träningsvilja och arbetsmoral är omvittnade egenskaper bland lagkamrater.
- Det är en stor bedrift med allt resande och influensaepidemier och skador. Men han har förtjänat sin tur. Han fuskar inte med arbetsmoralen och han tar inga genvägar, säger Anaheims tränare Randy Carlyle.
Själv menar Cogliano också att han varit välsignad med en hel del tur längs vägen. Inte minst under åren då han spelade i ett väldigt svag Edmonton Oilers, som hade stora problem att få spelet att stämma.
- Det kunde ha varit matcher där coachen helt enkelt inte ville spela mig, där han ville bänka någon eller några spelare. Men jag var aldrig den killen. När jag ser tillbaka har jag väl varit en spelare de alltid velat ha med i lineupen, sade Cogliano tidigare i höstas i samband med att han gjorde den 800:e raka matchen den 4:e november.
Med Coglianos svit bruten får vi istället rikta blickarna mot de aktiva spelare som har en chans att komma ikapp Doug Jarvis rekord. Just nu är det i tur och ordning Keith Yandle (676), Patrick Marleau (671) och Phil Kessel (656).
Både Yandle (31 år) och Kessel (30 år) har NHL-rekordet inom räckhåll, eftersom de båda i teorin kommer att kunna nå rekordet vid en ålder av cirka 35 år.
Yandle är den enda i trion som är back, och generellt är slitaget på backar något lägre än på forwards. Men Phil Kessel har visat sig oerhört svår att knäcka: vi ska minnas att hans svit från 2009 har hållits intakt trots att han i perioden spelat i två OS-turneringar inte bara spelat - utan också vunnit - två Stanley Cup-finaler och samtidigt deltagit i.

Men Patrick Marleau fyller 39 till hösten och skulle alltså behöva spela ytterligare minst en säsong efter att hans kontrakt med Maple Leafs går ut sommaren 2020. Han skulle behöva spela till en bit över 40 år för att nå rekordet.
Men är det verkligen en omöjlighet?
Åldern till trots så har Marleau fortfarande speed, vilket är en av de allra viktigaste ingredienserna i den moderna ishockeyn. Och under hela karriären har Marleau haft en imponerande förmåga att hålla sig frisk. Blott ett 20-tal missade matcher under en karriär som sträckt sig över 20 år är gott tecken på att Marleau precis som Cogliano har uthålligheten som krävs för att nosa på Jarvis rekord.
- Antagligen på grund av bra gener och att jag haft bra stöd från läkare genom min karriär. De kommer alltid med nya idéer. Ärligt talat, när jag kom in i ligan var det inte många killar som tog vitaminer eller åt hälsosam mat varje dag. Det har utvecklats mycket under åren. Fler och fler spelare byter till hälsosammare livsstil. Det hjälper spelare som mig att hålla sig unga, i form och på tårna, sade Marleau förra året i en intervju med Myles Apparel.
Cogliano var med sina 830 matcher totalt i en klass för sig bland aktiva spelare. Nu blir det istället ett intressant race att följa.