De kan väljas in i Hall of Fame nästa år

På måndagen presenterades 2017-års kull av Hall of Fame-invalda. Paul Kariya, Teemu Selänne och Dave Andreychuk var tre av de sju medlemmarna som fick den stora äran i år. Nästa år kan Daniel Alfredsson, som lämnades utanför i år, bli ett av flera legendariska hockeynamn att väljas in.
NHL.com/sv har kikat närmare på några av de storspelare som kan väljas in i Hall of Fame 2018:

Daniel Alfredsson
Ottawa Senators, Detroit Red Wings
Den 18 man starka kommittén som röstar om vilka spelare som ska väljas in
blundade för Alfredsson det här året
, eller rättare sagt gav honom inte tillräckligt med röster, men nästa år lär de inte kunna göra det.
- Han hör hemma i Hockey Hall of Fame. Det har han bevisat genom allt han gjort för hockeyn, för vår hela organisation och för samhället, säger Ottawas dubble Norris Trophy-vinnande back Erik Karlsson om sin förre lagkamrat Daniel Alfredsson.
Nog gör han det alltid. Även om han inte vann Stanley Cup nådde Alfredsson närmast kunglig status i Ottawa på sina 17 säsonger i klubben. På 1246 matcher gjorde "Alfie" 1157 poäng (444/713). Två gånger, 2005-06 och 2007-08, nådde han över 40 mål och 2005-06 också 103 poäng. I slutspelet har Alfredsson gjort 100 poäng (51/49) på 124 matcher.

Martin Brodeur
New Jersey Devils, St. Louis Blues
Brodeur är tillgänglig för första året och bör lika snabbt väljas in i Hall of Fame. Under sin karriär nådde Brodeur nästintill legendariska siffror. Hans 691 segrar är 140 fler än Patrick Roy och hans 125 hållna nollor är många fler än de 103 som andraplacerade Terry Sawchuk lyckades hålla.
Brodeur vann tre Stanley Cup-titlar (1995, 2000, 2003) och Vezina Trophy som ligans bästa målvakt säsongerna 02/03, 03/04, 06/07, 07/08.
Theo Fleury
Calgary Flames, New York Rangers, Chicago Blackhawks
Den forne forwarden har varit tillgänglig att väljas in i nio år och kommer närmare och närmare en plats i Hall of Fame. Fleury noterades för 1088 poäng varav 455 mål på 1084 matcher. På sina 1084 matcher hade Fleury också 1840 utvisningsminuter. Han vann Stanley Cup med Flames 1989 och guldmedalj med Kanada i JVM -88, Canada Cup -91 och OS -02.
Alexander Mogilny
Buffalo Sabres, Vancouver Canucks, New Jersey Devils, Toronto Maple Leafs
Precis som Fleury har Mogilny också varit tillgänglig i nio år. Mogilny gjorde 1032 poäng på 990 NHL-matcher. Han vann Stanley Cup tillsammans med Brodeur i Devils 2000 och blev då medlem av Internationella Ishockeyförbundets "Triple Gold Club". Mogilny vann OS i Calgary -88 och VM -89 med Sovjetunionen. Säsongen 1992-93 höll Mogilny på att snitta ett mål per match när han gjorde 76 mål på 77 matcher för Buffalo Sabres.

Jeremy Roenick
Chicago Blackhawks, Phoenix Coyotes, Philadelphia Flyers, Los Angeles Kings, San Jose Sharks
Mellan åren 1990-94 dominerade Roenick NHL-hockeyn. Han gjorde 190 mål och 411 poäng på 327 matcher med Chicago Blackhawks men någon Stanley Cup-titel eller individuell titel blev det aldrig för amerikanen. På 1363 matcher under karriären gjorde Roenick 513 mål och 1216 poäng. Den enda medaljen för Roenick på proffsnivå var OS-silvret i Salt Lake City 2002.
Chris Osgood
Detroit Red Wings, New York Islanders, St. Louis Blues
Osgood hade en lysande karriär, inte minst med Detroit Red Wings där han vaktade målet under största delen av sin karriär och vann tre Stanley Cup-titlar. Osgood höll 50 nollor under sin karriär och trots att han ligger på plats nummer 20 i antalet spelade matcher (744st) är han 11 på listan över flest antal vinster (401). Osgood snittade 2,49 insläppta mål per match under sin 17 år långa NHL-karriär.
Martin St. Louis
Calgary Flames, Tampa Bay Lightning, New York Rangers
Den lille, finurlige St. Louis hjälpte Tampa Bay att vinna Stanley Cup 2004 och Kanada att vinna World Cup några månader senare. St. Louis är en av 52 spelare som har gjort minst 300 mål, 600 assist och 1000 poäng. Totalt blev det 16 säsonger, 1134 matcher och 1033 poäng för Laval-födde St. Louis som aldrig draftades innan sin debut i ligan säsongen 1998-99.