Skip to main content

Vännerna Selänne och Kariya in i Hall of Fame tillsammans

Radarparet om vänskapen som byggde en kemi på isen

av Uffe Bodin @UffeBodin / NHL.com/sv Korrespondent

De bildade ett av NHL:s vassaste radarpar under slutet av 1990-talet och början av 00-talet. Teemu Selänne och Paul Kariya fann en svårslagen kemi både på och utanför isen. På måndag väljs vännerna in i Hockey Hall of Fame i Toronto - tillsammans.

- Vi är som bröder, säger Selänne om sin starka relationen till Kariya.

Det är lätt att förstå Paul Kariyas förvirring. Orden i den andra änden av telefonluren levererades med uppspelt frenesi och i ett tempo som gjorde det svårt att förstå vad det var det handlade om. Mannen som levererade dem var tidigare lagkamraten och nära vännen Teemu Selänne. Han ringde för att berätta att kompisarna skulle bli invalda i Hockey Hall of Fame - tillsammans.

- Jag tror inte att Paul förstod ett enda ord av vad jag sa, jag var så upphetsad, skrattar Teemu Selänne när han berättar om samtalet inför måndagens Hall of Fame-ceremoni i Toronto.

Följde man Kariya och Selänne under deras storhetstid tillsammans i Anaheim Ducks är det ändå lätt att förstå den där upphetsningen. Det var kärlek vid första ögonkastet på isen när Selänne trejdades till Anaheim av Winnipeg Jets 1996. Med Kariya som vänsterforward och Steve Rucchin som center svarade högerforwarden för några av sina bästa NHL-säsonger under slutet av 1990-talet.

- Vi är som bröder och åren då vi spelade tillsammans var magiska. Jag har aldrig spelat med någon som jag har haft lika bra kemi med. Det var magi nästan varje kväll, så enkelt och så kul, säger Selänne.
- Att vi väljs in i Hall of Fame samtidigt gör det här ännu mer speciellt.

På isen skildes vännerna åt när Selänne trejdades till San José Sharks 2001. De återförenades kort under en säsong i Colorado Avalanche två år senare innan lockouten 2004 åter tvingade dem i olika riktningar. Medan Selänne återvände till Anaheim, vann en Stanley Cup 2007 och fortsatte spela ända tills han var 43 år gammal, tvingades Kariya avsluta karriären i förtid. Efter sex hjärnskakningar kunde han helt enkelt inte fortsätta.

När Paul Kariya hade spelat sin sista match i april 2010 lämnade han inte så mycket som ett pressmeddelande efter sig. Vill man vara melodramatisk kan man påstå att han gick upp i rök. Genom åren har han genomgående tackat nej till intervjuförfrågningar och hållit sig borta från allt vad rampljus heter. Men när beskedet i somras kom att han hade valts in i Hockey Hall of Fame tillsammans med sin goda vän och tidigare radarpartner ställde han för första gången dörren till sitt privatliv på glänt.

- Det viktigaste där och då var att bli frisk. Jag ville bara känna mig normal igen. Jag rehabade, höll till i min syrekammare fem dagar i veckan och gjorde andra saker för att få min hjärna att fungera normalt igen, säger Paul Kariya som i dag har återhämtat sig och lever ett mycket aktivt liv med en hel del surfande och snowboardåkande.

- När jag slutade tyckte jag fortfarande att jag hade mycket bensin kvar i tanken som idrottsman. Om man bortser från hjärnskakningarna kände jag mig otroligt bra. Jag hade starka ben, bra energi och spänst i mitt spel. När hockeyn försvann från mig på det här sättet kände jag att jag behövde fortsätta att vara aktiv som idrottsman på ett eller annat sätt.

Teemu Selänne säger att Paul Kariya är lika pedant med sitt idrottsutövande i dag som han var när han spelade i NHL.

- Allt måste vara perfekt. Till och med när han sågade till sina klubbor. För mig tog det 20 sekunder, för honom tog det tio minuter. Han mätte klubban fem gånger om för att den skulle vara helt perfekt. Och så är det med vad han än tar sig för, det måste vara top notch. Till och med nu när han ägnar sig åt att surfa så kollar han på videor, läser böcker och gör allt för att det ska bli perfekt, skrattar Selänne.

Det viktigaste är ändå att Paul Kariya efter många tuffa år mår bra igen. Teemu Selänne säger att han har sett en enorm skillnad i vännens uppträdande efter det där lite udda telefonsamtalet i somras.

- Jag är extra glad för hans skull med tanke på hur hans karriär avslutades. Det känns som att han aldrig fick en värdig avslutning. Men såsom han har uppträtt senaste tre-fyra månaderna är det som om han är en ny person. Han är så glad och så upprymd över allting igen, säger Selänne.

För Paul Kariya är hela upplevelsen med Hall of Fame något som sträcker sig bortom hans vildaste fantasier. Inte ens i sina drömmar hade han kunnat föreställa sig att den här dagen skulle komma. Och då sköt han ändå över 400 mål och snittade en poäng per match under en karriär som sträckte sig över 989 NHL-matcher.

- Jag skulle aldrig säga att det här är en dröm som går i uppfyllelse, för det är så långt ifrån vad jag ens vågat drömma om, säger Kariya.

- När man växte upp som barn tänkte man att man en dag skulle spela i NHL eller att en dag få representera sitt land, men Hall of Fame låg bortom det. Det här är en surrealistisk upplevelse.
Ännu mer så när man få dela den upplevelsen med en av sina allra bästa vänner.

Se mer