Gunnarsson - den oväntade hjälten

Efter säsongen 2017-18 väntade operationsbordet för Carl Gunnarsson. Avslutningen på säsongen ett år senare kunde knappast ha blivit bättre. När vi nu summerar säsongen 2018-19 kan vi konstatera att Carl Gunnarsson är Stanley Cup-mästare.

En närkamp med Vancouver Canucks Bo Horvat blev hans sista framträdande under fjolårssäsongen. Gunnarsson kröp bokstavligen talat ut från isen.
- Det var inte mycket som hände där och då. Korsbandet var slitet och i den närkampen gick det av. Sånt händer, kommenterade svensken det hela när han gjorde comeback under den gångna hösten.
Kontrasten kunde inte vara större när vi nu blickar tillbaka på Carl Gunnarssons säsong 2018-19. 32-åringen från Örebro har på inga sätt haft en fläckfri säsong. Svensken stod bara på NHL-is vid 25 tillfällen. Han noterades visserligen för tre mål och fyra assist på dessa matcher och det gav hans högsta poängsnittt (0,28 per match) sedan hans andra säsong i ligan (2010-2011). Men skadeproblemen fortsatte. Var det inte en överkroppsskada så var det en underkroppsskada. Kanske var det snittet. Kanske var det ödet. Men det fanns något i Gunnarssons spel som lovade mer, något han själv också skulle komma att göra.

Gunnarsson kom till NHL från dåvarande Elitserien och Linköping redan inför säsongen 2009-10. Han landade i Toronto, precis som nuvarande lagkamraten Alexander Steen. Steen inledde sin NHL-karriär i Ontario innan han trejdades till St Louis under våren 2009, där han blivit bofast. Och Gunnarsson skulle snart gå samma väg. Under sina fem säsonger i Toronto fick Gunnarsson endast uppleva slutspelshockey en vår - en sju matcher lång batalj mot Boston Bruins. Sommaren 2014 trejdades han till St Louis Blues i utbyte mot Roman Polak. Bortsett från fjolåret har han och Blues spelat slutspel varje säsong under hans tid där - och i år betalade det sig till slut.
Så var det det där med ödet: Under sin tionde NHL-säsong kan Carl Gunnarsson titulera sig som Stanley Cup-mästare. Hans långa väntan och kamp för att stundtals hålla sig kvar i NHL gav ett magnifikt resultat. Gunnarsson själv spelade en stor del i det hela och skrev samtidigt in sig i klubbens historieböcker. När Blues vann sin allra första finalmatch i Stanley Cup, efter 49 års väntan, var det Gunnarsson som avgjorde - efter att han bett om en chans till:
- Jag stod och kissade när han kom och ställde sig bredvid mig och sa "Allt jag behöver är en chans till", skrattade Craig Berube i sitt korta tal till laget efter att Gunnarsson avgjort den andra finalmatchen.

Själv var Gunnarsson mer samlad när han efteråt träffade media:
- Det är ganska coolt. Hela staden har väntat på den segern ett bra tag och jag hade turen att få göra målet. Jag är bara superglad just nu, sa den svenske backveteranen då. Målet var för övrigt hans första i slutspelssammanhang som senior och hans andra totalt i karriären, om man lägger till juniorhockeyn.
När Carl Gunnarsson kom till NHL var det som en hyllad talang. Den riktiga explosionen kanske inte skedde. Istället hittade han sin plats lite i skymundan av de största namnen. Men i den annorlunda säsongen som blev 2018-19 lämnade han skuggan och spelade flertalet gånger i andra backpar med Alex Pietrangelo. Och i omklädningsrummet är han omtyckt:
- Carl har varit fantastisk för oss. Han är stabil. Han är inte flashig men han är perfekt därute. Han gör det mogna, det rätta, varje gång. Kolla på honom, han är fantastisk. Jag har inte nog goda saker att säga om honom, berömde Colton Parayko efter att Gunnarsson skjutit hem segern i match 2.
I den femte finalen var det Gunnarssons stabila defensiva insats som gjorde en skillnad, inte minst när han räddade ett givet mål med bara minuter kvar att spela när målvakten Jordan Binnington spelade utan klubba. I målområdet dök Gunnarsson som en hök och svepte undan pucken med sin egen klubba.
När han träffade NHL.com/sv under slutspelet sa Gunnarsson:
- Man måste spela till sina styrkor. Vi har kanske inte de snabbaste spelarna men det finns andra sätt att spela snabbt, att flytta pucken fort till exempel. Vi är ett tungt lag. Trenden har varit mindre killar och snabbare killar. Men vem bryr sig? Vi är här nu.
[Här kan du läsa allt från serien BOS-STL]
Det hade lika gärna kunnat vara ord om hans egen karriär, hans egen säsong. Hans eget slutspel. Carl Gunnarsson har spelat precis det som han gör bäst. Han är ingen superstjärna. Men han är en veteran som fortsatt spela. Fortsatt kämpa. Han är en spelare som, för att använda hans egna ord, spelat till sina egna styrkor. Det borde vara en signal till andra veteraner i ligan. Det ger inte alltid resultat, men ofta.
För Carl Gunnarsson är något mer än en veteran. Carl Gunnarsson är något mer än en kämpe.
Carl Gunnarsson är, äntligen, Stanley Cup-mästare.