Skip to main content

10 som kan följa Selänne till Hall of Fame

Den långlivade stjärnan bör bli invald, det lämnar tre luckor inför 2017

av Dan Rosen @drosennhl / NHL.com Senior Writer

TORONTO - Teemu Selänne kan vänta sig ett samtal från Lanny McDonald, ordförande i Hockey Hall of Fame, sent i juni nästa år. Ett samtal som bör innehålla en bekräftelse på att han blir huvudpersonen bland de som ska väljas in i Hall of Fame 2017.

Eric Lindros, Sergei Makarov och Rogie Vachon är de spelare som kommer att väljas in i Hall of Fame under måndagen. Pat Quinn väljs in i byggarnas kategori. Sam Rosen vinner Foster Hewitt Memorial Award och Bob Verdi vinner Elmer Ferguson Memorial Award.

Selänne väntas få sitt samtal nästa år, det första året som han är tillgänglig efter att han väntat de obligatoriska tre åren sedan han lade skridskorna på hyllan. Förutsatt att han får samtalet, blir han den andre spelaren från Finland som väljs in. Den förste var Jari Kurri som valdes in 2001.

Selänne gjorde 684 mål och 1457 poäng på 1451 matcher i NHL's grundserie. Han är den elfte bäste målskytten genom tiderna, 15:e bäste poängplockaren och återfinns på 24:e plats när det gäller antal spelade matcher. De enda spelarna som har fler poäng än Selänne och som inte är invalda i Hall of Fame är Jaromir Jagr (1874 poäng), som fortfarande spelar i Florida Panthers, och Mark Recchi (1533 poäng).

Jagr är given när han väl lägger av. Recchi är inne på sitt fjärde år som tillgänglig. Han gjorde 76 poäng fler än Selänne men spelade också 201 matcher mer än den finske forwarden.

Selänne vann Stanley Cup 2007, Calder Trophy 1993, Maurice Richard Trophy 1999, Masterton Trophy 2006 och fyra olympiska medaljer, inklusive bronset 2014 när han som 43-åring gorde sex poäng och blev vald till turneringens mest värdefulle spelare vid mästerskapen i ryska Sotji.

Om vi utgår från att Selänne får de 75 procent av rösterna av Hall of Fames nomineringskommitté som krävs för att bli invald, finns det ytterligare tre platser kvar i spelarnas kategori. Maximalt antal spelare som kan väljas in på en och samma gång är fyra.

Här följer tio tidigare spelare som är möjliga kandidater till att göra Selänne sällskap in i Hall of Fame nästa år.

Daniel Alfredsson (1:a året som tillgänglig)

Alfredsson, Ottawa Senators trotjänare och lagkapten, gjorde 444 mål och 713 assist - totalt 1157 poäng - på 1246 matcher fördelat på 18 säsonger. Han vann aldrig Stanley Cup, men vann ett OS-guld med Sverige 2006 och ett silver 2014. Han vann dessutom Calder Trophy 1996.

Mark Recchi (4:e året som tillgänglig)

Recchi vann Stanley Cup tre gånger som spelare. Han är på tolfte plats genom tiderna när det gäller poäng (1533), tjugonde plats för mål (577) och fjärde plats i antal spelade matcher (1652). Han är den enda spelaren som lagt av som har minst 500 mål och 1500 poäng som inte är invald i Hall of Fame.

Chris Osgood (4:e året som tillgänglig)

Osgood jämförs med rätta med Vachon trots att de spelade under olika eror. Osgood vann 401 matcher och Stanley Cup tre gånger, varav två som förstemålvakt. Vachon vann 355 matcher och Stanley Cup tre gånger, varav en gång som förstemålvakt. Osgood höll nollan 50 gånger, Vachon 51. Osgood är på elfte plats genom alla tider i antal vinster trots att han bara är på 20:e plats när det gäller antal matcher (744). Vachon är på 19:e plats i antal vinster och 16:e plats i antal matcher (795). Osgood släppte in 2.49 mål per match. Vachon släppte in 2.99.

Curtis Joseph (5:e året som tillgänglig)

Det enda som saknas på Josephs CV är en Stanley Cup-titel. Han är på fjärde plats när det gäller antal segrar (454) och femte plats i antal spelade matcher (943). Han höll nollan 51 gånger, samma som Vachon. Joseph gjorde dessutom sju säsonger där han hade 30 segrar eller fler. Två gånger noterades han för 36 segrar.

Paul Kariya (5:e året som tillgänglig)

Kariya fick, likt Pavel Bure och Lindros, sin karriär förkortad på grund av skador. Men när han var frisk var han en dominant. Bure och Lindros finns i Hall of Fame. Kariya gjorde 989 poäng, varav 402 mål, på 989 matcher. Han vann dessutom guld med Kanada vid OS i Salt Lake City 2002, VM 1994 och Junior-VM 1993. Han blev tilldelad Lady Byng Trophy två gånger och var en av de bästa collegespelarna genom tiderna. Han vann Hobey Baker Award och det nationella mästerskapet med Maine 1993.

Jeremy Roenick (6:e året som tillgänglig)

Roenick är den perfekta jokern för kommittén. Han gjorde 513 mål och 1216 poäng på 1363 matcher. Han vann aldrig Stanley Cup eller någon individuell trofé men han var ändå en av de mest dominanta spelarna mellan 1990-94, då han gjorde 190 mål och 411 poäng på 327 matcher. Han spelade på en jämn nivå under resten av sin karriär, men han gjorde aldrig 40 mål eller 80 poäng på en och samma säsong igen. Han vann OS-silver med USA i Salt Lake City 2002.

Alexander Mogilny (9:e året som tillgänglig)

Makarov pratade varmt om Mogilnys eventuella induktion under helgen och han kan ha en poäng. Mogilny gjorde 1032 poäng, varav 473 poäng, på 990 matcher i ligan. Han vann Stanley Cup med New Jersey Devils 2002 vilket gör honom till en av medlemmarna i IIHFs Triple Gold Club. Mogilny vann även guld med Sovjetunionen vid OS i Calgary 1988 och VM-guld 1989. Han gjorde 76 mål på 77 matcher för Buffalo Sabres under säsongen 1992-93.

Dave Andreychuk (9:e året som tillgänglig)

Om 600 mål och en Stanley Cup-titel är måttstocken för spelare som ska väljas in i Hall of Fame, varför är då inte Andreychuk invald? Dave Andreychuk gjorde 640 mål och vann Stanley Cup som kapten för Tampa Bay Lightning 2004. Han är den enda pensionerade spelaren med 600 mål eller mer som inte är invald i Hall of Fame. Andreychuk har det mesta: Han spelade 1639 matcher (sjunde flest genom tiderna), jämfört med Dino Ciccarelli, invald 2013, som gjorde 608 mål på 1232 matcher. Andreychuks siffror gör honom till ett ämne för diskussion varje år.

Theo Fleury (9:e året som tillgänglig)

Han avslutade sin NHL-karriär med 1088 poäng, varav 455 mål, på 1084 matcher. Han vann Stanley Cup med Calgary Flames 1989 och guld med Kanada vid Junior-VM 1988, Canada Cup 1991 och OS 2002. Fleurys karriär kortades av på grund av drog- och alkoholproblem, som han nu har kommit över.

Kevin Lowe (16:e året som tillgänglig)

Lowe var en defensive back i den dynasti som var Edmonton Oilers under 1980-talet. Det betyder att även om han var snudd på ovärderlig, fick han inte samma erkännande som Wayne Gretzky, Mark Messier, Paul Coffey och de andra. Hans lagkamrater från Oilers har sagt att de ska göra vad de kan för att få Lowe invald. Han är sexfaldig Stanley Cup-vinnare (fem med Oilers och en med New York Rangers). Lowe gjorde 431 poäng på 1254 matcher men var mest känd för att spela en oglamorös roll i det mest glamorösa laget under 80-talet.

Se mer