Skip to main content

World Cup lockar Hedman och Ekman-Larsson

av Janne Bengtsson / NHL.com

I varsin ände av det avlånga Sverige firade två av både landets och NHL:s bästa backar sin sommarledighet.

I Ångermanländska Örnsköldsvik, vid "guldkusten" där flera av Modos framgångsrika NHL-exporter bor, fanns Tampa Bay Lightnings Victor Hedman.

Och i Tingsryd, i djupaste Småland, Oliver Ekman- Larsson från Arizona Coyotes.

De båda 24-åringarna var skilda åt av lite drygt 100 mil, men också av måtten på framgång. Även om båda två finns med bland ligans absoluta toppbackar, så spelade Hedman Stanley Cup-final i somras. Ekman-Larsson var redan hemma då, sedan hans Arizona missat slutspelet för tredje gången på raken.

Både Hedman och Ekman-Larsson är givna i den Rikard Grönborgs första Tre Kronor-uppställning som ska spela World Cup i Toronto i september.

- Det kommer att bli en jättekul turnering. Alla de bästa spelarna i världen kommer att vara där. En bra turnering med ett stort intresse runt om, säger Oliver Ekman-Larsson.

- World Cup blir väldigt stort att spela, säger Hedman.

Victor Hedman debuterade i NHL säsongen 2009-10, Ekman Larsson året efter. Båda tog för sig i ligan tämligen direkt, någon längre uppfostran i AHL behövdes inte. I alla fall inte för Hedman, medan Ekman-Larsson gjorde 15 matcher i dåvarande Phoenix's farmarlag San Antonio Rampage första säsongen i Nordamerika. NHL var ett långt steg att ta för den då blott 18-årige smålänningen som inte spelat en enda match i den högsta svenska hockeyligan.

- Det var ett stort steg, och jag fick tre veckor i AHL första året. Ett väldigt lärorikt år, men andra året kände jag direkt att jag tagit några steg i utvecklingen och fick spela mycket, säger Ekman-Larsson i en intervju med Smålandsposten.

Men också Hedman fick sina läroår, även om han fick dem på högsta nivå.

- Det tog lite längre tid än jag räknat med, men det var en bra lärotid för mig att lära mig NHL-hockeyn. Jag var bara 18 när jag kom över, men Tampa trodde på mig och gav mig chansen. Det har känts bra hela tiden även om jag också fått mina törnar: jag har haft tuffa matcher och tuffa år. Men nu kan jag säga att allt slit har varit värt mödan, säger Victor Hedman.

Den senaste säsongen gick som på räls för Victor Hedman. Hans Tampa gick till Stanley Cup-final där det dock blev stryk mot Chicago Blackhawks, 2-4 i matcher. Hedman bokfördes för 38 poäng (10 mål/28 ass) på 59 matcher - han missade 18 matcher på grund av ett brutet finger - och plussade på med 14 poäng (1/13) på 26 playoff-matcher efter att ha gjort strålande 55 poäng (13/42) på 75 matcher året innan.

Och expertisen tror på mer.

- Killen väger 105 kilo, han kan stöta framåt och passa pucken men har samtidigt förmågan att ta sig tillbaka snabbt, säger förre backstjärnan Denis Potvin (lagkapten i och fyra Stanley Cup med New York Islanders som han representerade i 15 säsonger) till ESPN.

- Han är offensivt mer aggressiv än vad till exempel Nicklas Lidström var, och jag tror att det kommer att bli hans signatur: Hedman kan verkligen göra skillnad i båda ändarna av isen. Han kommer att bli en försvarsspelare som göra mer än 50 poäng, tror Potvin.

Medan veterananfallaren och lagkamraten Brenden Morrow (Dallas Stars, Pittsburgh Penguins, St. Louis Blues och Tampa) uttrycker sig lite mer frankt om Hedman, 105 kilo och 198 cm:

- Han är ett monster, säger Morrow till NHL.com.

Victor Hedman missade Stanley Cup, men hamnade till slut i alla fall i ett celebert sällskap: han fick ta emot svensk hockeys finaste utmärkelse, Guldpucken. En trofé som tidigare gått till bland andra Anders Kallur (1979), Mats Näslund (1980), Håkan Loob (1983), Kent Nilsson (1989), Peter Forsberg (1993 och 1994) Henrik Sedin och Daniel Sedin (1989), Mikael Renberg (2001), Henrik Lundqvist (2005) och Jakob Silfverberg (2012).

Inget dåligt sällskap för Victor Hedman.

För Oliver Ekman-Larsson blev det inga priser. Hans Arizona Coyotes missade slutspelet, men Ekman-Larsson gick ändå inte lottlös från säsongen: 43 poäng (23/20) på 80 matcher är naturligtvis väldigt bra för en back och stärker hans marknadsvärde som redan nu beräknas till sex miljoner dollar per säsong.

- Jag fick utdelning på precis allt, 23 mål. Jag hade ett bra stäm. Jag sköt från halva plan två gånger och den studsade in.... det kommer nog inte att hända igen. Jag brukar vara mer framspelare än målskytt, men så blev det ju inte förra året.

Ekman-Larsson kommer från en riktig småländsk hockeysläkt. Morfar Kenneth Ekman spelade OS för Sverige i japanska Sapporo 1972. Pappa Patrik Larsson var hockeyspelare på hög nivå liksom Olivers bror Kevin Ekman-Larsson. Och alla är de backar.

Nu är Oliver en av dem som ska bygga ett nytt och mer framgångsrikt Arizona Coyotes.

- Bara år för tre år sedan var vi i konferensfinalen mot Los Angeles Kings (förlust 1-4 i matcher efter att Phoenix slagit ut Chicago Blackhawks med 4-2 och Nashville Predators med 4-1) som vann det året. Se´n tappade några spelare och vi har väl inte riktigt fått stopp i den utförsbacken. Senast saknade vi den där spetskompetensen som kan avgöra matcherna, samtidigt som backspelet var mindre bra. Det fick Mike Smith lida för, säger Ekman-Larsson till Smp.

Själv är han redo för en tuff säsong.

- Jag fick ta mer offensivt ansvar när vi tradade bort Keith Yandle (till New York Rangers under våren) som hade en offensiv roll. Samtidigt hade jag ju ett defensivt ansvar också, så det blev mycket ansvar rakt över. Men det tycker jag är roligt, hoppas jag får ha det den här säsongen också.

Se mer